Köp inte GOD/OND-skalans verklighetsbeskrivning

Inom statsvetarkretsar har det på senare år varit populärt att tala om den så kallade GAL/TAN-skalan, en tänkt konfliktlinje mellan olika typer av värderingskomplex som inte passar in på den traditionella höger-vänsterskalan över ekonomisk frihet. Det är lovvärt att samhällsvetenskapen försöker att komma i kapp samhällsutvecklingen och nyansera bilden av ett politiskt landskap i snabb förändring. Problemet är bara att skalan är felkonstruerad.

GAL/TAN-skalan konstruerades redan 1999 men har inte fått genomslag i samhällsdebatten förrän på senare år; i Sverige framför allt genom statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs Universitet. Det GAL/TAN-skalan försöker göra gällande att det skulle finnas ett politiskt läger av ”gröna, alternativa och liberala” och ett annat läger av ”traditionella, auktoritära och nationalistiska”. Det stämmer ganska väl med den bild av verkligheten som miljöpartister försöker göra gällande, men har ganska lite med hur människor utanför den bubblan positionerar sig att göra.

För det första finns det knappast något samband mellan det som kallas för gröna värderingar och frihetliga sådana. Observera att jag skriver kallas för, eftersom det borde ligga i all frihetliga människors intresse att värna om miljön. Problemet är bara att den gröna rörelsen i allmänhet och de gröna partierna i synnerhet (och kanske allra mest det svenska Miljöpartiet) slagit in på en oroväckande auktoritär väg, där frihetsinskränkningar närmast blivit till ett självändamål.

GAL/TAN-skalan bygger på självuppfattningen hos dem som identifierar sig själva med GAL-lägret.

För det andra finns det inte något samband mellan traditionella värderingar och en auktoritär politisk hållning. Tvärtom har frihetliga människor ofta traditionella privata värderingar, medan livsstilsradikaler inte är sena att vilja använda det politiska systemet för att pådyvla andra människor sin egen livsstil. Medan liberalkonservativa vill sänka skatterna och låta människor bestämma över sitt eget privatliv vill socialliberaler använda skattepengarna för att detaljreglera familjelivet.

Det har skämtats om att GAL/TAN-skalan i själva verket borde kallas för GOD/OND-skalan eftersom den är designad på så sätt att de lattesippande innerstadsmänniskornas självbild hamnar i ena änden av skalan och ett slags nidbild av allt de tycker illa om hamnar i den andra änden.

För även om FI och MP sett till sina politiska förslag är de i särklass mest auktoritära partierna i det svenska politiska landskapet, anser de själva att de står för frihetliga ideal. Den som inte ställer upp på deras radikala agendor kan därmed lätt avfärdas som ”traditionell, auktoritär och nationalistisk”.

För även om FI och MP sett till sina politiska förslag är de i särklass mest auktoritära partierna i det svenska politiska landskapet, anser de själva att de står för frihetliga ideal.

För att inte vilja använda skattebetalarnas egna pengar till att kvotera deras uttag av föräldraledighet är auktoritärt, eller hur? Att med straffskatter och förbud styra hur människor färdas, särskilt på landsbygden,  är typiskt frihetlig politik, eller hur? Att inte vilja höja skatten måste vara ett uttryck för läskig nationalism, eller åtminstone bakåtsträvande traditionalism?

GAL/TAN-skalan bygger på självuppfattningen hos dem som identifierar sig själva med GAL-lägret, snarare än på en deskriptiv skildring av verkliga åsiktsskillnader. Som alltid med denna typ av normativa verklighetsbeskrivninar är förhoppningen hos dem som återger dem att de skall bli till självuppfyllande profetior.

Genom att utmåla de som har traditionella värderingar som auktoritära nationalister, och samtidigt utmåla sig själva som frihetliga, hoppas de som identifierar sig själva som ”gröna” och ”alternativa” på att omgivningen inte skall se de auktoritära dragen i den egna rörelsen. Den som tagit del av Miljöpartiets hårdhänta framfart på kulturdepartementet gör sig dock inga sådana illusioner.

GAL/TAN-skalan är helt enkelt ännu ett sätt att försöka fula ut den som motsätter sig statlig klåfingrighet i form av familjepolitik, folkhälsopolitik eller inom kulturpolitiken. Den som protesterar mot implementering av identitetspolitiska dogmer, könskvotering eller restriktiv alkoholpolitik kan med hjälp av GAL/TAN-skalan avfärdas som auktoritära nationalister.

För verkligt frihetliga personer, som inte definierar frihetlighet i termer av så kallad statsindividualism och en allomfattande socialstat, finns inga skäl att köpa denna verklighetsbeskrivning. Verklig frihetlighet handlar inte om att tvinga sin egen livsstil på andra, utan om att få bli lämnad i fred.