Ekonomi Essä
Läkemedelsbolagen borde hyllas på samma sätt som vården
Den moderna sjukvården skulle inte klara sig länge utan läkemedelsföretagens innovationer. Ändå är det sjukvården som får ta emot hyllningarna, medan de negativa uppfattningarna dominerar bilden av läkemedelsindustrin. Läkaren Vincent Flink Amble-Naess konstaterar att läkemedelsbolagen förtjänar ett bättre rykte.
År 1922 var första gången man använde insulin för att behandla diabetes. Tack vare dessa preparat kan patienterna i dag leva ett normalt liv. Visserligen fanns det diabetessjukvård också före insulinet. Men boten var nästan värre än soten. Vården – om man nu kan kalla den det – bedrevs på stängda kliniker, där barn hölls på kalorisnåla dieter. På lång sikt var det ingen som överlevde, men svälten kunde förlänga livet med några år. Man kan fråga sig om det var värt det. Berättelserna vittnar om hur utlämnad människan var åt naturkrafterna innan den moderna sjukvården. Eller? Det är åtminstone den gängse bilden i vårt samhälle. Men när man funderar över saken var det ju inte sjukvårdens förtjänst att insulinet kom ut på marknaden; det var läkemedelsföretagens.
Insulinet utvecklades i Kanada, under överinseende av forskaren Frederick Banting, som på 20-talet lyckades isolera ämnet från bukspottskörteln av en hund. Behandlingen sågs redan från början som ett mirakel. Ändå hade den stora brister. Eftersom preparatet var taget ur kadaver, var det nämligen förorenat. Inte sällan gav det upphov till blodförgiftning. Med åren blev man visserligen bättre på att rena det, men först under 1970-talet lyckades man framställa insulinet syntetiskt. Det amerikanska läkemedelsföretaget Genentech var först ut. På dem följde flera andra, inte minst danska Novo Nordisk, som – trots att det förra året firade sitt 100-årsjubileum – än i dag är ledande inom branschen.
Jag frågar mig vilken nytta jag själv skulle göra på en akutmottagning utan tillgång till moderna läkemedel.
Diabetessjukvården är bara ett av oräkneliga exempel. Till stor del är det just läkemedelsbranschen som har stått för hälsovinsterna i modern tid. Ändå är det sjukvården som får hela äran. Jag frågar mig vilken nytta jag själv skulle göra på en akutmottagning utan tillgång till moderna läkemedel, blodprover och röntgenundersökningar – och tvingas medge att den nog är ganska liten. Alla dessa saker har vi näringslivet att tacka för.
Ändå känner många en skepsis inför läkemedelsbranschen. Till viss del beror det nog på förakt för marknaden. Jag drar mig till minnes Joseph Schumpeters ord om att kapitalismen står dragen inför rätta och att domaren har dödsdomen färdigskriven i fickan. För somliga spelar det ingen roll hur goda konsekvenserna är; själva faktumet att ett företag går med vinst är nog för att fördöma det. Det är emellertid något speciellt med läkemedelsbranschen.
Det amerikanska elektronikföretaget Nvidia är större än något läkemedelsföretag, med ett marknadsvärde på 1,2 biljoner dollar. Men få känner samma vrede över deras datorchip som över “Big Pharma”. Kanske anser man att behandlingen av sjuka borde vara fredad från vinstintresse. I vårt samhälle har sjukvården ersatt många av de funktioner som tidigare fylldes av kyrkan. Bikt har blivit terapi, fasteregler har blivit kostråd, ritualerna har blivit fysisk aktivitet på recept. När det kommer till människors hälsa, anser många, borde marknadslogiken inte få råda. En bild av månglarna i templet frammanas, för den som minns sin konfirmationsundervisning.
Vinstintresset har varit oumbärligt för den ökning i hälsa och välstånd vi har sett under 1900-talet.
Ett sådant resonemang är skadligt för samhället, tror jag. Naturligtvis är det inte synd om företagens aktieägare; deras liv påverkas nog inte nämnvärt av fördomarna. Dessutom vet de ju själva att de ägnar sig åt något viktigt, oavsett vad andra tror. Vad som däremot är värre är att opinionen kan försämra möjligheterna för framtida utveckling. Under pandemin höjdes röster för att slopa patenträtten, som en nödlösning på den bristande tillgången på vaccin. Det skulle få katastrofala konsekvenser. Vinstintresset har varit oumbärligt för den ökning i hälsa och välstånd vi har sett under 1900-talet. För att förstå varför, behöver man få grepp om vad det egentligen är läkemedelsbranschen ägnar sig åt.
Människokroppen är ett komplext system. När man vill bota en sjukdom ger det upphov till svårigheter. För att jämföra med ett enklare system kan man tänka sig att kroppen är ungefär som en text. Nästan alla ändringar du kan göra i en text gör den sämre. Om du till exempel byter ut bokstäver i en tidningsartikel blir den snabbt oläslig. De justeringar som gör den bättre är å andra sidan få. För att hitta dem krävs en djupgående kännedom om språkets skrivregler, stilistiken, textens ämne, etc. På samma sätt är det med människokroppen. Nästan alla förändringar är dåliga – för att inte säga dödliga. För att hitta de gynnsamma förändringarna krävs kunskap om kroppens interna logik. Men till skillnad från språket – som är konstruerat av oss – är kroppens funktioner till stor del okända.
Om människor förstod hur mycket arbete som ligger bakom en värktablett, skulle de gripas av svindel vid apoteksdisken.
Att forska fram ett läkemedel är som att rätta en text på ett språk som ingen behärskar. För många behandlingar är verkningsmekanismen nämligen okänd. Historiskt sett har det förhållit sig likadant med alla ingrepp. Därför har de inte bara varit verkningslösa, utan ofta mycket farliga. Först sedan den vetenskapliga revolutionen har det blivit annorlunda. Men i gengäld kräver utvecklingen tid. Det är inte ovanligt att det tar decennier att få ut ett läkemedel på marknaden. När ett företag väl hittar en fungerande produkt, behöver de därför ta mycket betalt. Utan patenträtten skulle nästa projekt inte kunna finansieras. Om människor förstod hur mycket arbete som ligger bakom en värktablett, skulle de gripas av svindel vid apoteksdisken.
Den negativa inställningen till läkemedelsföretag är ett globalt fenomen. Amerikanska studier ger vid handen att det är den sämst ansedda av alla branscher, tätt följd av PR och reklam. I framtiden kommer det vara svårt att förklara. En samling människor har förbättrat livet för oräkneliga andra. De har belönats med stora rikedomar. Vanligtvis kan man då anta att de var uppskattade; varför skulle man betala om man ansåg att produkten inte var värd pengarna? Men i detta fall tycks motsatsen gälla. Det är ungefär som om alla hade hatat Thomas Edison, eftersom han tog betalt för sina glödlampor.
Människor har goda skäl att överge sina fördomar. Läkemedelsbranschen är en av få sektorer som fortfarande är innovativ på det sätt näringslivet var under 1900-talet. Dess landvinningar påverkar människors vardagsliv på allvar. I Sverige återinvesterar läkemedelsföretagen cirka en fjärdedel av sitt förädlingsvärde i forskning och utveckling. Genomsnittet för hela näringslivet är några enstaka procent. Innovationerna är alltså ingen slump. Tvärtom: De är en direkt effekt av patenträtten. Företagens ägare vet att de kan tjäna stora summor pengar på en ny upptäckt. Motsvarande siffra i byggsektorn är 0,1 procent. Också det är rationellt. Även om man skulle hitta ett nytt sätt att uppföra fastigheter, skulle verksamheten begränsas av regleringar. Flaskhalsen i byggsektorn är inte kunskap, utan utrymme där konstruktion är tillåten. I läkemedelsbranschen är det annorlunda.
Ofta scrollar jag runt på läkemedelsföretagens hemsidor, för att hålla mig uppdaterad. Under fliken Pipeline på företaget Novo Nordisks hemsida, publicerar de projekt som är under utveckling. Bland annat beskrivs en tablett som blockerar cannabisreceptorer i hjärnan. Många känner till att cannabis ökar aptiten. Denna tablett är tänkt att ha motsatt effekt, och göra patienterna mätta, för att underlätta viktnedgång. I preliminära studier framstår preparatet som lovande. Kanske kommer det visa sig vara ett villospår; det är för tidigt att säga. Men oavsett är det just detta lekfulla, experimentella förhållningssätt som saknas i dagens näringsliv: att våga gå från ett uppslag till en produkt även om det tar tid. Parat med försiktighet och vetenskaplig noggrannhet, är det ett recept på framgång och – i förlängningen – på samhällelig rikedom.