LO och regeringen trollar bort frågan om enkla jobb
De nylanserade etableringsjobben är bara ännu en lönesubvention. Arbetsgivarsidan är grundlurad och det är bara att gratulera LO och regeringen, skriver Siri Steijer.
Nu har arbetsmarknadens parter kommit överens om så kallade ”etableringsjobb” för nyanlända. Detta meddelades på en presskonferens igår med representanter från parterna och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson(S). Enligt dem har man åstadkommit något stort – en helt ny väg in på svensk arbetsmarknad för lågutbildade. I verkligheten är det en besvikelse att arbetsgivarsidan vikit sig så lätt. Det må gynna dem kortsiktigt, men i det långa loppet hårdnar LO:s järngrepp runt de höga ingångslönerna.
Etableringsjobben är nämligen bara ännu en lönesubvention, bland den skog av likande åtgärder som redan finns. Arbetsgivare ska betala 8 400 kronor i månaden och sedan ska skattebetalarna gå in och betala mellanskillnaden upp till en kollektivavtalsenlig lön på runt 16 000, vilket kan jämföras med studenter och många pensionärer som lever på 11 000 kronor.
Lågproduktiva personer kommer alltså få en betydligt högre lön än vad arbetsgivarna är beredda att betala för deras arbete. Att ha samma ingångslön som mer högproduktiva personer hämmar naturligtvis drivkrafterna att öka sin produktivitet och ta sig vidare till bättre, osubventionerade jobb.
Lågproduktiva personer kommer alltså få en betydligt högre lön än vad arbetsgivarna är beredda att betala för deras arbete.
Etableringsjobben är också extremt lika de redan existerande ”extratjänsterna”. Enda skillnaden är egentligen att subventionen är lägre, betalas ut till den anställde i stället för arbetsgivaren och inte bara gäller offentlig sektor
Extratjänsterna har som bekant gått knackigt fram till dess att Arbetsförmedlingen började dopa siffrorna genom att inkludera högutbildade i subventionen, som hade fått jobb ändå. I samma veva har också regeringen infört ett bonussystem för att med miljonbelopp muta kommunerna att pressar in extratjänster i sin verksamhet.
Risken är stor att etableringsjobben utvecklas liknande. Hur det än blir, blir det dessutom dåligt. Om åtgärden går i stöpet, likt sina företrädare, blir det bara just ännu ett misslyckande. Går det mot all förmodan bra, blir det extremt dyrt för skattebetalarna.
LO har sedan tidigare erkänt att lågutbildade människor inte kan komma in på den svenska arbetsmarknaden, med världens högsta ingångslöner. En historisk förändring i retoriken, som fick arbetsgivarsidan att jubla, men denna eftergift verkar ha lönat sig väl.
Etableringsjobben är en solklar seger för såväl LO som Socialdemokraterna. Lönerna ska ligga i nivå med kollektivavtal, så LO behöver inte heller fortsättningsvis släppa in billigare arbetskraft på arbetsmarknaden och därmed riskera ”lönedumpning”.
För regeringen innebär det en enorm lättnad att till synes ha ”löst” problemet med enkla jobb. När arbetsmarknadens parter står bakom en uppgörelse är det svårt för oppositionen att angripa reformen och anklaga Löfven för passivitet. Dessutom kommer det inte införas förrän 2019, så regeringen behöver heller inte oroa sig för några haltande resultat under valrörelsen.
Varför gick arbetsgivaren på denna bluff? För dem är det förstås lockande med billigare arbetskraft. Samtidigt har inte extratjänsterna fungerat och de är ändå 100 procent subventionerade. Som med alla lönesubventioner öppnar det också för bedragare, som vill komma åt enkla pengar från staten.
Som med alla lönesubventioner öppnar det också för bedragare, som vill komma åt enkla pengar från staten.
En stor brist är också – om man vill få det att fungera – att företag utan kollektivavtal inte kan ta del av åtgärden. Bland småföretagen har mer än hälften valt bort kollektivavtal, samtidigt som det är i dem allra flest jobba skapas idag.
Det kvarstår några frågetecken, som vilken grupp reformen egentligen kommer omfatta och om EU kommer godkänna reformen. Det är bara att gratulera LO och regeringen, som trollat bort frågan om enkla jobb, utan en enda uppoffring. De överlistade arbetsgivarsidan som har själv att känna sig snopen.