Samhälle Krönika
L jagar rubriker i stället för verkliga resultat
Liberalerna i utbildningsdepartementet har fastnat i en alltmer uppskruvad retorik riktad mot friskolor. Det har gjort att partiet tappat blicken för det väsentliga i skolpolitiken, konstaterar Lovisa Lanryd efter att ha lyssnat på presskonferensen om friskoleutredningens delbetänkande.
”Börsklippare ska helt enkelt ut ur skolan med ja… huvudet före.”
Partiledaren frustar ut orden.
I debatten om friskolornas vinster surrar många påståenden runt, som att vinstdrivande skolor per definition håller lägre kvalitet än kommunala skolor. Därför är presskonferensen när delbetänkandet om utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn” (SOU 2025:37) intressant att titta på. Jag sätter mig framför regeringens hemsida och sippar på dagens tredje kopp kaffe.
Utbildningsministern fortsätter och nämner att friskolor är överkompenserade i skolpengen, och att det behövs ett vinstopp. Punkt. Det som de flesta elever i Sverige är beroende av, utbildningens kvalitet, får inte mycket plats i inledningstalet. Kaffet smakar surt. Salvorna mot friskolesektorn bygger på antagandet att kvalitet är direkt kopplad till kostnader och att kommunala skolor använder sina resurser effektivt. Det gör de inte.
Kvalitet handlar snarare om hur resurser används. Exempelvis kan mindre klasstorlekar förbättra resultaten, men det är inte alltid en kostnadseffektiv lösning. Att ha studiero i en klass, hur duktig läraren är och om det är tydligt vad man ska lära sig spelar ofta större roll. Men egentligen kan vi inte veta det, eftersom svensk skola inte har några kvalitetsmått. Hur svensk skola står sig i förhållande till omvärlden baseras helt på PISA-resultaten, de är förhållandevis bra för svenska elever, men gruppen invandrare eller de som inte talar svenska hemma halkar efter.
Skolpengen, som varierar kraftigt mellan kommuner, spelar också en avgörande roll. I vissa kommuner kan en skola med genomsnittliga kostnader generera betydande överskott, vinst, för en fristående huvudman, medan den i andra skulle gå med förlust. Detta visar att det inte är själva vinstdrivandet som är problemet, utan hur resurser fördelas och används.
Detta visar att det inte är själva vinsterna som är problemet, utan hur resurser fördelas och används.
Politiskt har debatten om friskolor blivit en symbolfråga, där vissa partier, inklusive Liberalerna, verkar kopiera vänsterpositioner som ett sätt att möta kritik mot vinster i välfärden. Pressträffen visar det om något.
Detta riskerar att underminera en viktig princip: att det är kvaliteten på utbildningen som bör stå i centrum.
Och det är här Liberalerna misslyckas. Redan 2023 började Johan Pehrson prata om ”friskoleböter”. Man kritiserade senast i januari att Skolinspektionen misslyckats (igen) med att förelägga skolor som efter tillsyn uppvisat brist på kvalitet. Och visst är det hårresande att Skolinspektionen bara i två fall de senaste fem åren gått vidare till domstol för att kräva in viten – dålig “kvalitet” har därmed inte straffat sig.
Men tittar man över hela tidsperioden mellan 2011–2023, ser man att 444 av 642 viten som utfärdats av myndigheten är riktade mot kommunala skolor. Att man vill förbättra vitesläggningen i sig är inte konstigt, men att det skulle vara en fråga om ”friskoleböter” är helt enkelt inte sant.
”Det ska inte längre vara möjligt att tjäna pengar på att dra ned kvaliteten”, fortsätter partiledaren. Detta är varje svensk överens om. Men skolor som drivs i koncernform kan centralisera kostnader för administration och IT, vilket ger ekonomiska fördelar. Detta är inte en fråga om att sänka kvaliteten, utan om att använda resurser smartare. Större skolor har också lättare att rekrytera kvalificerade lärare och hantera ekonomiska svängningar, vilket stärker både stabilitet och kvalitet.
Om en kommunpolitiker ett år tänker finansiera en ny sportarena och nallar pengarna från skolbudgeten, kan en friskolekoncern genom sina resurser täcka upp för kommunpolitikens nyckfullhet. Det kommer inte längre att gå. Skolpengen ska låsas in i elevens skola genom ett ”värdeöverföringsförbud”. Frågan är om koncernerna kommer kunna erbjuda tjänster på andra skolor, inom koncernen, till lärare, eller om en sådan förflyttning innebär en värdeöverföring? Eller om en duktig rektor erbjuds en tjänst inom skolutveckling och därmed är fortsatt anställd i koncernen men lämnar sin skolenhet? Detta framgår inte riktigt av utredningen.
Svensk skola har under de senaste decennierna utvecklats till ett system som kombinerar decentralisering med mångfald, där friskolor spelar en avgörande roll. Denna modell har inte bara bidragit till förbättrade resultat, utan också till innovation och valfrihet för elever och föräldrar. Samtidigt är det viktigt att erkänna att systemet inte är perfekt. Problem som betygsinflation och bristande reglering har skapat utmaningar som måste hanteras. Men lösningen ligger inte i att begränsa friskolornas möjligheter eller att skuldbelägga dem för systemfel. I stället bör politiken fokusera på att skapa regler som främjar rättvisa, likvärdighet och kvalitet.
Men än en gång misslyckas svensk politik. Nu hade man chansen till att rätta till vad som faktiskt är kvalitet. Det svensk skola behöver mest av allt är tydliga kvalitetsmått – vilket utredningen har haft i uppdrag att utreda och något som exempelvis Timbro efterlyst i flera rapporter. Jag väntar spänt under presskonferensen. När utredaren kommer fram till powerpoint-bilden för kvalitetsmått går luften ur mig.
Det blir inga nya kvalitetsmått.
Enligt utredningen är det alltså den typen av förelägganden som Skolinspektionen gör den ”enda rättssäkra grund” som finns för ingripanden om en skola brister i kvalitet.
Ett exempel på när denna typ av tillsyn slår helt fel är när Skolverket i sina granskningar fokuserar på detaljer, och på ett sätt som går ut över skolans kunskapsförmedlande uppdrag. Något liberalpartister i regeringskansliet är mycket väl medvetna om. I praktiken har Skolinspektionens arbetssätt handlat om att sätta lärare i ett konferensrum för en uppläxning om hur de ska undervisa – ofta levererad av tjänstemän som inte själva satt sin fot i det aktuella klassrummet.
Denna myndighet som gång på gång misslyckats ska nu vara den enda som har något att säga till om svensk skolas kvalitet.
Samtidigt kommer rapporter om allvarliga brister som Skolinspektionen tillåtit fortlöpa, termin efter termin. Plus det här med vitena. Det är alltså denna myndighet som gång på gång misslyckas som nu ska vara den enda som har något att säga till om svensk skolas kvalitet, om man ska tro regeringens utredare.
Besviken är bara förnamnet, och jag undrar var denna nya tillit till att skolmyndigheterna klarar sina uppdrag kommer ifrån. Tänk om utredningen i stället hade att titta på kvalitetsmått och förädlingsvärden. Något som görs i andra länder, exempelvis i England med Progress 8, i Danmark och Finland med slutskrivningar.
Efter pressträffen suckar jag. Och läser DN. Ledaren är hård mot skolpartiet. Annat var det när samma ledarsida för en vecka skrev om ett parti som borde slå sig för bröstet. Men jag håller också med DN. Retoriken är stark tobak, men de viktiga frågorna, gemensamt skolval och kvalitetsmått, lyser med sin frånvaro. För övrigt två reformer friskolorna skulle ha allt att vinna på att själva driva. Även det privata kan driva fram en kunskapsorienterad skola och skapa långsiktig utveckling. Genom att ta ett större ansvar för etik och kvalitet kan friskolorna stärka sitt förtroende och visa att de är en oumbärlig del av svensk utbildning.
Framtiden för svensk skola hänger på en balans mellan reglering och ett visst mått av frihet. Genom att finkalibrera reformerna kan politiken skapa ett system som både främjar innovation och säkerställer likvärdighet.
Börsklipparna ska ut med huvudet före. För den som vill göra snabba klipp är friskolesektorn dock ett mycket dåligt alternativ. Visst ger uttalandet rubriker, men det kan inte vara Liberalernas främsta mål, vilket det allt för ofta låter som. Målet måste vara att ta ansvar för den helhet man fått förtroendet att förvalta genom att driva fram reformer för en skola med högre kvalitet.