Kyrkan ska inte vara en statlig festlokal
Om Svenska Kyrkan går med på krav på avlägsnandet av det kristna budskapet, från kommuner och andra som vill hålla sammankomster i kyrkorummet, kommer kyrkan att reduceras till en festlokal för offentlig sektor. Kyrkan är mer än tradition och kulturarv. Därför är det rätt att säga nej till skolavslutningar i kyrkan.
Än finns det mod och kraft i Svenska Kyrkan. För några veckor sedan satte kyrkoherde Judith Fagrell i Lidköping ner foten i den infekterade skolavslutningsfrågan: om hon som präst inte får prata om Gud eller läsa välsignelsen över barnen får skolan hålla sin avslutning någon annanstans. Bakgrunden till Fagrells beslut är skolans krav på extrem detaljstyrning av ceremonin, allt för att försäkra sig om att skolavslutningen inte har några spår av kristen förkunnelse. Precis så som Diskrimineringsombudsmannen vill ha det, alltså. Om kyrkan är skild från staten får inte en särskild religion premieras framför andra. Så ser det ut i ett sekulärt samhälle.
Tre biskopar, Susanne Rappmann, Åke Bonnier och Sören Dalevi, har dragit ut till Judith Fagrells försvar. Sören Dalevi tycker att skolans politiska korrekthet är pinsam. Åke Bonnier vidhåller, klokt nog: ”Kyrkan är inte främst en tillhandahållare av lokaler utan är kallad att föra ut evangeliet.” Och hur ska den kunna göra det om prästen inte får prata om Jesus?
Om någon tror att kyrkan bara är en förmedlare av kulturarv så har han missuppfattat kristendomen.
Det finns förstås de som är besvikna, och som inte håller med. Prästen Pontus Nilsen tycker att det är roligt att kyrkan ”fylls av liv” när barnen kommer och ser inga problem med icke-konfessionella firanden i kyrkorummet. Till honom sällar sig en kör av troende och icketroende som menar att skolavslutningar i kyrkan är en gammal fin tradition. Den har rötter i och är en del av vårt svenska kulturarv. Och det är ju sant, förstås. Men hur mycket får ett kulturarv kosta? Vad får det i längden för konsekvenser för Svenska Kyrkan om den låter sig själv bli statlig festlokal?
Om någon tror att kyrkan bara är en förmedlare av kulturarv så har han missuppfattat kristendomen, som till sin natur är betydligt mer radikal än vad man kan tro när man lyssnar på somliga företrädare för Svenska Kyrkan. Kristen tro handlar inte om svenska värderingar (även om svenska värderingar till stor del är sprungna ur kristendomen), den handlar om omvändelse och tro på Jesus. Det är en obekväm sanning som många vill vifta bort i sitt kulturella kristendomsvurmande.
Sanningen är att det inte spelar någon roll hur många vackra domkyrkor eller katedraler ett land har om de inte fylls av troende, och om inte evangeliet klart och tydligt predikas. Som praktiserande kristen börjar jag bli lite trött på alla som pratar om att Sverige är ett kristet land utan att egentligen visa något särskilt intresse för vad det egentligen innebär.
Till dem vill jag säga: kom på gudstjänst, läs Bibeln, upptäck vad det är som har lockat så många miljoner människor världen över att vända om och lägga sina liv i Guds händer. Det är betydligt mer spännande än ett bråk om var barnen ska inleda sitt sommarlov.