Jobb i gråzonen

I mars åtalades en kvinna i Markaryd som fick pengar från a-kassan samtidigt som hon fick pengar från Försäkringskassan. Kvinnan, som är i 40-årsåldern, hade enligt åklagaren vid 14 tillfällen mellan december 2015 till september 2016 ha fyllt i a-kassans kassakort att hon har varit arbetslös, trots att hon var sjukskriven och fick pengar från Försäkringskassan.

Månaden dessförinnan åtalades en 32-årig man i Västerås för att han enligt åklagaren haft ett nystartsjobb i Västerås, samtidigt som han jobbade i Stockholm. Totalt betalade Arbetsförmedlingen ut nästan 180 000 till Västeråsföretaget, som betalade ut en del av pengarna som lön till 32-åringen.

Eftersom detta är ett mängdbrott kan det bli stora summor när man slår ihop alla. Hur mycket det handlar om vet däremot ingen, vare sig av våra källor eller i Arbetsförmedlingens officiella redovisning.

Med eller utan folkhemsmoral

Det finns människor som anser att de har rätt att själva avgöra om de ska behöva ta ett arbete eller om de ska låta välfärdssystemet försörja dem. Arbetsförmedlarna vet vilka de är, men det är ingenting man pratar om öppet.

– Det finns personer som har lämnat arbetsmarknaden och som inte vill tillbaka till den. De ser vår verksamhet och våra åtgärder som ett nödvändigt ont för att få sina pengar, säger en tjänsteman som jag har pratat med.

– Vi skickar dem på intervjuer och där ser de till så att de inte för jobbet. Arbetsgivarna hör av sig och undrar vad vi håller på med som skickar folk som inte vill ha jobbet. De här människorna blir experter på att göra exakt det de måste för att få sin ersättning. De är i realiteten inte anställningsbara, för ingen vill anställa någon som inte vill ha jobbet.

För några år sedan, när de långtidssjukskrivna överfördes till Arbetsförmedlingen och Fas 3-jobben var senaste nytt i arbetsmarknadspolitiken, hävdade popmusiken Nike Markelius i en artikel i Dagens Nyheter att hon inte var arbetslös ”men tämligen inkomstlös” när hon hamnade på fel sida av den bortre parentes som alliansregeringen införde i sjukförsäkringen. Hon spelade ju musik och hade en massa annat viktigt för sig, som visserligen ingen tycktes vilja betala för, men som ändå var viktigt, på något sätt.

Den rödgröna regeringen kom tillbaka, skruvade tillbaka papperet i valsen och satte tillbaka parentesen. Nike Markelius är numera skribent åt den tillväxtkritiska tidningen Syre, som tillsammans med systertidningen Syre Göteborg nyligen beviljades 6,5 miljoner kronor i presstöd. I en senare artikel i denna serie kommer vi att titta närmare på hur det går till när man tjänar pengar på statliga kulturstöd.

”De är i realiteten inte anställningsbara, för ingen vill anställa någon som inte vill ha jobbet.”

Det finns andra perspektiv. Såhär säger en annan person, som inte vill framträda med namn men även han är musiker med hjärtat till vänster:

– Jag tjänar väldigt lite pengar och har oftast dålig ekonomi. Men det är mitt eget val. Jag skulle kunna ta ett vanligt jobb, men då är risken stor att jag skulle känna mig tvungen att lägga ner musiken. Och det vill jag inte, så då är jag hellre fattig.

Han har inte haft ett ”vanligt jobb” sedan tonåren. I dag är han i 40-årsåldern och har hankat sig fram som musiker i 20 år, utan att hämta en krona ur välfärdssystemen. ”För det vore fusk”, menar han. Han kan få ett ”vanligt jobb” om han vill. Och om han är frisk nog att stå på en scen eller sitta i en studio så ska han inte ha pengar från Försäkringskassan.

Det påminner om den sortens folkhemsmoral som en gång byggde Sverige.

I maskopi

De ”icke arbetslösa men tämligen inkomstlösa” blir inte rika av att krångla sig fram på stöd från stat och a-kassor. Det systematiska fusket och de stora beloppen är det företag som står för. Tidningen Fastighetsfolket berättade förra året om ett stort antal företag, framför allt i städbranschen, som inte hade några anställda eller bedrev någon verksamhet. I stället användes företagen för att genom olika transaktioner tvätta svarta pengar och till att lura till sig olika bidrag.

Ett av bolagen fick nystartsstöd av Arbetsförmedlingen på drygt 185 000 kronor under 2016. Företaget, som nu gått i konkurs, har bland annat utgett sig för att ägna sig åt städtjänster. I verkligheten har bolaget enligt Skatteverket skrivit falska fakturor, fört runt svarta pengar på konton, och ägnat sig åt kreditbedrägerier och lurat till sig lönesubventioner.

Frågan är hur lätt det är att lura till sig subventioner för icke existerande anställningar. Så här svarade Alexander Ullman, programansvarig på Arbetsförmedlingen i tidningen Fastighetsfolket: ”Om arbetsgivare och arbetstagare är i maskopi, är det svårt att avslöja något.” ”Även om vi anar ugglor i mossen, kan vi inte alltid neka att ge stödet.”

”Visst misstänker vi ofta att allt inte står rätt till. Men om allt ser bra ut på papperet, vad kan vi göra?”

Det Ullman talar om, maskopin mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, bekräftas av de källor jag har pratat med.

– Visst misstänker vi ofta att allt inte står rätt till. Men om allt ser bra ut på papperet, vad kan vi göra? frågar en tjänsteman på Arbetsförmedlingen.

Även på företagarsidan handlar det ofta om mindre verksamheter, där en eller ett par personer har subventionerade arbeten och samtidigt jobbar svart någon annanstans.

Nyanlända utnyttjas ofta för fusk med lönesubventioner. Förra året publicerade Skatteverket en egen, mycket skarp och mycket självkritisk analys av hanteringen av samordningsnummer. Skatteverket delar ut dessa nummer utan att styrka identiteten, ofta till personer som saknar såväl uppehållstillstånd som arbetstillstånd. Det viktiga är att få in skatten, om de skulle ha några intäkter att skatta för. Stränga sekretessregler gör att Skatteverket kan veta att en person har ett samordningsnummer som bygger på en falsk identitet, utan att kunna berätta det för andra myndigheter. Eftersom samordningsnummer aldrig tas bort ur registren kan de också användas av flera personer, eller så kan samma person ha flera nummer. Som i en spionroman, men på riktigt.

Skattebetalare utan arbetstillstånd

Ibland blir det helt absurt. Ett fall beskrivs i analysen: ”Vid handläggningen av ansökan om preliminär A-skatt framkommer att personen redan har ett samordningsnummer som Polisen har rekvirerat. Anledningen till att numret rekvirerades var att personen hade begått brott – brukande av falsk urkund, pass och körkort. Samordningsnumret behövdes för att Polisen skulle kunna handlägga detta brott.”

En person som är misstänkt för att ha förfalskat pass och körkort förses alltså av Skatteverket – på begäran av polisen – med ett nummer som han kan använda för att styrka sin falska identitet. Något som ”öppnar många dörrar på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt”, konstaterar Skatteverket. Allt i enlighet med gällande lagar, regler och rutiner.

”När jag ifrågasatte det sade han att så funkar det överallt och jag ville inte riskera att bli av med jobbet.”

Enligt Skatteverket är det mycket vanligt att arbetsgivare ”medvetet eller omedvetet” struntar i att kontrollera om personer de tänker anställa har rätt att arbeta i Sverige. De begär att få lönesubvention av Arbetsförmedlingen, som rekvirerar samordningsnummer från Skatteverket. Sen är personen skattskriven i Sverige.

Med hjälp av dessa samordningsnummer kan oseriösa arbetsgivare anställa personer som saknar uppehållstillstånd och till och med få deras lön subventionerad av Arbetsförmedlingen. Jag har pratat med en av dem:

– Chefen betalade ut lön, sedan gick vi tillsammans till bankomaten, där jag fick ta ut pengar och ge tillbaka till chefen, berättar en ung man som efter att ha fått avslag på sin asylansökan i dag är tillbaka i sitt hemland.

– När jag ifrågasatte det sade han att så funkar det överallt och jag ville inte riskera att bli av med jobbet.

Mannen jobbade i restaurangbranschen, och fortsatte att diska på flera restauranger, oftast ägda av släktingar, långt efter att han nekats uppehållstillstånd. Liknande berättelser har vi fått från personer inom handeln och tjänstesektorn.

”Chefen betalade ut lön, sedan gick vi tillsammans till bankomaten, där jag fick ta ut pengar och ge tillbaka till chefen.”

Hur kommer det sig att Arbetsförmedlingen rekvirerar samordningsnummer från Skatteverket trots att de inte har styrkt identiteten? ”Det finns en osäkerhet bland deras handläggare i hur identiteten säkras, samt att man inte känner sig bekväm med att ställa de frågor som krävs för att klarlägga en identitet”, konstaterar Skatteverket i sin analys. ”Folkbokföringens granskning visar att det finns kompetensbrister hos alla rekvirerande myndigheter avseende identitetskontroll och underlag. Även Skatteverkets egna rekvisitioner innehåller alltså brister.”

Analysförfattarna, en arbetsgrupp ledd av Elisabeth Bråvall, sektionschef på Skatteverket i Göteborg, föreslår rejäla skärpningar av rutinerna för samordningsnummer. Grunden är att ingen ska kunna skattskrivas i Sverige som saknar arbetstillstånd.

En promenad till bankomaten

Enligt Hotell- och Restaurangfackets beräkningar går omkring 1,6 miljarder kronor varje år i lönesubventioner till hotell- och restaurangbranschen. Det räcker till minimilönen för nästan 5 000 årsarbetskrafter. Samtidigt är det bara ungefär var femte anställd med lönesubvention som har ett jobb åtta veckor efter att stödet har upphört.

Här hamnar vi lätt i semantik. Vad är skillnaden mellan fusk i lagens mening och att utnyttja systemet på sätt som det inte var tänkt för? Om Arbetsförmedlingen har målet att snabbt får ut människor i de senaste stödprogrammen, samtidigt som arbetsgivarna ser möjligheten att få billig eller gratis arbetskraft, så kan det se ut som en win-win-lösning. Men då glömmer vi skattebetalarna, konkurrenterna och de där 80 procenten som är lika arbetslösa efter som innan de diskade i restaurangkök på statens bekostnad. Eller som Gunnar Ståhl, lundaprofessor i nationalekonomi, uttryckte det redan i början av 90-talet: ”Arbetslinjen förmenar de arbetslösa deras enda unika tillgång, nämligen deras fritid.”

Det måste tilläggas med att flera av de arbetsgivare jag har pratat med har använt anställningsstöd precis som det är tänkt.

– Vi tog in arbetslösa med subvention, för att se om de höll måttet. Om de gjorde det så fick de stanna när subventionen upphörde, säger en företagare.

Men oavsett gränsdragningen mellan fusk och att använda systemet på ett annat sätt än det var tänkt, finns fusket där, även om Arbetsförmedlingen inte vet hur omfattande det är. Fusket oroar också regeringen, som har givit åtta myndigheter, bland dem Arbetsförmedlingen, extra pengar och uppdraget att utveckla metoder för myndighetsgemensam kontroll ”för att motverka fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet”.

”Om vi skulle nagelfara alla ansökningar så skulle vi inte ha en chans att hinna med.”

”Arbetstagare som jobbar för företag som inte följer reglerna på arbetsmarknaden riskerar bland annat osäkra arbetsvillkor, lägre löner och allvarliga kränkningar av sina rättigheter. Företag som följer reglerna riskerar i sin tur att konkurreras ut av oseriösa aktörer. Även samhället och statsfinanserna drabbas genom minskade intäkter via skatter och sociala avgifter.”, heter det i regeringens pressmeddelande från 18 december 2017. Arbetsförmedlingens pott för detta är på 20 miljoner kronor per år 2018–2020.

Från 2019 ändras dessutom reglerna så att företagaren inte får utbetalningen från Arbetsförmedlingen förrän han/hon har betalat ut lön till arbetstagaren.

– Det handlar fortfarande om en promenad till bankomaten, kommenterar vår numera utflyttade källa luttrat.

Lagom mycket arbetslinje

Arbetsförmedlingen har en rejäl buffé av uppdrag från regeringen. Den ska, bland annat administrera kontroller och utbetalningar av arbetslösersättningar från landets 27 a-kassor, förmedla arbeten från arbetsgivare till arbetstagare, ordna fram praktikplatser, utbildningar, rehabiliteringsinsatser och subventionerade arbeten åt arbetslösa, integrera nyanlända samt producera statistik och prognoser för den svenska arbetsmarknaden. Totalt kostar alla dessa verksamheter omkring 80 miljarder kronor per år. Om vi delar det med de 4,4 miljoner svenskar som enligt SCB har ett arbete så innebär det att var och en av de arbetande svenskarna årligen bidrar med runt 18 000 kronor om året till arbetsförmedlingen.

Instegsjobb, nystartsjobb, lönebidrag, utvecklingsanställning, trygghetsanställning, skyddat arbete hos Samhall, särskilt anställningsstöd, extratjänst, traineejobb, yrkesintroduktionsanställning och modernt beredskapsjobb är yrkesbeteckningarna just nu på de subventionerade jobben. Tjänstemän på Arbetsförmedlingen som jag har pratat med ger bilden att de stora och omfattande program som sjösätts ofta har en orealistisk målbild. Det handlar om att snabbt skrapa ihop tusentals subventionerade arbeten, som helst inte ska bidra för mycket till företagens lönsamhet, eftersom det snedvrider konkurrensen och retar upp de fackliga organisationerna.

– Det handlar om att komma igång snabbt. Kontrollsystemen får utvecklas efter hand, säger en tjänsteman.

Samtidigt finns risken att företag börjar minska den reguljära personalstyrkan för att i stället anställa personer med lönesubventioner.

– Om vi skulle nagelfara alla ansökningar så skulle vi inte ha en chans att hinna med, det är svårt nog som det är, säger en tjänsteman.

Det finns människor som är arbetslösa och lever på statliga bidrag, trots att de hade kunnat arbeta om de hade velat.

Driver vi arbetslinjen alltför hårt riskerar vi att få en växande grupp människor som i princip bara får jobb som staten betalar lönen för, och en växande bransch med företag som enbart existerar för att de kan utnyttja gratis eller billig arbetskraft. Driver vi inte arbetslinjen alls kommer vi i stället att få en växande grupp människor som i praktiken lever på medborgarlön och har lämnat arbetsmarknaden, eller aldrig kommer in på den.

Än så länge har vi dock att förhålla sig till hur det ser ut i dag. Slutsatserna är dessa: Det finns människor som är arbetslösa och lever på statliga bidrag, trots att de hade kunnat arbeta om de hade velat. Det finns företag som stjäl pengar från trygghetssystemen genom att lyfta subventioner för påhittade arbeten. Och det finns en gråzon där ingen direkt bryter mot lagen men mot avsikten med den. Där subventionerad arbetskraft blir en affärsmodell och där ett subventionerat arbete bara leder vidare till nästa subventionerade arbete.