Samhälle Intervju
”Malmöborna har rätt att kräva mycket mer från ett styre”
Trots goda förutsättningar har Malmö blivit synonymt med politisk vanskötsel. Men nu hoppas Torbjörn Tegnhammar (M) kunna bryta ett drygt kvartssekel av S-styre. Csaba Bene Perlenberg har träffat Tegnhammar för ett samtal om lokalpatriotism, framtidstro och samarbete med både centerpartister, sverigedemokrater och vänsterpartister.
Det kan vara Malmös bäst bevarade hemlighet. För den som tror att staden tar slut ett kvarter eller två bakom centralstationen finns det en hel värld att upptäcka. Det 93 hektar stora området kallas för Nyhamnen, och det är enligt mannen som står längs med det rostiga stängslet Sveriges absolut bästa mark.
Ur marken och genom den spruckna asfalten kämpar ogräset sig fram medan ett dovt ljud från lastbilar fyller luften genom det som ska bli Malmös nya framsida mot havet.
Torbjörn Tegnhammar sätter på sig glasögonen och säger det igen, högt, som för att manifestera det till verklighet:
– Det här är Sveriges absolut bästa läge.
Moderatledaren i Malmö beträder historisk hamn- och industrimark. En gång i tiden, när emigrationen åderlät by och bygd var det härifrån många svenskar tog språnget och vallfärdade till sina bästa drömmars land. Som näst största avresehamn kom Nyhamnen under åren 1874 till 1939 bli det allra sista av Sverige som merparten av cirka 160 000 personer skulle komma att se under sina liv.
Nu står Torbjörn Tegnhammar, borgerlighetens enda oppositionsråd i Malmö, vid slutet av Nyhamnsbassängen och blickar ut över Hullkajen, vidare mot Nyhamnspiren och över till Västra Hamnen på andra sidan. Väl synligt, bakom den moderna bebyggelsen, reser sig Turning Torso genom tät soldis. Santiago Calatravas skruvade utropstecken tar sig nästan skepnaden av en hägring. På så vis påminner den om Malmös förlorade stadsutvecklingsplaner.
– Vad har egentligen hänt sen Ilmars tid, frågar sig Tegnhammar och syftar på stadens mytomspunna och kontroversiella starka man Reepalu.
– Visst, vi har fått Malmö Live men det inleddes ju under Ilmars tid.
När jag inför denna artikel bad Torbjörn Tegnhammar att ta oss till en plats i Malmö som exemplifierade stadens behov, var Nyhamnen platsen han valde. Här ska det en dag, kanske, beredas plats för sju–åttaförskolor, tre grundskolor, 7 000 till 9 000 nya bostäder och mellan 12 000 till 16 000 nya arbetsplatser. Via två öar och gångbroar ska det skapas en portal mellan Västra Hamnen och Nyhamnen.
Inte ens den mest inbitna Malmö-kritikern kan hävda något annat än att det är här som hoppet om ett mer välmående Malmös finns. Därför är det något av ett mysterium varför stadens socialdemokrati hellre ser en Öresundsmetro till Köpenhamn som stadens livlina.
Med nuvarande planer kommer Nyhamnen inte att vara färdigställt i sin helhet förrän 2050-talet. Om det någonsin kommer igång, vill säga. I Malmö är socialdemokraterna mest inriktade på förtätning och förvaltning. Att bygga helt nytt, att peka med handen eller sätta ner foten verkar vara dem övermäktigt.
En gång användes stadsutveckling som en maskin för att dra Malmö upp ur sin självömkan och bort från en akut kris.
Med trettio års horisont till eventuellt färdigställande finns det därmed heller inga politiska incitament för att skapa en modern framgångssaga. Den socialdemokrati som en gång möjliggjorde stadsutställningen Bo01 och Västra Hamnen verkar ha försvunnit med stadsutvecklingsvirtuosen Ilmar Reepalu.
För Torbjörn Tegnhammar är det här Malmö har sin chans. Betydelsen av ett Nyhamnen som reser sig snabbt går inte att underskatta, menar han.
– Det finns ett behov av saker och platser vara stolt över, någonting som har en samlande effekt i Malmö. Vi har tyvärr en enorm brist på det. Malmö FF samlar människor och alla kan stå bakom det, men det räcker inte. Nyhamnen kan inte jämföras med MFF, men det behövs något som är nytt, vackert och som vi kan visa upp och säga: Titta, Malmö orkar, vågar och vill.
En gång användes stadsutveckling som en maskin för att dra Malmö upp ur sin självömkan och bort från en akut kris. Malmö ömsade skinn från arbetarstad till kunskapsstad. Nu är Malmö än en gång djupt försjunken i en kronisk kris i form av arbetslöshet och utanförskap.
”Om man vill veta hur Sverige ser ut om tio år om det inte förs borgerlig politik så ska man titta på Malmö.”
– Tillsammans med Södertälje och delvis Göteborg har segregation och hopplöshet tyvärr setts som en Malmöfråga. Men nu är det inte längre en lokal fråga, det är en svensk angelägenhet. Om man vill veta hur Sverige ser ut om tio år om det inte förs borgerlig politik så ska man titta på Malmö.
Under de senaste åren har Malmö varit en central pjäs i flera av de dominerande samhällsdebatterna. De stora politiska frågorna har kretsat kring de tillkortakommanden och utmaningar som Malmö fortsatt kämpar med.
– Malmö är som ett Sverige i miniatyr, som i flera avseenden ligger före utvecklingen i resten av landet. Det är delvis positivt men också delvis negativt. Tyvärr sprids en del samhällsproblem från Malmö till resten av landet inte minst när det gäller kriminalitet och trygghetsfrågorna, säger Tegnhammar som erkänner att det är en balansgång att bedriva hård men konstruktiv oppositionspolitik och att vara lojal mot staden han och Malmöborna älskar.
– Moderaternas kritik riktar sig inte mot Malmöborna utan mot Socialdemokraterna. Malmöborna är fantastiska, säger han och lyfter fram invånarnas relation till sin stad som något att värna.
– Malmöborna är de mest lokalpatriotiska människorna som finns. Bor man i Malmö så älskar man Malmö. Man hör inte Malmöbor prata illa om staden. Invånarna är dessutom väldigt välkomnande gentemot andra. Nu har jag inte varit i alla världens städer, men jag har aldrig upplevt det på någon annan plats på jorden. Här är man öppen både för influenser och människor.
”Ändå ser det ut som det gör med bidragsberoende och utanförskap. Det är inte rimligt”
Därför är det, menar moderaten, problematiskt att det finns de som mer verkar måna om att svartmåla staden än att komma med konkreta förslag och lösningar för att vända kursen.
– Det finns ett Malmöförakt i Sverige. Dels handlar det om ett förakt mot våra invånare, mot de som är födda utomlands eller har föräldrar som är det. Men det finns också ett förakt mot Malmö som stad. Det finns de i exempelvis Stockholm som säger att ”det är ändå vi som betalar” och att det därmed är som borde vara mest upprörda över vanstyret. Men det stämmer inte. I huvudsak är det Malmöborna som betalar och våra skattebetalare är de som får minst valuta för sina skattepengar. Det är Malmöborna som har rätt att kräva mycket mer från ett styre. Jag bryr mig mindre om vad stockholmarna tycker.
Torbjörn Tegnhammar fortsätter:
– Malmö är det yttersta beviset på vad som händer i ett samhälle när ett politiskt styre inte eftersträvar att ge människor möjligheter eller när det inte ställs några krav. Man kan inte få ett bättre geografiskt läge än Malmö här. Ingen region har bättre närhet till högskolor och universitet i två olika länder. Flygplatsen Kastrup gör att små näringar kan verka på en europeisk och global marknad. Det är optimala förutsättningar för att Malmö ska blomstra. Och ändå ser det ut som det gör med bidragsberoende och utanförskap. Det är inte rimligt.
Trots nämnda sociala problem har Socialdemokraterna lyckats behålla makten sedan kommunvalet 1994. Förklaringen, menar Tegnhammar som påminner om att socialdemokratin konsekvent minskat i varje val sedan 1998, är att arbetarrörelsen haft en stark närvaro i samhället.
– S eftersträvar inte bara positiva tidningsartiklar eller snygga inlägg i sociala medier. De har historiskt haft en fysisk närvaro i civilsamhället och föreningslivet och i stadsdelarna.
Tegnhammar kämpar med en historiskt sett svag borgerlighet i Malmö.
Därför har Malmömoderaterna under Tegnhammars ledning sakta men säkert ökat sin närvaro i hela Malmö sedan valet 2014. Som moderatledaren uttrycker det: Malmömoderaterna kan inte vara ett parti bara för västra Malmö.
– Man gör inte detta i en handvändning. Det tar mycket tid.
I dag kämpar Torbjörn Tegnhammar med en historiskt sett svag borgerlighet i Malmö. Först inför valet 2018 stod de fyra borgerliga partierna enade med en gemensam valplattform. Till viss del blev det ett framgångsrikt val då det var första gången sedan 1991 som Malmöborna röstade fram en icke-socialistisk majoritet. Samtidigt lyckades Centerpartiet komma in i fullmäktige för första gången på 20 år medan Kristdemokraterna föll på målsnöret.
Det som hade kunnat bli en stärkt borgerlig opposition med tre partier i stället för bara M och C, splittrades då Liberalerna efter mycket ångest valde att bilda samarbete med Socialdemokraterna. För detta belönades L med fyra kommunalråd och en uppsjö av politiska sekreterare.
Torbjörn Tegnhammar är dock något unik i att han lyckats med bedriften att få en av många notoriskt bråkiga M-föreningar att enas om borgfred. Därmed fick han förnyat förtroende som oppositionsråd efter valet 2018 trots att maktskifte uteblev.
Värt att notera är att hans oppositionsgärning bedömts vara av så stor vikt för partiet att Tegnhammar sedan 2019 sitter i Moderaternas partistyrelse.
Men Tegnhammar har lyckats med mer än att bara ena Malmömoderaterna. Under den senaste tiden har han i egenskap av oppositionsledare lyckats ena en högst splittrad opposition. Till och med Vänsterpartiet har understött Moderaterna i flera avgörande strider för att åsamka Socialdemokraterna smärtsamma förluster.
– Vi är beredda att få igenom vår moderata politik, säger Tegnhammar som en förklaring.
Vid flera tillfällen har Tegnhammar effektivt kunnat samla oppositionen från vänster till höger. Bland annat har det inneburit att Tegnhammar satt sig ner med V.
”Man ska inte vara för fin för att sitta i samtal med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.”
– Det har stärkt vår tes att det går bra att samtala med andra partier. Man ska inte vara för fin för att sitta i samtal med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Vänstern var väldigt kul att sitta och prata med.
Moderaternas lokalpolitiska skalper har bland annat handlat om mer pengar till äldreomsorgen och grundskolan men även att köra över en högljutt protesterande socialdemokrati med införandet av Växjö-modellen med mikrocatering. Irritationen är märkbar hos Tegnhammar när han pratar om S motstånd mot att ge krögare bättre chanser att överleva pandemins ekonomiska påfrestningar.
– Socialdemokratin visar vad de tycker om individens frihet. Den är uppenbarligen inte värd ett jota. Motståndet avslöjar också deras syn på att Malmöborna inte skulle förmå att ta en öl till pizzan.
Det rödblå styret kördes också över i frågan om att tillhandahålla munskydd för skolpersonal.
– Det är helt makalöst att det som kallar sig för arbetarpartiet inte anser att Malmö stad måste tillhandahålla skyddsutrustning åt vår egen personal under en global pandemi.
Och medan det delas ut bitvis mycket hårda ord mellan centerpartister och moderater på riksplan har Moderaterna och Centerpartiet i Malmö bildat något av ett politiskt radarpar.
Ur ett malmöitiskt perspektiv ser Torbjörn Tegnhammar att Centern är en naturlig samarbetspartner.
Läs också:
– I Malmö tillför Centerpartiet mycket till borgerligheten. Min bild är inte att Centerpartiet har för avsikt att vara ett vänsterparti. Alliansens fördel var att det fanns flera olika perspektiv och att man kompletterade varandra. Vi gillar Centerns idéer om gröna näringar, exempelvis.
Men, tillägger Tegnhammar:
– Vill man ha Ulf Kristersson som statsminister så bör man inte rösta på Centern.
Moderaten ser framför sig ett val som, återigen, kommer att handla om Sverigedemokraterna. Han menar dock att det är skillnad på partiet i Malmö och partiets nationella gärning.
– Vad är det som SD ska föreslå i en kommunal budgetförhandling som skulle vara så farligt? Kommuner ansvarar inte för migrationspolitik eller rikets säkerhet. Det går inte att göra några ställningstaganden om FN, EU eller Nato eller vad som händer i Kreml.
”De jobbiga sakerna med att ha med SD att göra blir nog folkdansfrågorna.”
Kulturfrågor? Ökade riktade bidrag till folkdans, på bekostnad av kulturyttringar som lyfter fram andra kulturer, exempelvis?
– De jobbiga sakerna med att ha med SD att göra blir nog folkdansfrågorna, säger Tegnhammar med ett leende.
Men kommunalt stöd till Pridefestivalen?
– Vi ska vårda den Priderörelse som finns i Malmö och det är min absoluta bedömning att det finns en överväldigande majoritet för det. Ett parti kan aldrig sätta sig på tvären och stoppa det. Men att ha med SD att göra i Malmö handlar inte om huruvida Sverige ska ta emot en enda flykting eller ej. Och det handlar inte om avgörande frågor som rikets säkerhet eller om Sverige ska vara ett öppet eller stängt land.
Dessutom, menar Tegnhammar att Magnus Olsson, det lokala SD-kommunalrådet, ”nog är det mest liberala SD-kommunalrådet i landet”. Huruvida det ur ett sverigedemokratiskt perspektiv är en komplimang eller ej låter vi vara osagt.
”Man ska vara väldigt försiktig med grundläggande statsbärande frågor.”
Däremot är Tegnhammar tydlig med att han inte vill se SD i en borgerlig regering.
– Det kanske inte är så lämpligt.
Du tycker inte det?
– Jag tycker inte det, nej.
Varför inte?
– Till exempel på grund av partiets hållning i utrikes- och säkerhetspolitiken.
Och varför ska man inte lita på dem i de frågorna, menar du?
– Synen på FN, EU, Nato, vad är den egentligen? Man ska vara väldigt försiktig med grundläggande statsbärande frågor.
Inför kommunvalet går Moderaterna likt de övriga borgerliga partierna till val på egna valplattformar. Det är ingen högoddsare att Nyhamnen troligtvis kommer vara en bärande del av Malmömoderaternas framtidsvision. Tegnhammar är övertygad om att socialdemokratins maktinnehav närmar sig sitt slut.
– Nånting är på väg att hända. Men de som kallar sig själva för mittenpartier, inte minst Liberalerna som gått samman med S här i Malmö, måste vara tydliga inför nästa val: Vill de ingå i ett vänsterblock eller vill man ha maktskifte och ett icke-socialistiskt styre? Malmöborna förtjänar ett styre som tror på dem.
Tegnhammars vision för Malmö är tydlig. I en debattartikel i Kvällsposten stakade han nyligen ut sin bild av Malmö år 2050:
Malmö borde vara Sveriges mest framgångsrika stad. Det finns nästan ingen stad i landet som har så goda förutsättningar att lyckas. Hur kan det vara så att en stad med ett urstarkt näringsliv, ung och välutbildad befolkning mitt i en av Europas mest universitetstäta regioner har Sveriges högsta arbetslöshet?
I Malmös Nyhamnen finns kanske svaret på Torbjörn Tegnhammars fråga. När socialdemokratin inte ens orkar med att ta vara på och förändra och förädla en blåsig kaj som just är Sveriges bästa läge, orkar partiet inte heller ta sig an de områden som dras med betydligt större utmaningar.