Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Ledare Ledare
Andersson tog av masken och hade en åsikt
Socialdemokraterna har under en längre tid haft det gamla ordspråket “jag säger ingenting så har jag ingenting sagt” som strategi. I alla fall på ytan, för tittar man en gång extra ser man S önskan att vandra tillbaka i tiden, skriver Johanna Trapp.
Socialdemokraterna har byggt upp Sverige, därför är allting som är bra i Sverige också socialdemokratisk politik. Så känns det i alla fall som att Magdalena Andersson och resten av partiet tänker när man hör hennes tal i Almedalen. Socialdemokraterna är partiet som är för allt bra och mot allt dåligt. Vad bra och dåligt är, håller de däremot gärna för sig själva.
Under valrörelsen till Europaparlamentsvalet gjorde S sitt allra bästa för att ligga lågt och framstå som det lugna, neutrala och trygga alternativet. Det har varit grejen med Socialdemokraterna de senaste åren, att verka som ett regeringsdugligt parti utan åsikter. Tittar man närmare framträder dock ideologin. Valfriheten ska bort, vinster är dåligt, alla ska fogligt anpassa sig efter de beslut de S-märkta politikerna fattat om var man får gå i skolan eller till doktorn.
Ett exempel är förstås valfrihetsslakten i Region Stockholm, regionen som Socialdemokraterna själva menar är skyltfönstret för hur samhället kan bli med ett socialdemokratiskt styre. Det är för S och deras stödpartier, inklusive de tidigare valfrihetsvännerna i Centerpartiet, viktigare att bli av med privata aktörer än att alla som bor i Stockholm ska få tillgång till vård. Det är varken särskilt snällt, regeringsdugligt eller neutralt.
I Socialdemokraternas Sverige får inte individer bestämma själva hur som helst, nej, sådant viktigt lämnas bäst åt partiet.
Den här synen bekräftades i talet. Magdalena Andersson konstaterade stolt att Socialdemokraterna vill avskaffa friskolor, och på vägen dit göra det svårare för befintliga. I Socialdemokraternas Sverige får inte individer bestämma själva hur som helst, nej, sådant viktigt lämnas bäst åt partiet.
Även om man inte delar den socialdemokratiska uppfattningen om politikens företrädesrätt att leda samhällsutvecklingen fanns det något befriande i talet. Partiet vågar för första gången på länge stå för någonting. Man uttalar sig om Israel-Palestina, friskolor, barnbidrag och civilsamhället. Det står i kontrast till Europaparlamentsvalet då partiet gick till så hårt angrepp mot Sverigedemokraterna att de glömde allt annat, som att berätta om den egna politiken till exempel.
Den lärdomen verkar partiet nu ha tagit åt sig av. Sverigedemokraterna nämndes knappt en enda gång, inte Moderaterna heller för den delen. Ordet trollfabrik nämndes bara en gång, i en passus om varför unga inte engagerar sig politiskt. Därmed fick väljarna en ärlig chans att ta ställning till vad som står på spel om S får bilda regering efter nästa val.
Därför försöker man febrilt få unga att bli nostalgiska över en tid de aldrig levt i.
Talets målgrupp var utan tvekan unga väljare. Det var nog klokt givet att S hade svårt att locka unga väljare både i valet i juni och i riksdagsvalet 2022. Därför försöker man febrilt få unga att bli nostalgiska över en tid de aldrig levt i. Man vill berätta om vad politiken kan åstadkomma om Socialdemokraterna bara får styra som på Erlanders och Palmes tid.
Problemet är bara att det inte är 1970-tal längre, och att människor har insett att makt över den egna tillvaron inte är något som kommer genom politiska beslut. Unga i dag vet att standardförbättringar i samhället inte är samma sak som beslut på S-kongressen, Socialdemokraternas övertygelse om att människor i dag vill vara brickor i partiets samhällsbygge är för stort. Valfrihet är en naturlig del av samhället. Till och med Socialdemokraterna verkar ju ha accepterat avregleringen av apoteken och tv-monopolet, jobbskatteavdragen och ROT-avdraget. Året är inte längre 1964 eller 1983.
Det är bra att Socialdemokraterna vågar tycka något, det är någonstans en förutsättning för ett politiskt parti. Analysen, att samhället skulle stärkas av färre val och mer politisk styrning, är däremot en återvändsgränd. Vad Socialdemokraterna ska driva när väljarna inser att partiets politik bara leder till längre köer och krångligare system är förstås en relevant fråga. Men låt oss så länge glädjas över att Socialdemokraterna faktiskt är öppna med att de vill minska människors valfrihet.