Medierna är sossarnas och SD:s bästa valarbetare
MEDIERNA HAR HJÄLPT DE POLITISKA PARTIERNA ATT TA STRUPGREPP PÅ KYRKAN. Medierna har spelat den ena sidan i händerna då de tonat ned den verkliga konfliktlinjen i kyrkovalet. Genom att sprida den falska problembeskrivningen att konflikten stod mellan S och SD bidrog tidningar och etermedier till de partipolitiska nomineringsgruppernas mobilisering.
Så har partipolitiken ytterligare stärkt sitt strupgrepp om Svenska Kyrkan. Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna gick framåt, troligtvis till stor del tack vare att de stora mediehusen köpt just dessa nomineringsgruppers verklighetsbeskrivning om var den centrala konfliktlinjen går.
Den som följt nyhetsrapporteringen de senaste veckorna har fått intrycket att den grundläggande konflikten i Svenska Kyrkan står mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det är en bild som båda dessa partier gärna bidragit till att förstärka. I debatt efter debatt har företrädare för dessa nomineringsgrupper fått lägga fram sina argument.
Den socialdemokratiska mobiliseringen har utgått från en fiktiv hotbild av att Sverigedemokraterna hållit på att ”ta över” svenska kyrkan, en hotbild som fungerat utmärkt för att mobilisera socialdemokratiska väljare till valurnorna, även sådana vars intresse för Svenska kyrkan och dess verksamhet i övrigt är tämligen begränsat.
Den socialdemokratiska mobiliseringen har utgått från en fiktiv hotbild av att Sverigedemokraterna hållit på att ”ta över” svenska kyrkan.
Hotet från Sverigedemokraterna har varit just vad som behövts för att blåsa liv i de sista resterna av den folkrörelse som såg det som självklart att Partiet skulle dominera alla samhällsområden och verksamheter.
Sverigedemokraterna själva har naturligtvis mer än gärna spelat med i denna charad. Genom att blåsa upp partiets chanser i kyrkovalet gav Socialdemokraterna Sd vind i seglen som de annars inte skulle ha haft.
Talet om en Sverigedemokratisk mobilisering i kyrkovalet är nämligen rent nonsens. Redan i det förra kyrkovalet fick Sverigedemokraterna långt sämre resultat än i det nästkommande riksdagsvalet. Skulle det ha funnits en verklig mobilisering skulle partiet, givet det låga valresultatet, ha fått ett högre resultat än i Riksdagsvalet. Sverigedemokraterna gick visserligen framåt i år jämfört med förra kyrkovalet, men betydligt mindre än i övriga opinionsmätningar.
Hotet från Sverigedemokraterna har varit just vad som behövts för att blåsa liv i de sista resterna av den folkrörelse som såg det som självklart att Partiet skulle dominera alla samhällsområden och verksamheter.
Att socialdemokraterna utmålat SD som sina huvudmotståndare har också gynnat SD. Sverigedemokraterna har därmed kunnat profitera på det utbredda missnöje som finns bland kyrkans medlemmar med den politiska aktivism som allt mer skamlöst drivits både inom kyrkoledningen och inom vissa församlingar. Till exempel tvingades Nacka församlings medlemmar länge finansiera den renodlat vänsterpolitiska tankesmedjan Seglora Smedja.
När medierna oreflekterat köpt beskrivningen av konflikten mellan S och SD som den centrala har det således gynnat både S och SD. Även Centerpartiet, den tredje nomineringsgrupp som utgörs av ett riksdagsparti har kunnat mobilisera väljare med det påstådda hotet från SD som förevändning.
De tre nomineringsgruppernas framgångar innebär att det partipolitiska etablissemanget stärker sin kontroll av Svenska Kyrkan. Det är där den verkliga konfliktlinjen inom kyrkan går: skall politiker med ideologiska agendor styra över en kristen kyrka eller inte?
När medierna oreflekterat köpt beskrivningen av konflikten mellan S och SD som den centrala har det således gynnat både S och SD.
Riksdagspartiernas mobilisering medförde också ett högre valdeltagande än på länge, vilket naturligtvis kommer att användas av dessa som ett argument för att bibehålla det partipolitiska system som ger dem själva inflytande över Sveriges största organisation. Men faktum kvarstår att endast 18 procent av kyrkans medlemmar gick och röstade. De valda kyrkopolitikerna kommer med andra ord att ha ett mycket svagt mandat.
Det låga valdeltagandet är i sig ett argument för hur illa ägnat det partipolitiska systemet är att styra en organisation som Svenska Kyrkan.
De valda kyrkopolitikerna kommer med andra ord att ha ett mycket svagt mandat.
Mediernas oförmåga att uppmärksamma den centrala konflikten har gjort dem till Sverigedemokraternas och Socialdemokraternas bästa valarbetare. Det beror förmodligen mindre på en politisk agenda hos mediehusen och mer på en oförmåga att tänka bortom den partipolitiska logiken. Vilket är ytterligare ett argument för att avskaffa det partipolitiska inflytandet över kyrkan.