Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Jämställdhetsmyndigheten mer ojämställd än börsbolagen

Medan näringsministern hotar företag med tvångskvotering liknar den statliga Jämställdhetsmyndigheten ett matriarkat. Om regeringen menar att ojämn könsbalans i bolagsstyrelser är ett jämställdhetsproblem bör den först göra rent framför sin egen port.

Näringsminister Ibrahim Baylan (S) vill driva frågan om könskvotering i börsbolagsstyrelser. Det meddelade han nyligen från scenen under Veckans Affärers gala ”Näringslivets mäktigaste kvinna”. Han verkar obekymrad om att en proposition om dylik kvotering slängdes i papperskorgen för bara två år sedan efter att både Alliansen och Sverigedemokraterna satt sig på tvären.

”Vi har väntat länge på att det ska komma underifrån och det har det inte gjort. Då tycker jag att det är rimligt att gå fram med en lag om kvotering”, sade ministern och hävdade att bristen på kvinnor beror på vanans makt vid rekryteringar. Sedan viftande han (muntligt) med lagstiftningsvapnet inför publiken: ”Om du vill ha snabba förändringar måste det ibland ske uppifrån.”

Vänstern älskar att sätta på sig genusglasögonen och plocka fram pekpinnarna när det gäller att inskränka äganderätten. Samtidigt är den blind när det gäller stora fält i den egna politiken. Näringsministern borde städa upp på den feministiska regeringens egen bakgård. Där finns bland annat Jämställdhetsmyndigheten, som utmärks av en mycket skev könsbalans.

Varför ska politiken tvinga börsbolag att könskvotera när ett kvinnodominerat ämbetsverk slipper?

I januari för ett år sedan slogs portarna upp till Sveriges Jämställdhetsmyndighet som placerades i Angered. Under min tid som ledarskribent på Göteborgs-Posten uppmärksammade jag i november förra året att ledningen häpnadsväckande nog var en 100 procent enkönad grupp. Den bestod av generaldirektör Lena Ag samt cheferna för fem avdelningar. Samtliga chefer är alltjämt kvinnor.

Tänk om landets Jämställdhetsmyndighet hade låtits ledas av endast män.

Efter mina frågor till pressavdelningen i höstas ändrades organisationsbeskrivningen på myndighetens hemsida. Tre nya namn lades till ledningsgruppen, en controller och två strateger. Man skulle kunna tro att tre män rekryterats för att närma sig en mindre saudiarabisk könsbalans. Nix.

Jämställdhetsmyndighetens ledning består av åtta (8) kvinnor och en (1!) enda man. Den manliga representationen i ledningen motsvarar ynka 11 procent. Siffran kan jämföras med att i genomsnitt 39 procent av ledamöterna i de största svenska börsbolagsstyrelserna var kvinnor förra året. I slutet av förra året arbetade 51 kvinnor och bara 16 män på Jämställdhetsmyndigheten. Enligt SCB definieras en grupp som mans- eller kvinnodominerad om det finns mer än 60 procent av något kön i gruppen.

Jämställdhetsmyndigheten är således kraftigt kvinnodominerad enligt detta synsätt.
Givetvis kan man ifrågasätta om så kallad kvantitativ jämställdhet är ett bra mått på jämställdhet. Då näringsministern emellertid klassar siffran 39 procent kvinnor som alarmerande undrar man varför regeringen nöjer sig med blott 11 procent män i den egna expertmyndighetens ledningsgrupp. Varför är det bara företag som hotas med snabba förändringar uppifrån?

Jämställdhetsmyndigheten har regeringens uppdrag att genomföra den jämställdhetspolitik som riksdagen fastställt. Det övergripande målet är att könen ska ha samma makt att forma samhället. Men män har uppenbarligen inte samma makt som kvinnor att forma Jämställdhetsmyndigheten som har mandat att påverka hela Sverige.

Varför ska den skattefinansierade Jämställdhetsmyndigheten få ägna sig åt kompetensbaserad rekrytering men inte det fria näringslivet?

På myndighetens hemsida finns en text som ska svara på kritiska frågor om verksamheten. Under rubriken ”Varför domineras Jämställdhetsmyndighetens ledning av kvinnor?” kan man läsa att verket arbetar utifrån så kallad kompetensbaserad rekrytering.

Jämställdhetsmyndigheten liksom alla statliga myndigheter ska vid tillsättning av personal endast utgå från sakliga grunder som förtjänst och skicklighet, vilket förklaras i regeringsformen 12 kap. 5 § RF. Det är inte tillåtet att kvotera in personer med hänvisning till exempelvis kön.

I klartext betyder det att orsaken till underrepresentationen av män på myndigheten är att det inte finns tillräckligt kompetenta män att rekrytera. Detta förtydligas med formuleringen: ”Generellt kan sägas att fler kvinnor än män arbetar inom fältet för jämställdhet, vilket kan vara en orsak till att fler kvinnor än män söker tjänster på Jämställdhetsmyndigheten.” Det är alltså mäns fel att inga män har chefsbefattningar. De har inte meriterat sig. Samtidigt lever vi i en tid där mansdominerade börsbolag knappast kan använda argumentet att fler män än kvinnor arbetar inom tekniska ämnen. Det framstår som slött och väcker funderingar om rekryteringsmetoder.

Det finns ett par frågor i sammanhanget som statsrådet Ibrahim Baylan bör svara på. Varför ska den skattefinansierade Jämställdhetsmyndigheten få ägna sig åt kompetensbaserad rekrytering men inte det fria näringslivet? Varför ska politiken tvinga börsbolag att könskvotera när ett kvinnodominerat ämbetsverk slipper? Det är absurt att näringsministern hotar företag med kvoteringslag när generaldirektör Lena Ag får styra en Jämställdhetsmyndighet som liknar ett matriarkat.