Under mitten av 1800-talet kom Sverige att förändras i grunden när många av de medeltida institutioner som präglat landet avskaffades eller reformerades. Politiskt blev ståndsriksdagen ett minne blott när den ersattes av en tvåkammarriksdag, och tryckfriheten kom återigen att utvidgas efter en tid präglad av indragningsmaktens censur. Men kanske är det ekonomiskt som Sverige förändrades mest. År 1864 avskaffades skråväsendet när näringsfrihet infördes, och året efter anslöt sig Sverige till den tidens europeiska frihandelssamarbete.  

Men grunden för dessa samhällsförändringarna lades tidigare. Under första halvan av 1800-talet hade en rad sfärer, som tidigare kontrollerats av politiken eller aristokratin, kommersialiserats. Det var en process som skapade nya sammanhang och idéer. Offentligheten flyttades från aristokratin till de borgerliga miljöerna i staden, till kaffehusen, restaurangerna och debattsällskapen. De kom att utgöra myllan för de idéer som förändrade Sverige vid århundradets mitt. 

Den ökande kommersialiseringen gav också upphov till framväxten av nya medium – däribland den moderna romanen. Det tidiga 1800-talets skönlitteratur tog sig främst uttryck i form av poesi, men nu började man skriva längre prosa. Författare och förläggare började även, utifrån kommersens logik, att rikta sig till en bredare målgrupp. Som en konsekvens spreds läsandet av fiktion, från adelns gods och hovets korridorer, till medelklassen och den framväxande arbetarklassen. 

Kommersialiseringen spred inte bara läsandet utan även skrivandet. Tidigare hade författaryrket varit reserverat för männen på universiteten eller det fåtal som hade en rik mecenat. Men när försäljningssiffrorna steg trädde en ny typ av författare fram i form av marknadsförfattaren, och män och kvinnor, främst från borgarklassen, började kunna försörja sig på enbart skrivandet.

De nya författarna kom även att skildra marknaden och det vardagliga ekonomiska livet i sina romaner. 

Den nya marknadsförfattarna kan med andra sägas ha skapats av kommersialiseringen av bokutgivningen. Men de nya författarna kom även att skildra marknaden och det vardagliga ekonomiska livet i sina romaner. Det var inte längre riddare och kungar som var romanfigurer. Det var köpmän, grosshandlares döttrar och hantverkare. De beskrev arbete och handel, men också fattigvård och filantropi. Det var även berättelser som präglades av den liberala borgarklassens ideal där strävsamhet, äganderätt och tolerans stod i centrum.

Många av marknadsförfattarna skrev och resonerade även om litteraturens roll i det nya kommersiella sammanhanget. Ibland hade de tydliga politiska ambitioner. I ett brev till sin vän C. J Lennström skrev exempelvis Carl Jonas Love Almqvist att han ville skriva så att läsaren skulle bli ”så bortflyttad, att man aldrig mer kommer tillbaks: att, med ett ord, bli omstöpt”. 

Mycket tyder med andra ord på att framväxten av romanen, och marknadsförfattarnas intåg på den litterära scenen, spelade en viktig roll för att sprida de liberala ideal och dygder som lade den opinionsmässiga grunden till den politiska förändring som kom att ske vid 1800-talets mitt.

I den här artikelserien kommer jag i fyra delar att beskriva denna utveckling. Den första delen, som du läser just nu, skildrar hur den tidiga kapitalismen kom att förändra bokmarknaden och hur romanen som medium etablerades. De resterande tre delarna kommer att ägnas åt tre av tidsperiodens största och inflytelserika marknadsförfattare: Carl Jonas Love Almqvist, Fredrika Bremer och Emelie Flygare Carlén. 

*** 

När skalden Esaias Tegners diktverk Frithiofs saga publicerades 1825 gick det att köpa för 5 000 kronor i dagens penningvärde. Drygt 30 år senare kunde ett häfte litteratur inhandlas för runt hundralappen. När tysken Theodor Mugge var på genomresa i Sverige skrev han: ”I Sverige läser man mycket, och bokafsättningen är betydlig… man går i bokhandeln, väljer, köper, och detta bruk understödes deraf, att man i Sverige lemnar böcker för så billigt pris, som möjligt.” 

Litteraturen hade blivit en vara på en marknad. Utvecklingen kan i mångt och mycket härledas till tidningsmannen, förläggaren och företagaren Lars Johan Hierta. I början av 1830-talet reste Hierta till Storbritannien där han tillbringade tid i Manchester och inspirerades av manchesterliberalernas syn på marknadsekonomi och företagsamhet.

På besök i London imponerades han även av britternas förlagsverksamhet och den stora plats litteraturen fyllde i det offentliga rummet. Vid tidpunkten var boktryckarkonst och förläggarverksamhet till stora delar fortfarande ett hantverksyrke i Sverige. Men i Storbritannien kunde Hierta se den tidiga industrialiseringens effekter. Den nya maskinpressen och ny sättningsteknik hade mekaniserat boktryckerier, något som möjliggjorde massproduktion och kraftigt sänkta priser. 

Hierta importerade en maskinpress till det förlag han startat 1829 och blev därmed enbart den andra personen i Sverige att äga den nya tekniken. År 1833 kom han att grunda Läsebibliotheket vilket var startskottet för de så kallade romanbibliotekens genombrott i Sverige, något som kom att revolutionera utgivningen av litteratur. 

Hierta hade i Storbritannien inte bara inspirerats av den nya tekniken utan också utgivningsformerna. 

Hierta hade i Storbritannien inte bara inspirerats av den nya tekniken utan också utgivningsformerna. Britterna gav ut litteratur i följetongsformat, något som Läsebibliotheket också började göra. Genom att dela upp romaner i flera häften, kunde kostnaden för bokutgivningen ytterligare sänkas. I avhandlingen Romanen som vardagsvara tecknar litteraturvetaren Gunnel Furuland en bild över dessa häftesseriers intåg på den svenska bokmarknaden. Köp av häftena gjordes via prenumeration, och konsumenten fick då varje vecka hem ett häfte med en del av den senaste utgivna boken/böckerna på romanbiblioteket. De lägre priserna som metoden medförde, kombinerat med den nya betalningsformen, öppnade upp nya marknader för bokutgivning när medlemmar i de lägre sociala klasserna nu fick möjligheten att köpa skönlitteratur. Metoden blev snabbt framgångsrik och en rad konkurrenter följde i Hiertas fotspår, och mot slutet av 1850-talet gavs två av tre romaner ut i form av skönlitterära häftesserier.

Genom en rad dagböcker och brev exemplifierar Furuland hur familjer runt om i landet (den nya tekniken och utgivningsformen gjorde nämligen även att transporter av böcker blev billigare vilket spred läsandet av romaner ut på landsbygden) varje helg samlades i spänd väntan på posten och den nästkommande delen i följetongen. Lite som att vi i dag spänt väntar på att det senaste avsnittet av vår favoritserie ska släppas på HBO. 

Utbudet i häftesserierna varierade kraftigt. I början nyttjade Hierta de generösa villkoren för översättning och gav ut romaner från Storbritannien och Frankrike. Men i takt med att fler konkurrenter till Hierta etablerade sig på marknaden började även fler och fler svenska författare att få en större roll i häftesserierna. 

Omvälvningen av bokmarknaden kom även att öka tempot i utgivningen, och det blev viktigt för förläggare att skapa ett stort kontaktnät med författare, översättare, och distributörer. Här blev de borgerliga miljöerna i städerna, det som brukar benämnas som den borgerliga offentligheten, centrala. Hierta använde sin tidning Aftonbladet som en knutpunkt. På tidningen jobbade en rad författare, däribland Carl Jonas Love Almqvist, och i den löpande kontakten med andra skribenter och leverantörer kunde Hierta knyta nya personer till sin utgivning. Hiertas konkurrent Niklas Hans Thomson valde en annan väg när han i sin lägenhet i Stockholm anordnade fester och middagar dit han bjöd stadens stora kulturpersonligheter. 

Den nya fria pressen, med Aftonbladet som det tydligaste exemplet, spelade även en stor roll i spridandet av litteraturen. Tidningarna utgjorde inte bara kontaktytor för förläggare och författare utan på dess sidor publicerades följetonger som ett stående format. Detta var även tiden då en form av kulturkritik etablerades. När bredare folklager började läsa romaner växte det fram en efterfrågan på bokrecensioner och tips. Många författare, likt Almqvist, kom även att delvis jobba som vad vi i dag skulle beskriva som kulturjournalister. Almqvist var till och med så fräck att han i längd skrev artiklar där han rekommenderade sina senaste böcker. 

Under 1830-1860 tog inte bara häftesserierna över utgivningsformen för skönlitteratur, utan det skedde en kraftig expansion i den skönlitterära utgivningen. Framförallt på grund av att häftesserierna möjliggjorde en massproduktion av romaner. Men det var inte bara på produktionssidan det skedde stora förändringar.

Mellan 1830-1832 utgavs 8 150 sidor skönlitteratur. År 1845-1847 var siffran 32 746. 

Från och med 1830 ökade inkomsterna för samhällets lägre klasser, och den ökande välståndsnivån, kombinerat med den tidiga industriella utvecklingen, skapade förutsättningar för en framväxande marknad för billiga konsumtionsvaror. Sverige hade även goda förutsättningar för spridningen av läsandet till en större del av befolkningen. Den tidiga formen av folkundervisning som sköttes av den lokala kyrkoverksamheten hade medfört att 80 procent av befolkningen vid århundradets början hade en grundläggande läsförståelse. Expansionen ses tydligt i statistiken. Mellan 1830-1832 utgavs 8 150 sidor skönlitteratur. År 1845-1847 var siffran 32 746. 

Den nya tekniken, häftesserierna som utgivningsform och den tidiga industrialiseringen gjorde sammanfattningsvis att litteratur gick från att vara en lyxvara reserverad för överklassen till att vara en konsumtionsvara på en marknad, tillgänglig för allmänheten. Som Furuland fastslår är därmed romanens tidiga historia i Sverige historien om den billiga boken. 

Det var även en utveckling som kraftigt påverkade författares verksamhet. I inledningen av romanen Drabanten från 1850 reflekterade författaren Carl Fredrik Ridderstad över den nya ordningen: 

Författare-skapet, fordom och nu, är mycket olika. Under den tid då de monarkiska principerna verkligen herrskade inom den politiska verlden, egde äfven konsttheorierna ett absolut inflytande inom skön-litteraturen. Litteratörerna omgåfvo thronerne, gynnade och underhållna af dem… Men helt andra förhållanden hafva sedan gjort sig gällande. Författarne kunna ej mer, såsom förr, sluta sig inom sig sjelfva och sina studerkammare. Tiden rycka dem med sig, liksom allt annat.

Hur de nya marknadsförfattarna kom att agera när de inte längre kunde stänga in sig på sina kammare, för vilka de skrev, hur de skrev, och vilka ideal som tog plats i deras romaner kommer utgöra de tre nästa delarna i denna artikelserie. Eller följetong om man nu så vill.

Texten baseras på masteruppsatsen ”Den moraliska marknaden: Marknadsförfattarnas skildring av det ekonomiska livet 1839-1860” (Uppsala universitet: Institutionen för idé-och lärdomshistoria), ett pågående arbete som skrivits löpande under 2023 och våren 2024.

Omslagsfotot föreställer ett kaffehus på 1800-talet. Bilden är AI-genererad genom ChatGPT.