Kunskap är bättre än panik
Klimat-Greta har vuxit till ett internationellt fenomen och har blivit en förebild för många unga. Min förebild är en annan Greta: min farmor som föddes 1894 och lärde mig cirkulär ekonomi långt innan det blev ett modebegrepp. Handling och erfarenhet är bättre än panik som grund för samhällsförändring.
Min farmor Greta föddes 1894, samma år som telefonluren uppfanns. Fotogenlampan hade då bara femtio år på nacken och det skulle dröja ytterligare något decennium innan bilen och elektriciteten gjorde entré. Farmor var en vuxen kvinna och tvåbarnsmor när hon fick rösträtt 1921 och hon hann uppleva två världskrig, månlandningen och de första mobiltelefonerna under sitt långa liv.
Farmor var också en sjusärdeles berätterska. I ett annat liv hade hon säkert blivit författare eller kanske rent av influencer på sociala medier. Hon kunde berätta en historia och göra den levande. Som barn var det otroligt spännande att få höra hur livet tedde sig vid förra sekelskiftet och lära sig förstå hur saker vi tar för givna i dag var rena utopierna för bara någon generation sedan.
Några saker gjorde särskilt intryck på mig. Farmors berättelser om hungerkravallerna på Östgötaslätten under våren 1917 är ett sådant minne. Det är bara hundra år sedan som Sverige, isolerat under första världskriget, var en plats där stora skaror medborgare svalt på riktigt och marscherade fram över landsbygden för att få tag på mat och protestera. I Stockholm var läget också kritiskt. Det var inte alls givet att hungerkravallerna där i april 1917 skulle kunna hanteras – det hade lika gärna kunnat bli revolution också i Sverige.
I stora buntar hade farmor sparat ransoneringskorten från bägge krigen. Hon berättade målande hur man försökte hantera brist på allt från ägg och smör till ylletyg och andra kläder. Sparsamheten var det främsta kännetecknet: farmor sparade alltid baconfettet i en liten burk i skafferiet och jag fick noga lära mig att stoppa strumpor – en kunskap jag skulle tro att jag är ganska ensam om i dag. Och när farmor till slut gick bort hittade vi sådant hon hamstrat under krigen och sparat i alla år: allt från lavemang till orostade kaffebönor.
Det farmors historier lärde mig var egentligen två saker: att aldrig ta dagens överflöd för givet, samt den enkla kopplingen mellan arbete och välstånd, där sparsamhet med de resurser vi har är en förutsättning för överlevnad.
Jag tror tvärtom att just panik och offentliga beslut sällan är en bra mix.
Denna grundinställning har nog gett mig en konservativ inställning till miljöproblematiken. Den bygger på det farmor lärde mig: man slänger inget som fungerar, man lagar det som inte fungerar och man återanvänder. Slöseri är den största synden av dem alla. Egentligen är ju det en bra beskrivning av det man med moderna ord kan kalla cirkulär ekonomi, och därmed också en bra grund för ett miljöengagemang både i det stora och det lilla.
På allt detta tänker jag när jag ser det engagemang – för och emot – som skolstrejkerna och klimat-Greta väcker. Även om hon inte tänkte på det så levde min farmor i en slags cirkulär ekonomi. Det är också här min mer konservativa sida gör sig synlig: Klimat-Greta vill i sin ungdomlighet, som hon själv säger, ”sprida panik” bland oss vuxna. Jag tror tvärtom att just panik och offentliga beslut sällan är en bra mix.
I stället tror jag på väl underbyggda beslut baserade på forskning och praktisk erfarenhet. Jag tror också att det är bra om det finns en samstämmighet mellan offentliga beslut och privat moral. Alltså är det bättre att ha min farmor Gretas grundinställning till slöseri, även som grund för en allmän inställning till hur vi hanterar jordens resurser på nationell och global nivå. För hur det än kommer omkring så är inget oss givet med automatik, som just farmor Gretas upplevelser lärde mig.
Det som sker i näringslivet med stor kraft just nu är att klimat- och resursfrågorna går från att ha varit besvärliga sidofrågor till att i stället bli centrala för verksamheten. De är inte kosmetika längre. Därmed kommer näringslivet successivt att trycka på politiken, i stället för tvärtom, vilket i sin tur kommer att driva på utvecklingen i ännu snabbare fart.
Klimat-Gretas engagemang är det inget fel på. Men det som händer på riktigt i hundratusentals företag runt världen har i all sin osexighet betydligt större inverkan på klimatet framöver. Handling och erfarenhet är bättre än panik som grund för samhällsförändring.