Samhälle Krönika
Jönssonligan och lotterikuppen
Den senaste veckans lotteriskandal har varit pinsam för socialdemokratin. Men det är inte på grund av gängkriminella på telemarketingföretag som undantagen i spellagstiftningen bör avskaffas, utan för att upplägget är problematiskt i sig. Det skriver Adam Danieli.
När man beskriver förloppet låter det som en blandning av Sällskapsresan och Jönssonligan. En diffus skara kriminella lämnar Sverige för ett soligt Spanien, i jakt på nästa kupp. De hittar ett telemarketingföretag som riktar sig mot den svenska marknaden och börjar blåsa pensionärer på mångmiljonbelopp. Men något går fel. DN kommer dem på spåren. Hur ska det nu gå?
Socialdemokraternas lotteriskandal och trollfabriken i Spanien är en smått otrolig historia, mitt i centrum för svensk politik. När detta skrivs har vi nog inte hört de sista turerna, men sällan har ett pågående reformarbete från regeringens sida fått sådan uppbackning av händelser i nyhetsflödet.
Men dammet kommer att lägga sig. Den osannolika utvecklingen kommer att ses i perspektiv, och till Socialdemokraternas försvar verkar telemarketingbranschen vara rätt ljusskygg som den är. De har inte tagit några egna initiativ till oegentligheter, men genom sin världsunika finansiering har de hamnat i klorna på skojare som tycks ha bedragit framför allt äldre.
Det är värt att påminna om att den grundläggande frågan kommer att bestå: Är det en bra idé – i teorin – att tillåta politiska lotterier? Om de sköter sig och inte bedrar människor, kan det inte vara en bra idé? Om man inför begränsningar trots att det har städats upp, är det som Socialdemokraterna påstår ett ”angrepp på oppositionen”?
Det är inte på grund av gängkriminella på ett telemarketingföretag i Spanien som systemet bör avskaffas.
Nej. Det är inte på grund av gängkriminella på ett telemarketingföretag i Spanien som systemet bör avskaffas. Det är i grunden en felkonstruktion, och att många tycks ha ryckts med av Socialdemokraternas skamlösa överdrifter är beklagligt.
Vi tar det från början. Lotterier har i princip alltid varit hårt reglerade i Sverige. Kronan, på den tiden man fortfarande använde det begreppet, ville dels ha den lukrativa verksamheten för sig själv, dels begränsa spelandet av moraliska skäl. Generella förbud har därför avlöst varandra.
I vissa fall har man dock tillåtit lotterier för att finansiera olika projekt. Nordiska museet, som faktiskt finansierades helt privat, kom exempelvis till mycket tack vare att insamlingsstiftelsen erhöll Kungl. Majt:s tillstånd att anordna ett penninglotteri för just detta ändamål 1898. Flera av Stockholms barn- och änkehus fick motsvarande privilegium, liksom Stockholmsutställningen.
Under 1900-talets början formaliserades det hela genom att två typer av verksamheter fick ett generellt undantag från det kungliga monopolet. Kulturverksamhet och välgörenhet fick nu bedriva mindre lotterier om pengar, typiskt sett vid basarer eller utställningar, som ett sätt att finansiera verksamheten istället för att det offentliga gick in. År 1939 ville staten få en mer beständig del av kakan, och Penninglotteriet AB – Svenska Spels föregångare – grundades.
***
Det är inom välgörenheten som Socialdemokraternas spelimperium tar sin början. Folkbildning, insåg man, kunde anses falla under undantaget från kronans ensamrätt. ABF anordnade mindre lotterier för att finansiera sin uppbyggnad under 1900-talets början.
Men det här räckte inte. Under 1950-talet insåg partiet att lotteriverksamheten hade större potential. Under Erlanders tid ändrades därför undantaget till att omfatta det man kallar allmännyttiga föreningar. Spel skulle förvisso i allmänhet vara förbjudna eller förbehållna staten, men efter 1960 skulle de flesta folkrörelser kunna bedriva lotterier, eftersom de var medlemsföreningar med ett allmänt syfte. A-lotteriet såg därmed dagens ljus.
I dag framstår den tidens spel som mycket enkla. Men sedan dess har spelmarknaden utvecklats enormt och reglerats på helt nya sätt. Kraven på spelanordnare – i dag Svenska Spel och en rad internationella nätplattformar – har höjts väsentligt, och fokus har flyttats från moraliska betänkligheter till spelproblematik. Från 1970-talet och framåt har Sverige haft en uttalat restriktiv spelpolitik, precis som för alkohol och narkotika. Men lotterierna växte snabbt inom olika folkrörelser.
Lotteriundantaget, som gör att vi än i dag har lotter för att finansiera idrott, välgörenhet och politiska partier, har skapat en särbehandlad kategori spel. När de i allmänhet beskrivs som skadliga och målas ut som en risk för folkhälsan, tycks vissa lotterier hela tiden ha ursäktats av staten som relativt harmlösa.
Socialdemokraterna har givit den kategori som de själva är tungt investerade i stora fördelar.
Det är inte så att Socialdemokraterna har gett just sitt eget lotteri undantag, som ibland påstås, men de har givit den kategori som de själva är tungt investerade i stora fördelar. Förutom att de fick verka trots Sveriges spelmonopol för att skydda folkhälsan, finns det numera tre begränsningar i regelverket som S-lotteriet inte omfattas av.
På 1990-talet infördes ett generellt förbud mot spelkrediter. Man fick alltså inte låna ut pengar för att finansiera spel. En rimlig utgångspunkt kan tyckas. Men undantag kunde medges till så kallade prenumerationslotterier, och A-lotterierna fick fortsätta att sälja lotter på faktura.
När penningtvättslagstiftningen och regler kring spelansvar fullkomligt exploderade under 2010-talet insåg politiken snabbt att detta skulle bli ett stort problem för lotterierna. Kraven på kundkännedom och skyldigheten att hålla koll på människors spelande, som infördes för både den enskildes och samhällets skull, skulle göra lotterier betydligt svårare att anordna. Man valde därför att undanta lotterier från de flesta av kraven. Det är alltså än i dag betydligt enklare att tvätta pengar genom lotterier än genom exempelvis nätbetting eller statens kasinon. Huruvida detta är förenligt med diverse EU-regelverk är oklart.
Och så kronan på verket: spelskatten. Som svar på spelets skadeverkningar införde Socialdemokraterna 2018 en punktskatt på spel. På samma sätt som för alkohol och tobak, skulle skadorna internaliseras genom en särskild skatt om 22 procent på överskottet från spel. Detta insåg man snabbt skulle bli rejält kostsamt för lotterierna, vars hela idé var att använda överskottet till annan verksamhet. De undantogs därför från spelskatten.
En tacksam bieffekt av spelskatten är att föreningslotterierna blir betydligt mer konkurrenskraftiga när alla andra spel beskattas. Det är värt att poängtera att detta inte har att göra med skadeverkningarna från just lotterier, utan med ägarstrukturen. Svenska Spel betalar spelskatt på liknande spel.
Politikers beslutsfattande snedvrids när de själva har starka ekonomiska intressen, vilket den svenska historien tydligt visar.
Oavsett vad man tycker om spelpolitiken i allmänhet, eller om att andra ideella rörelser kan dra nytta av förmånliga regler, visar framväxten varför just politiska organisationer inte bör hålla på med spel. Politiker har ansvar för att reglera marknaden. Deras beslutsfattande snedvrids när de själva har starka ekonomiska intressen, vilket den svenska historien tydligt visar. Andras spel har målats ut som överdrivet farliga, medan riskerna med de egna lotterierna systematiskt har tonats ned.
Men det finns också andra skäl att göra skillnad mellan partilotterier och andra rörelselotterier, exempelvis idrotten eller välgörenhet. Ett uttalat motiv till varför det första undantaget etablerades var att minska behovet av skattemedel. Lotter kunde bli en intäktskälla och stärka rörelserna, utan att skatterna behövde höjas. I dag är dock fallet det motsatta. Partier har ett omfattande partistöd. Den infrastruktur de utgör har använts som argument för att de ska finansieras med skattemedel, men tillgången till spelpengar har ändå levt kvar. Det är en fråga om dubbelförsörjning.
Dessutom har diskussionen om partilotterna skett helt oberoende av den om anynoma donationer. Nu gäller ett förbud mot anonyma donationer till partier av mer än obetydliga belopp, och vem som helst kan granska partiernas finansiering via Kammarkollegiet.
Men lotteriköp registreras inte. Det innebär att man kan ge stora summor anonymt till Socialdemokraterna genom att helt enkelt köpa en mängd lotter. Detta skapar en lucka i regelverket: man kan inte ha dagens lotteriregler och samtidigt kräva större transparens i partiernas finansiering. Den här diskrepansen har dock förbisetts under lång tid.
Dessa skäl, som alla berördes i den utredning kring partifinansiering som nyligen presenterades, har fullständigt dränkts av det hetsiga tonläge som präglat diskussionen om spelfrågan. Socialdemokraterna har gjort sitt bästa för att få det att framstå som ett osakligt angrepp på en legitim verksamhet. Samtidigt har Sverigedemokraterna blottat sina populistiska instinkter genom att antyda att reformerna borde syfta till att försvaga oppositionen. Båda har lika fel. Man kan vara för en reform och samtidigt välkomna långa första maj-tåg.
Förhoppningsvis kommer den här omgångens avslöjanden, för det har funnits många genom åren, att lugna ner den extremt uppskruvade stämningen kring spelreformerna. Det behövs. Och sanningen är att lotterireglerna inte är avgörande för partiernas överlevnad. Olika belopp har kastats runt i debatten, men om man tittar på de officiella redovisningarna, visar de att Socialdemokraterna drar in lite över 50 miljoner kronor per år på sina spel. Med tanke på partiets övriga finanser är detta inte några omistliga summor. Socialdemokraterna kommer fortfarande att vara Sveriges överlägset rikaste parti och lika statsbärande som i dag.
Personligen hoppas jag på långa första maj-tåg, men drivna av genuint engagemang snarare än skruvade filmmanus.