Konstitutionerna byggde den moderna världen

Konstitutioner, ett lands grundlag, är en relativt färsk företeelse när det gäller statens styrning. Olika typer av råd eller mer eller mindre permanenta representativa församlingar har funnits sedan tidigare för att hjälpa envåldshärskaren att fatta kloka beslut.  För det mesta har det dock varit en kung eller furste som styrt sina undersåtar, startat krig och slutit fred med tributer som folket sedan fått betala. 

I det stora verket The Gun, the Ship and the Pen (Liveright, 2021) beskriver Linda Colley, historiker vid Princeton University, hur uppkomsten av det hon kallar hybridkrig (hybrid warfare) som innebär att det krävs både större arméer och en flotta för att kunna vara framgångsrik, var intimt sammankopplat med framtagandet av konstitutioner. Rent faktiskt blev krig dyrare från 1700-talet, eftersom det inte längre räckte att samla ihop några knektar och kanoner och dra på fälttåg där plundring av erövrade områden blir en del av finansieringen. Dessa dyrare krig behövde betalas med skatter, och med ökade skatter växte kraven på representation, insyn och begränsningar.

En konstitution har två syften, som varierat under historien. Det handlar dels om legitimitet, att de som omfattas av politikens lagar också är erkända som styrande i ett land, dels om att kunna begränsa styret och därmed långsiktigt gagna fred och stabilitet. Med detaljerade och sinsemellan olika exempel från hela världen, blir detta en bok som på goda grunder slår fast tesen att konstitutioner varit avgörande för den moderna världen. 

Att ha en egen konstitution var kvittot på att ett land var moget att styra sig självt, utan inblandning från andra. 

Här finns de tidiga stapplande stegen på den franska ön Korsika i mitten av 1700-talet, givetvis den amerikanska självständighetsförklaringen och sedan författandet av en konstitution för de Förenta staterna som visserligen hyllas som bestående än i dag, men som också ledde till ett inbördeskrig som kunde slutat i två amerikanska system. Katarina den stora och Gustav III nämns som exempel på härskare som lät författa, trycka och sprida sina egna lagar, för att skaffa sig legitimitet och internationellt anseende. 

Revolutionen på Haiti 1779, att den brittiska kolonin Pitcairn i Stilla havet fick kvinnlig rösträtt först av alla, tunisiska militärer som ville ha ökat självstyre från det ottomanska imperiet beskrivs också ingående och visar hur brokigt och ibland närmast slumpartat som förändringarna sker. 

De två exemplen som gjorde störst intryck var hur Sydamerika kom att förklara sin självständighet från Spanien och Portugal, samt Japan och Meijirestaurationen där.

USA som förebild, franska trupper under Napoleon på den iberiska halvön och ett ekonomiskt uppsving i London bidrog till frihetskampen för de tidigare latinska kolonierna. Det faktum att London som finansiellt handelscentrum blev ett naturligt nav för sjöfart ledde till att flera av de sydamerikanska aktörerna befann sig i England. Där kunde de suga upp andras idéer, sprida sina egna, finansiera sina revolter och organisera dem. Att det fanns intresse i England för att försvaga Spanien och Portugal är inte så märkligt, men det faktum att tryckpressarna var ymnigt förekommande och att innovationer med ångdrivna tryckpressar gjorde att fler pamfletter än någonsin tidigare kunde tryckas på kort tid, bidrog också till att sprida idéerna betydligt snabbare och tillgängliggöra dem för ett större antal intresserade läsare. 

Det japanska exemplet visar hur snabbt politiska förändringar kunde omsättas i materiellt välstånd. Det gamla feodala systemet byttes mot rättigheter för medborgarna och en medveten satsning på infrastruktur och industri. Den inspiration som hämtades från Tyskland under de sista decennierna av 1800-talet var inte så mycket pickelhuvor och auktoritär militarism, utan från det faktum att Tyskland var den ledande nationen inom industri och vetenskap. När sedan Japan besegrade Ryssland i kriget 1905 blev det en tydlig signal om att konstitutioner och militära framgångar inte var exklusivt reserverade för samhällen som identifierade sig som vita och kristna. I Ryssland ökade kritiken mot det stagnerande tsarväldets despotism, i Kina och Indien uppstod rörelser för att befria sig. Att ha en egen konstitution var kvittot på att ett land var moget att styra sig självt, utan inblandning från andra. 

Konstitutioner byter ut makthavares godtycke mot lagstyre, och idealiskt skapas förutsägbarhet och stabilitet.

Boken beskriver tiden fram till det förödande världskriget 1914. Givetvis resoneras kring det faktum att inte alla medborgare tillerkändes rättigheter. Kvinnlig rösträtt var undantag och det var också regel att tidigare slavar inte heller betraktades som fullvärdiga medborgare. Orsaken var såklart fördomar, men också det faktum att medborgarrätten ofta knöts till skyldigheten att bära vapen och slåss för sitt land. Olika typer av värnplikt som omfattade män i stridsduglig ålder var statens krav i samhällskontraktet. Att enbart vara en hederlig person, eller duglig näringsidkare, räckte sällan. 

Konstitutioner utgör politikens spelregler. De tydliggör fri- och rättigheter samt skyldigheter. Makthavares godtycke byts mot lagstyre och idealiskt skapas förutsägbarhet och stabilitet. Samtidigt visar historien att konstitutioner är bundna och anpassade till den tid och plats där de antagits: de är inte eviga, utan kan förändras, kullkastas eller överges. 

Linda Colley visar i boken att den historiska kampen varit en kombination av militär nödvändighet, idealistiska förkämpar och slumpartade händelser. Genom exempel från små stillahavsöar, afrikanska västkusten, Europa, Asien, ja överallt där människor krävt politiskt inflytande under ordnade former, blir detta en bok som visar att politisk och ekonomisk frihet inte är något givet och att både inre och yttre hot snabbt kan orsaka stora förändringar.