Klansamhället: Tillbaka till framtiden?

Klaner. Ordet för kanske tankarna till skotska kiltar eller till en fjärran, exotisk forntid? I Sverige har studiet av klanstrukturer länge betraktats som en perifer angelägenhet för antropologer. I antologin Klanen – Individ, klan och samhälle från antikens Grekland till dagens Sverige (red Per Brinkemo & Johan Lundberg) ger tolv svenska och utländska forskare, författare och debattörer nya historiska och samtida perspektiv på denna tidlösa sociala organisationsform.

Per Brinkemo formulerar bokens övergripande problemställning: Vad händer när människor från klankulturer flyttar till en demokratisk, liberal rättsstat? Han konstaterar att det i Sverige i nuläget varken finns eller bedrivs någon forskning på området. Trots att klanen är en av världens vanligaste samhällsorganisationer kan dess villkor och dynamik närmast beskrivas som en blind fläck bland svenska forskare, analytiker och debattörer.

Den blandning av eurocentriska och postkoloniala perspektiv som länge dominerat kultur- och integrationsdebatten försvårar seriös forskning kring klanstrukturer. Det tas för givet att välstånd, demokrati och frihet automatiskt får migranter från klansamhällen att snabbt inse individualismens fördelar. Tvärtom tenderar globaliseringens förenklade kommunikation att främja och vidmakthålla klanstrukturer.

I 2018 års valrörelse försökte klanföreträdare köpslå med politiska partier om lokala politiska förmåner i utbyte mot klanens röster.

Dennis Avorin beskriver sin erfarenhet av romska klaner som under århundraden har lyckats bibehålla sin socialstruktur i Sverige – ett exempel på hur social integration inte är något som med tiden sker av sig självt. Abdi-Noor Mohamed beskriver egna erfarenheter av livet i det somaliska klansamhället och den komplicerade processen av anpassning till ett individualistiskt samhälle i Sverige.

Amerikanen Mark S Weiner förbryllas över nord- och västeuropéers ovilja att erkänna de utmaningar som integration av människor från en väsensskild socio-legal bakgrund representerar. Han varnar rentav för hur en återgång till en grupporienterad värld kan undergräva grundläggande liberala värden och riskerar att leda till ett slags postmodernt klanstyre.

Bristande kunskap om klanstrukturer skapar problem inom det svenska rättsväsendet, politiken och i den utrikespolitiska analysen. Friktionen mellan klan och stat kommer till exempel till synes när uppmärksammade försök gjorts att tillämpa klansystemets rationalitet i svensk rättskipning. Anosh Ghasri belyser svenska rättsfall, där utsagor från individer från klankulturer åskådliggör hur de antingen är oförmögna att begripa den lagbundna rättskipningen, eller helt enkelt avfärdar den som illegitim.

I 2018 års valrörelse försökte klanföreträdare köpslå med politiska partier om lokala politiska förmåner i utbyte mot klanens röster; på andra håll har klaner röstat fram egna släktingar till framträdande positioner i partier för vars ideologier de är likgiltiga. Partitillhörigheten blir bara ett verktyg för att befästa gruppens makt och inflytande.

I den svenska utrikespolitiken betraktas utvecklingen i Mellanöstern ofta som en funktion av religiöst konstituerade konflikter, när det i själva verket är fråga om kulturella och sociala konflikter. Som Richard Swartz påpekar ledde sådana analytiska felslut exempelvis till den romantiska vanföreställningen om ”den arabiska våren” som ett steg mot fungerande demokrati i Arabvärlden. De starka klanstrukturerna har emellertid grusat alla sådana förhoppningar.

I Sverige konkurrerades klanväldet ut av staten i en lång process som inte förrän på 1600-talet var slutförd.

En intressant iakttagelse är också att det rättslösa tillståndet i landets no-go-zoner inte är något uttryck för klanvälde, utan speglar en misslyckad övergång mellan sedvanerättens rättskipning och det statliga rättssystemets. Ett högfungerande traditionellt klansamhälle skulle inte acceptera trakasserier av kvinnor, bilbränder, vandalism och dödsskjutningar. Kriminaliteten är ett symptom på ett tynande klanvälde, där individerna samtidigt inte har något förtroende för rättsstaten.

I Sverige konkurrerades klanväldet ut av staten i en lång process som inte förrän på 1600-talet var slutförd. Därefter har nationalismens identitetsformerande superstruktur ersatt lokala gemenskaper och förstärkt statens dominans. Slutligen har den moderna välfärdsstatens tvingande idé om skatt i utbyte mot social service, trygghet och fungerande infrastruktur cementerat den liberala statsidén. Som Lars Trädgårdh framhåller representerar det svenska samhället – med sin höga grad av tillit och extrema individualism – Europas kanske ytterligaste organisatoriska motpol till klankulturen.

I många länder utanför västvärlden har motsvarande process aldrig ägt rum. I de samhällen som saknar en stark stat har klanen som en naturlig, urgammal och organiskt framvuxen organisationsform dröjt kvar. I antologibidragen ges utförliga inblickar i klanens funktion och dynamik. Den är en social, ekonomisk, politisk och juridisk enhet som i princip fyller samma funktioner som en stat, men som saknar byråkratisk abstraktion och istället bygger på personliga relationer.

I klansamhället förfogar släkten både över rättigheter och ansvar, där kön och anor konstituerar individens rättsliga ställning. Individen är underordnad kollektivet och har rättigheter endast i den mån de kan härledas ur gruppens rättigheter. Klanen och dess anseende är en kollektivt förvaltad resurs.

Rättsskipningen sker idealiskt genom förhandlingar mellan klanledare. De har funktionen av medlare som återställer balansen mellan släktnätverk som hamnat i konflikt. Brott mot klanens sedvanerätt regleras kompensatoriskt, i regel genom ekonomiska transaktioner. I det nya svenska klansamhället kostar det till exempel cirka en halv miljon kronor att sona ett mordförsök på en medlem av en annan klan. Sociala relationer och äktenskap upprättas efter klanöverhuvudets godkännande. Kvinnor kan bli pragmatiska bytesobjekt i strategiska äktenskap eller transaktioner som ska kompensera för förluster. I förlängningen disponerar klanen dessutom alla medlemmars ekonomiska tillgångar.

Ett vanligt missförstånd är att klaner skulle vara religiöst konstituerade.

Som Lars Trädgårdh framhåller är klanens sociala kapital introvert och bindande i en extrem lojalitet gentemot familjen. Detta i kontrast till det liberala samhällets sociala kapital som kommuniceras utåt för att gynna socialt avancemang i ett offentligt sammanhang. Klanmedlemmar litar i grunden endast till förfäder och blodsband. En intressant konsekvens är att klankulturers historieskrivning centreras kring en lång kronologi av förfäder som ofta löper 20–30 generationer tillbaka i tiden.

I Klanen behandlas även historiska klanstrukturer som ett centralt tema. Johan Lundberg och Tomas Lappalainen studerar hur klanen reflekteras i texter från det antika Grekland. Bidragen representerar en intressant nyläsning av klassiska texter med fokus på kampen mellan klan och individsamhälle.

I Grekland konkurrerade stadsstaterna successivt ut de aristokratiska klanerna. Dessa medborgarkollektiv växte fram som en ny typ av tillitsorganisation som genererade yttrandefrihet och jämlik lagstiftning. Den revolution av det kollektiva medvetandet som medborgarstaten gav upphov till var det som möjliggjorde grekernas intellektuella och filosofiska storhetstid. Här fanns också embryot till den nya stat som långsamt växte fram i Västerlandet.

Joanne M Ferraro belyser samma utveckling i det senmedeltida Syd- och Västeuropa där fokus successivt flyttades från klanen till kärnfamiljen i en process där den katolska kyrkans förändrade giftemålsregler var en viktig faktor i avvecklingen av klanstrukturer.

De våldsamma seder som ibland förknippas med islam är i själva verket ett uttryck för klanens lag.

Boken innehåller också flera studier av klanens funktion på olika platser i världen idag. Richard Swartz behandlar blodshämndens betydelse i det albanska klansystemet och framhåller hur de sega socialstrukturerna inte nämnvärt påverkades av landets långa kommunistiska styre. Jens S Sörensen studerar relationen mellan klan, stam och stat i världens yngsta stater: Kosovo och Sydsudan. Här förändras den tröga klanstrukturen mycket långsamt, men är samtidigt tillräckligt flexibel för att låta sig anpassas och på så vis bibehållas även inom moderna statsbildningar.

Ett vanligt missförstånd är att klaner skulle vara religiöst konstituerade. Nathan Shachar framhåller att klanen varken är religion eller ideologi. Den är sociologi. Den uppstod långt före byråkratiska stater och i samhällen med vitt skilda religioner. De våldsamma seder som ibland förknippas med islam är i själva verket ett uttryck för klanens lag. Shachar ger en nyanserad bild av utvecklingen i Palestina och framhåller att klanen också innebär fördelar såsom ekonomisk och social trygghet för familjer. Dessutom har klansamhällets traditionella giftemålsregler där sakta börjat luckras upp och bli en privatsak.

Mark S Weiner diskuterar möjliga lösningar på den problematiska relationen mellan klan och stat. Individer från statuscentrerade klansamhällen har svårt att förstå eller lita på de kontrakt som konstituerar den liberala staten. Både för humanitära eller militära insatser utomlands och för integrationspolitiken i det egna landet, diskuterar han strategier för att förmå människor från klansamhällen att förlita sig på kontrakt i stället för status.

Klanen utgör ett betydelsefullt nytt bidrag till förståelsen av klanen som organisationsform. Den breda historiska och geografiska genomgången ger en god introduktion till fortsatt läsning för den som vill utforska ämnet vidare. Boken representerar också en nyttig orientering för politiker och tjänstemän, anställda inom socialstyrelsen, skolväsendet, rättväsendet, polismyndigheten, försvarsmakten och andra statliga verksamheter som i och utanför Sverige berörs av klansamhället i vardande.