Låt arvsskatten vila i frid
Arvsskatten avskaffades 2004, men trots att den både var skadlig och ineffektiv hörs krav på att den ska återinföras. Timbros chefsekonom Jacob Lundberg förklarar varför det är en dålig idé.
17 december 2004 avskaffades arvsskatten av den socialdemokratiska regeringen med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det var ett bra beslut. På senare år verkar dock vänstern ha svängt: bland andra S-tankesmedjan Tiden, LO och Vänsterpartiet förespråkar nu ett återinförande. Det finns flera anledningar, både vad gäller rättvisa och effektivitet, som talar emot det.
1. Arvsskatten beskattar redan beskattade pengar. Den som har lyckat spara ihop en förmögenhet har betalat inkomstskatt när pengarna tjänades in och kapitalinkomstskatt när pengarna gav avkastning. När pengarna väl ska användas till konsumtion måste man också betala moms och andra konsumtionsskatter. Arvsskatt innebär ytterligare ett lager av beskattning på samma pengar.
2. Bestraffar sparande. Arvsskatt är en extraskatt på den som väljer att spara och föra vidare sitt sparkapital till nästa generation. Den rika person som däremot väljer att gå på en shoppingbonanza i slutet av livet och spenderar upp hela sin förmögenhet slipper skatten. Det är inte ett rimligt sätt att fördela skattebördan.
3. Bäddar för skatteplanering. Arvsskatten ledde till goda tider för rikets skattejurister. Stor möda lades på att komma undan arvsskatten genom att flytta över kapitalet till lägre beskattade tillgångar eller föra pengarna ut ur landet. Uppsalaforskaren Sebastian Escobar uppskattar att skatteplanering ledde till att så mycket som hälften av arvsskatteintäkterna föll bort.
4. Försvårar för familjeföretag. Huvudanledningen till att Göran Perssons regering valde att avskaffa arvsskatten var att den försvårade generationsskiften i familjeföretag. Om det inte fanns likvida tillgångar att betala skatten med och om man inte kunde sälja en andel av företaget till en utomstående kunde arvsskatten leda till att företaget måste läggas ned. Man kan förstås tänka sig en arvsskatt som undantar familjeföretag, men det skulle leda till stora incitament att skatteplanera genom att flytta in pengar i företag. Det enda sättet att lösa detta problem är att inte ha någon arvsskatt.
5. Ger låga skatteintäkter. Arvs- och gåvoskatten gav aldrig mer än 3 miljarder kronor i intäkter. Det motsvarar ungefär 0,1 procent av BNP. Det är inte mycket för en skatt som riskerar att leda till skatteplanering, kapitalflykt och mindre sparande.
6. Ökar ojämlikheten i förmögenhet. Ny forskning av nationalekonomerna Mikael Elinder, Oscar Erixson och Daniel Waldenström kom fram till den överraskande slutsatsen att arv bidrar till att jämna ut förmögenhetsfördelningen. Författarna skriver: ”Dessa till synes motstridiga resultat beror på att de med liten eller ingen förmögenhet ofta ärver belopp som är stora i förhållande till vad de redan har, medan detta sällan är fallet bland arvingar med betydande förmögenhet.” Om staten beskattar arv ökar därför ojämlikheten i förmögenhet, allt annat lika.