Marcus Björk: Kinas aggressivitet bäddar för krig

Den självstyrande ön Taiwan har ofta pekats ut som platsen där risken för en militär stormaktskonfrontation mellan Kina och USA är som högst. Folkrepubliken Kina hävdar att ön är en ännu icke befriad del av folkrepubliken och förbehåller sig rätten att “befria” ön, med våld om så krävs. USA har å andra sidan starka band till Taiwan och det bedöms som sannolikt att de skulle komma till undsättning vid en invasion. 

Sedan Xi Jinping kom till makten 2012 har Kina intensifierat kränkningarna av Taiwans luftrum och hållit storskaliga militärövningar runt ön. Det är dock inte bara gentemot Taiwan som Kina tycks höja insatserna. Sedan Ferdinand “Bongbong” Marcos Jr. tog över som filippinsk president 2022 har de territoriella dispyterna mellan Kina och Filippinerna eskalerat avsevärt. Något som fått vissa analytiker att omvärdera var en stormaktskonflikt är mest trolig att ske. 

Det är dock inte bara gentemot Taiwan som Kina tycks höja insatserna.

Dispyten kretsar kring Sydkinesiska havet, vilket omgärdas av flera länder men vars vatten Kina gör anspråk på till 90 procent. Ett anspråk som också avvisades av en enhällig internationell tribunal 2016. Trots många länders protester har dock Kina sedan 2012 besatt och byggt 20 konstgjorda öar vid de territoriellt omstridda Spratly- och Paracelöarna i Sydkinesiska havet. Detta i en storleksordning av nästan 1 300 hektar, att jämföra med ytan för Kalmar stad på 1 960 hektar. 

I mitten av juni i år skadades åtta filippinska sjömän när kinesiska fartyg bordade och illegalt genomsökte filippinska båtar. En av sjömännen rapporteras ha förlorat sin tumme i tumultet med kineserna, som var beväpnade med yxor, machetes och improviserade spjut. 

De filippinska båtarna var på försörjningsuppdrag till Sierra Madre, ett avsiktligt sänkt skepp på revet Second Thomas Shoal och som sedan 1999 tjänar som en militär utpost för Filippinerna. Revet befinner sig knappt 20 mil utanför den filippinska ön Palawans kust och är en del av Filippinernas exklusiva ekonomiska zon. Trots att revet befinner sig hundratals mil från det kinesiska fastlandet gör Kina anspråk på det och försöker aktivt förhindra försörjningsuppdrag till den lilla filippinska garnison som är förlagd på skeppet. 

Den ökade kinesiska aggressiviteten bäddar för oavsiktliga dödsfall och i maj i år sa president Marco att om en filippinsk medborgare skulle avlida i konfrontation med Kina så skulle det betraktas som “väldigt, väldigt nära det vi definierar som en krigsförklaring”. 

Det skulle i så fall riskera att utlösa det försvarsavtal som existerat mellan USA och Filippinerna sedan 1951. Risken tycks bedömas som reell då antalet baser på Filippinerna med amerikansk militär närvaro ökat från fem till nio bara sedan 2022. Något som enligt president Marco är en direkt följd av Kinas ökade aggressivitet i regionen.  

Så sent som förra veckan slöt också Japan ett nytt försvarsavtal med Filippinerna, det senaste i en rad av nya försvarsavtal med gamla och nya partners. Italien skickade också sitt flaggskepp, hangarfartyget Cavour, till regionen nu i månaden, för ett fem månader långt uppdrag som bland annat innefattar gemensamma militärövningar med Japan. Tidigare har även Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Nederländerna haft så kallade navigeringsfrihetsövningar i Sydkinesiska havet. 

Över 40 procent av EU:s handel passerar genom Sydkinesiska havet, vilket gör det till en viktig strategisk sjöfarled.

Över 40 procent av EU:s handel passerar genom Sydkinesiska havet, vilket gör det till en viktig strategisk sjöfarled. Kinas besättande och byggande av öar kan öka deras förmåga att införa ekonomiska blockader mot Europa. Det tjänar även till att testa västvärldens gränser, exempelvis inför en framtida blockad eller invasion av Taiwan. Kina spelar ett högt spel och en olycka i regionen riskerar snabbt att eskalera mer än någon tänkt sig. Samtidigt måste västvärlden fortsätta att sätta hårt mot hårt, då det enda språk diktaturer förstår är våldets.