Ekonomi Krönika
M kan göra upp med decennier av skadlig bostadspolitik
Regeringen har en unik chans att göra upp med en bostadspolitik som i decennier hämmat utvecklingen både på landsbygden och i storstäderna. Fri hyressättning kostar inget, påverkar inte inflationen, och kan vända nedgången i byggbranschen. Vad väntar Moderaterna på, undrar Joakim Broman.
I min hemby Ramsele i västra Ångermanland byggdes nya hyreslägenheter i början av 90-talet. De låg i samma kvarter som vårt hus och såg trevliga ut, med rosa träfasader och charmiga loftgångar. Men trevliga eller inte, bör man fråga sig varför de byggdes. Ramsele hade redan då ett överskott på bostäder, det fanns tomma villor lite här och var och även om jag inte själv jagade bostad har jag mycket svårt att tro att det fanns köer till befintliga lägenheter. Ramseles befolkning har gradvis minskat sedan 1960-talet.
Men det byggdes ändå, eftersom det fanns statliga subventioner som drev på. Kreditmarknaderna hade avreglerats 1985 och gett fastighetsbolagen fritt spelrum. Med ett extra tillskott från byggsubventionen gick det därmed att räkna hem affären även om det innebar att en äldre lägenhet i en annan del av beståndet blev tom.
Det ledde till ett explosionsartat byggande – fast på fel platser.
Det ledde till ett explosionsartat byggande – fast på fel platser. Under 80-talet hade den svenska ekonomin gradvis påbörjat en strukturomvandling som innebar att storstädernas snabbväxande företag börjat bli viktigare på bekostnad av ofta sömniga industriföretag på landsbygden (en utveckling som skildrats allra bäst av Jan Jörnmark, bland annat i boken Övergivna platser – finalen). Storstäderna skrek efter folk, men det var i småstäderna som byggboomen ägde rum. Från 1985 till 1991 skedde en tredubbling av allmännyttans byggande och en femdubbling av det privata hyreshusbyggandet. På sex år färdigställdes 115 000 lägenheter i städer med mindre än 30 000 invånare, samtidigt som byggandet i storstadsregionerna stod stilla eller till och med minskade. I Storstockholm byggdes 8 800 lägenheter 1991, jämfört med 9 000 år 1985. Detta alltså samtidigt som flyttströmmarna börjat gå mot storstäderna.
I min bok Döden vid Faxälvens strand skriver jag om hur skadlig denna politik varit för landsbygden. De stora överskott i bostadsbeståndet som byggdes upp – inte bara i slutet av 80-talet utan även innan dess – ledde nämligen till en fullständig kollaps av fastighetsvärdena när urbaniseringen tilltog efter 1990-talskrisen. Det skapade en våg av rivningar, kreditförluster och ödehus. Småstädernas stadskärnor började förfalla och kapitalet försvann, något som inte bara fick effekter för den som ville bygga ett hus eller renovera, utan även påverkade småföretagandet, eftersom möjligheterna att starta företag och låna pengar i hög grad bygger på bostadens värde.
Hur det gått i storstäderna vet vi förstås också. I början av 90-talet genomfördes reformer som gjorde att marknaden för bostadsrätter för första gången tog fart, men hyresregleringen blev kvar. Det ledde till ett omfattande byggande av bostadsrätter och ombildningar från hyresrätter. Hyresregleringen innebar samtidigt att byggandet aldrig hann ifatt efterfrågan, vilket skapade växande hyresköer, stigande priser på den avreglerade marknaden och ökad belåning, som i sin tur lett till kreditrestriktioner och amorteringskrav.
Gradvis har det blivit praktiskt taget omöjligt för resurssvaga grupper att flytta till Stockholm. Nyexade studenter får hoppa runt mellan extremt dyra andrahandsboenden eftersom de inte kan tävla med de inföddas ködagar till hyresrätterna och eftersom de inte får lån utan mycket hög lön och en ännu större kontantinsats. Möjligen kan man hitta en bostad i en kranskommun, men med långa dagspendlingar och minskad livskvalitet som följd. Storstadsföretagens problem med kompetensförsörjningen hittar troligen sin viktigaste förklaring här.
Nu kan man också se hur den havererade bostadsmarknaden ställer till problem i snabbväxande städer utanför storstadsregionerna. I Skellefteå hyr Northvolt villor för 60 000-70 000 kronor i månaden för att ge sina anställda någonstans att bo. Trots att efterfrågan är mycket hög – det flyttar 100 personer i månaden till Skellefteå – kommer inte byggandet igång. Hyresregleringens normhyra är för låg för att byggbolagen ska få ihop kalkylen när räntorna stigit, och eftersom hyresmarknaden på samma sätt som i Stockholm påverkar bostadsrättsmarknaden (bland annat på grund av att skillnaderna i boendekostnad för en likvärdig lägenhet inte kan vara för stora) står byggkranarna stilla.
***
13 mil söder om Skellefteå höll Moderaterna partistämma häromveckan. Det hamnade lite i skymundan från striden om vindkraften, men på stämman beslutades att partiet ska verka för att avskaffa hyresregleringen och införa fri hyressättning.
Det är en utmärkt politisk möjlighet för regeringen. Moderaterna har fått stark kritik, inte minst från oss på Timbro, för att man inte genomför tillräckligt mycket borgerlig politik. Finansminister Elisabeth Svantesson tvekar inför att sänka skatten eftersom hon är orolig för inflationen.
Fri hyressättning i nyproduktion skulle i ett svep förbättra kalkylen för bostadsbyggande både i Stockholm och Skellefteå.
Nu finns en reform som varken påverkar inflationen eller statsbudgeten, men som samtidigt kan bidra till att bromsa eller vända den ekonomiska utvecklingen. Byggbranschen står för 11 procent av Sveriges BNP, varav ungefär hälften är bostadsbyggande. I sin senaste prognos varnar Byggföretagen för att bostadsbyggandet faller från nästan 70 000 påbörjade bostäder 2021 till 23 600 nästa år. Följdeffekterna både för tillväxten och arbetslösheten bland byggarbetare vill nog Finansdepartementet helst inte tänka på.
Fri hyressättning i nyproduktion skulle i ett svep förbättra kalkylen för bostadsbyggande både i Stockholm och Skellefteå, och dämpa varselvågen i byggbranschen. Men framför allt skulle det innebära ett viktigt steg mot en långsiktigt välfungerande bostadsmarknad, där bostäder byggs utifrån efterfrågan och på platser där behovet finns. Man skulle inte, som 1900-talets byggsubventioner, riskera att driva fram överskott på struktursvaga orter och underskott i växande städer.
Det finns dessutom ett färdigt förslag på bordet. Som ett resultat av januariöverenskommelsen tillsattes utredningen Fri hyressättning i nyproduktion (SOU 2021:50), som överlämnades till dåvarande justitieminister Morgan Johansson (S) i maj 2021. Utredningen förpassades till en byrålåda efter att regeringen fallit (och återuppstått) samma sommar, men innehåller färdiga förslag som kan genomföras omedelbart. Allt regeringen behöver göra är att skicka ut utredningen på remiss och ta fram en proposition.
Remisslistan finns redan. Allt som behövs är en knapptryckning. Vad väntar Moderaterna på?