Låt inte byråkratin begränsa den fria forskningen
I Sverige bedrivs nästan all grundforskning vid universiteten. Systemet leder till förluster av såväl tid som kompetens. Genom att etablera självständiga forskningsinstitut, ges forskarkåren en chans att arbeta utan att tyngas ner av byråkratin.
Nyligen offentliggjorde Nasa sitt senaste projekt. En helikopterdrönare till Saturnus måne Titan. Missionens mål är att undersöka kemiska processer i himlakroppens yta och atmosfär, då de liknar dem som för 3,8 miljarder år sedan gav upphov till liv på vår egen planet. Missionens kostnad kommer att landa på en miljard dollar, men skulle den lyckas har mänskligheten kommit ett steg närmare att ta lösa den största naturvetenskapliga gåtan av alla: hur uppstod egentligen livet?
Det som för gemene man låter som ren Science Fiction, gör amerikanerna till verklighet. I Sverige står den samlade forskarkåren handfallen. Nej, vi må inte ha USA:s enorma resurser, men det finns andra anledningar till varför vi inte kommer att få se en svensk motsvarighet till Nasas Saturnusmission inom snar framtid.
De akademiska traditionerna har helt enkelt inte utvecklats i samma takt som samhället.
I Sverige bedrivs all grundforskning nästan uteslutande vid universiteten. Detta har varit en sällan ifrågasatt praxis som varit dominerande under en lång tid. Även om det inte finns någon lagstiftning som explicit förbjuder forskare att arbeta självständigt, tenderar de, av resursskäl, att söka anställning vid något av de statliga universiteten som i princip utgör hela arbetsmarknaden.
Det största problemet med upplägget är att de anställda forskarna tvingas att lägga ner dyrbar tid som kunde ha lagts på research, på undervisning. Detta leder till att det i idag är svårt för många svenska forskare att fullständigt kunna koncentrera sig på sin research. Det är bevisligen stor skillnad på att varva undervisning och allt det administrativa arbetet som tillkommer, med forskning, och att enbart ägna sig åt det sistnämnda. När tiden inte räcker till, tvingas många prioritera undervisningsverksamheten framför forskningen, eftersom det är den som genererar inkomst för den enskilde. Forskningsverksamheten blir liggande – en stor förlust för samhället.
De akademiska traditionerna har helt enkelt inte utvecklats i samma takt som samhället. För ett antal decennier sedan gick det utmärkt att både undervisa och forska samtidigt. I dag tycks den administrativa bördan ha ökat och många forskare hinner inte med att sköta bägge arbetsområdena likvärdigt.
Många andra stater har löst problemet genom att etablera självständiga forskningsinstitut. I Tyskland finns exempelvis ett 80-tal Max Planck-institut som ägnar sig åt grundforskning inom allt ifrån molekylärbiologi till astrofysik. Och i Frankrike finns en liknande organisation, CNRS, med över 26 tusen anställda.
Vid dessa institutioner kan forskare koncentrera sig på sin research, utan att varken behöva ägna sig åt trist administrativt arbete eller åta sig lärarrollen de aldrig bad om. Instituten har även möjlighet att anställa personal som ett universitet i bristen på resurser mycket sällan anställer, exempelvis ingenjörer.
Utöver det skapas helt andra förutsättningar att söka finansiering för projekt. Självständiga institut har fler möjligheter att söka anslag hos privata aktörer, i form av stiftelser och fonder, men även privatpersoner och företag. Den minskade byråkratin skapar ekonomisk frihet.
Separationen mellan universitet och forskarsfär är fundamental för att vi ska kunna förbli en kunskapsgenererande nation.
Det finns därmed goda anledningar för Sverige att ta efter resten av världen. Separationen mellan universitet och forskarsfär är fundamental för att vi ska kunna förbli en kunskapsgenererande nation. Den är även nödvändig för att stärka kvaliteten på såväl undervisning som research, då forskare slipper prioritera det ena framför det andra. Universitetens struktur bör således reformeras. Grundforskning som bedrivs på statliga universitet bör flyttas ut till självständiga institut, förslagsvis i myndighetsform. Alternativt övergå till att bedrivas i privat regi.
Den värdefulla tid som egentligen ska ägnas åt sökandet efter svar på mänsklighetens största frågor får inte slukas av tentarättningar och ifyllnad av meningslösa blanketter. Forskningen är som bäst när den är fri. Mindre byråkrati leder till mer tid, ökad kompetens och förbättrar de förutsättningarna som driver utvecklingen framåt.