I mitten av 1980-talet hade Joseph Schumpeters vision om hur innovationer och förändring drev kapitalismen framåt gjort en bedövande comeback, och ingen summerade den nya tiden bättre än Michael Milken när han gick upp i talarstolen på Drexel Burnhams Lamberts årliga investerarmöte 1985: ”Det finns ingen brist på kapital längre. Det enda det råder brist på idag är nya idéer och visioner.”

Alla hade redan hunnit glömma den mörka tid som rått under hela 70-talet, när de traditionella storföretagen i verkstadsindustrin ständigt tiggt om nya statliga stöd, samtidigt som börserna stod still år efter år. Den långa vandringen genom dödsskuggans dal avslutades sedan med att den andra oljekrisen skickade iväg inflationen i Europa och Nordamerika till över 10 procent. 

Men i Kalifornien och Östasien var samtidigt de rörelser som var på väg att utlösa en trettio år lång teknisk, ekonomisk och social revolution i full gång. Mellan Silicon Valley och de fem asiatiska tigerstaterna växte det oavbrutet fram nya industriella försörjningskedjor. Trettio mil söderut, i Beverly Hills, fanns ytterligare en bransch som hade förmågan att kanalisera in den nya tekniken och kapitalet rakt in i den gamla världen. Precis när 80-talet började blev dessutom en kalifornier – den tidigare guvernören Ronald Reagan – vald till president. Ridån var på väg upp för de decennier som i rekordfart skulle avtäcka den moderna och globaliserade världens nya scener.

Michael Milken blev en avgörande länk i rörelsen in i den nya digitala världen. Han var infödd kalifornier, men efter sin grundexamen vid UCLA tog han 1969 sin master vid Wharton i Pennsylvania. Där upptäckte han en tio år gammal bok med titeln Corporate Bond Quality and Investor Experience. W Braddock Hickman, som hade skrivit den, hörde till landets mest meriterade ekonomer och sambandet han upptäckt var att räntan på företagsobligationer tydligt översteg avkastningen på aktier. Framför allt gällde det för ”fallna änglar”, företag som fått problem men sedan återhämtat sig. När de lyckats med sina omstruktureringar uppfattade inte marknaderna hur väl de lyckats, vilket gjorde att räntorna på deras obligationer blev kvar på höga nivåer.

Milken såg logiken i argumentationen kring det som kallades ”skräpobligationer”, och eftersom han var kalifornier insåg han också tidigt potentialen i de nya digitala informationshanteringssystemen. Kombinationen av dessa båda specialiseringar visade sig ha en osannolik potential.

Med ett nytt datoriserat system skapades marknader för undervärderade och bortglömda värdepapper. 

Efter sin examen fick Milken arbete på mäklarfirman Drexel Burnham och han inledde sin karriär genom att både introducera ett effektivt elektroniskt system för att hantera den rent fysiska värdepappershanteringen, samtidigt som han började arbeta med att systematiskt identifiera undervärderade företagsobligationer.

I ett internt PM från 1971 beskrev han hur bolaget med hjälp av ett nytt datoriserat system skulle skapa stabila marknader för undervärderade och bortglömda värdepapper. I den utomordentligt svaga börskonjunktur som rådde hade obligationerna dragits med och Milken var oerhört skicklig på att räkna fram var undervärderingen var störst. Hans rykte växte och hans kundkrets av försäkringsbolag och andra intressenter som behövde bra avkastning ökade snabbt. Efter fem-sex år var allt han skrivit i PM:et genomfört. Hans framgångar gjorde att han sommaren 1978 kunde ställa ett ultimatum till ledningen om att han ville flytta avdelningen för obligationshantering till Los Angeles. Eftersom han stod för hela företagets vinst kunde ingen motsätta sig flytten och på västkusten byggde han sedan upp en verksamhet som saknade motstycke. 

Medan andra fondföretag fortfarande arbetade med fickräknare var alla mäklarna på Drexel Burnham utrustade med moderna datorer. Det gav dem tillgång till ett databassystem som täckte alla kunders handelshistorik och utvecklingen för närmare 10 000 olika värdepapper, som de kunde ta del av genom ett gemensamt nätverk med videoskärmar. Eftersom obligationerna som det kraftfulla informationssystemet identifierade gick bra samtidigt som börsen stagnerade växte oavbrutet det kapitalstarka nätverket av kunder kring Milken. Därmed ökade tillgången på kapital, vilket innebar att det fanns ett växande utrymme för nya företag som var intresserade av att finansiera sig via Drexel Burnhams obligationsnätverk.

Det var två mycket stora marknader som exploderade under 80-talet. En av dem byggde på mikroelektronikens genombrott, den andra på fientliga övertaganden av storföretag. Effekterna var spektakulära i båda fallen. 

Mikroelektroniken hade i början av 60-talet lett fram till de första satelliterna och möjligheten att skapa helt nya nätverksindustrier byggda på mikrovågsteknik. Det hade kapaciteten att inom några decennier revolutionera både telekom och kabel tv-branscherna. När det hände fick dessutom existerande företag med stora kataloger av film och musik helt nya värden och tillväxtmöjligheter. Under 1970-talet och början av 1980-talet gjorde det att nätverks- och kabelföretag som MCI, Ted Turner och McCaw gick in i en tillväxtperiod, men de var fortfarande marginella aktörer. På samma sätt såg det ut i Las Vegas, där entreprenörer som Steve Wynn var på väg att skicka in staden i en ny storhetsperiod, när mikroelektroniken revolutionerade gamingbranschen. Traditionella banker saknade förmågan att finansiera de nya branscherna, och skar i stället ned på deras krediter i konjunktursvackan under andra halvan av 70-talet.

Milken hade förmågan att både se var tekniken var på väg och ett finansiellt nätverk för att förverkliga de enorma möjligheter som visade sig.

Milken, som alltid hävdat att de skickligaste analytikerna är samhällsvetare som kan förstå vart de framtida behoven och marknaderna kommer att finnas, hade däremot förmågan att både se var tekniken var på väg och ett finansiellt nätverk som gick att mobilisera för att förverkliga de enorma möjligheter som visade sig. Därför kunde han organisera ett lån på en miljard dollar när MCI hörde av sig för att få medel att bygga ett nationellt fibernät, trots att bolaget då bara omsatte mindre än en femtedel av den summan.

Kabelföretag som McCaw kom tidigt med i fördelningen av mobiltelefonlicenser, och även där var det Drexel Burnham som organiserade kapitalförsörjningen. Skräpobligationsmarknaden kring Milken i Los Angeles och riskkapitalmarknaden runt Arthur Rock i San Francisco gjorde att tempot i den digitala omvandlingen drogs upp på ett sätt som ingen hade förutsett, och all tillgänglig statistik pekar på att det var under mitten av 80-talet som Silicon Valley lämnade alla andra teknikkluster bakom sig. Tillväxten av nya och dynamiska företag gjorde att det skapades nitton miljoner nya arbeten under decenniet. 

Den andra delen av 80-talet dominerades av de fientliga företagsövertagandena och girigheten, vilket trädde fram tydligt i karaktäten Gordon Gekko i filmen Wall Street, som blev den film som fortfarande dominerar synen på decenniet. Den enorma aktiviteten hade sin bakgrund i att en lagstiftning som försvårade fientliga bud antagits i USA i slutet av 60-talet. Företag hade blivit både tjänstemannastyrda och ineffektiva, och skräpobligationsmarknaden skapade ett nytt medel att mobilisera kapital för uppköpen. Det var en utveckling som mötte ett mycket starkt motstånd från etablerade intressen och som gjorde att Milken på omtvistade grunder i början av 90-talet tvingades tillbringa 22 månader i fängelse. Efter frigivandet har han dock fortsatt att vara mycket aktiv och framgångsrik i roller som filantrop, opinionsbildare och affärsman. 

Milken hade en helt avgörande roll för att skapa en ny kapitalmarknad, där det blev möjligt att introducera en hel serie nya branscher samtidigt som det löste upp lika många förstelnade och centraliserade storföretagshierarkier. Men den nya kapitalmarknad som växte fram från och med andra halvan av 1970-talet med nya riskkapitalmarknader, skräpobligationer och lågkostnadsmäklare som Charles Schwab blev också början på en snabb upplösning av de klassiska bankernas och mäklarhusens gamla monopolställning. Det har ända sedan dess lett till en jakt på alltmer komplicerade och riskfyllda finansiella instrument, vilket i sin tur bidragit till betydande delar av den kris de globala finansiella systemen befinner sig i idag.

Foton: Jan Jörnmark