Jakten på ekologiska procent kostar miljarder

Att ekologiska produkter oftast är dyrare än vanliga är allmänt känt. Det är dock långt ifrån alltid vi tänker på hur mycket dyrare. En prisskillnad som kan verka värd att betala i snabbköpet kan, om den blir verklighet på större skala, komma att kosta skattebetalarna miljarder.

Exempelvis kan man i Föreningen Svensk Fjäderfäskötsels Tidskrift läsa att det skulle kosta Göteborg stad, med sin dryga halvmiljon invånare, åtta miljoner kronor om året om offentlig sektor skulle byta sina vanliga ägg mot ekologiska. För hela Sveriges befolkning skulle priset bli 160 miljoner kronor – bara för skalägg. Räknar man in alla produkter som innehåller ägg i någon form, blir siffran betydligt högre.

Ekologiska produkter får inte odlas med konstgödsel eller syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel. Djur behöver matas med ekologisk mat och GMO måste undvikas. Dessa produkter prioriteras systematiskt, och på alla politiska nivåer, framför konventionellt odlade. Inklusive närodlat. Detta trots att de ofta är dyrare än sina konventionellt odlade motsvarigheter – och trots att de påstådda miljövinsterna med ekologiska produkter är minst sagt omtvistade. 2014 släppte exempelvis forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) en rapport som kom fram till att den ekologiska odlingen varken är nyttigare, effektivare eller mer klimatsmart än konventionell odling.

De påstådda miljövinsterna med ekologiska produkter är minst sagt omtvistade.

I ljuset av detta kan man kanske förvänta sig att intresset för ökad andel ekologiskt skulle minska. Tvärtom går förespråkarna på för full maskin. 20 juni i år beslutade riksdagen att anta en ny livsmedelsstrategi. Strategins handlingsplan har målsättningen att 60 procent av produkterna i offentlig upphandling ska vara ekologiska och att 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska vara ekologiskt certifierad år 2030.

Nu ska trenden med minskad livsmedelsproduktion vända och konkurrenskraften öka, lovade regeringen i pressmeddelandet. Detta ska alltså uppnås med ekologisk odling. Bara några månader före regeringens beslut skrev fyra professorer på SLU en artikel där de bland annat påpekade att ekologisk odling minskar skörden med upp till femtio procent. Att öka produktionen och konkurrenskraften genom att ställa krav på mat som minskar skördarna framstår som en aning motsägelsefullt.

Merkostnaderna

I dag uppgår ekologiska produkter i offentlig upphandling till i genomsnitt 27 procent i svenska kommuner. Det är en siffra regeringen nu vill mer än fördubbla. Det nya 60-procentsmålet gäller all offentlig upphandling, från skolor till äldreboenden. Flera kommuner jobbar redan nu aktivt med att öka andelen ekologiskt och vissa har redan uppnått, eller överskridit, detta mål i dagsläget.

2012 släppte Agrifood rapporten ”Mål som styrmedel” i samarbete med Lunds universitet. Syftet var att undersöka i vilken grad riksdagens mål att 25 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen skulle vara ekologisk år 2020 hade uppnåtts, vad målet fått för konsekvenser och hur konsumtionsmål kan stimulera ekologisk jordbruksproduktion. Slutsatsen:

Sammantaget framstår konsumtionsmålet om 25 % som ett ineffektivt styrmedel jämfört med riktade produktionsstöd som miljöstödet för ekologisk produktion. Det är mindre träffsäkert samtidigt som det riskerar att ge mer negativa bieffekter jämfört med ett riktat produktionsstöd.

Ekologisk gurka har exempelvis en merkostnad på 345 procent jämfört med konventionellt odlad gurka.

Rapporten bygger på data från grossister som levererar livsmedel till 2 miljoner människor i offentlig sektor dagligen. Totalt omfattar den insamlade datan 57 procent av deras sortiment, och enligt Agrifoods beräkningar är den genomsnittliga ekologiska produkten 66 procent dyrare än det konventionellt odlade alternativet.

När den offentliga sektorn upphandlar ekologiska livsmedel, börjar den ofta med de produkter där merkostnaden för det ekologiska alternativet är som lägst. Ekologiskt kaffe är inte mer än 15 procent dyrare än konventionellt odlad. Ekologisk mjölk är 27 procent dyrare. Det kan innebära stora summor, men är fortfarande lågt jämfört med det genomsnittliga merpriset på 66 procent.

Efter hand tar de relativt billiga ekologiska produkterna slut. Den offentliga verksamhet som vill fortsätta öka sin procentuella andel måste gå vidare till produkter som innebär högre och högre merkostnader. Ekologisk gurka har exempelvis, enligt Agrifoods rapport, en merkostnad på 345 procent jämfört med konventionellt odlad gurka.

För att klara detta ekonomiskt har kommunen bland annat arbetat om menyerna genom att byta ut ingredienser.

När lägsta merpris används som inköpsprincip, blir varje ekologisk procentenhet dyrare än den föregående. För att mäkta med de ökande livsmedelsutgifterna utan att tillföra nya ekonomiska medel, konstruerar den offentliga sektorn ofta om menyn. Exempelvis kan man ersätta vanliga produkter med lågkostnadsprodukter, exempelvis byta tomat mot vitkål och kött mot baljväxter. Det händer även att kommuner i större utsträckning börjar laga mat från grunden för att slippa tillföra nya ekonomiska medel. Hur effektivt detta är kan dock diskuteras då kostnaden ibland bara flyttas från budgetposten matinköp till personalkostnad. Att laga mat från grunden kräver ju mer personal – och det finns ingen koppling mellan att laga mat från grunden och att använda ekologiska råvaror. 

Nedanstående diagram visar de ekonomiska konsekvenserna av lägsta merpris-principen vid matinköp. Ju högre andel ekologisk mat som upphandlas, desto högre blir merpriset i förhållande till konventionellt odlad mat.

Att beräkna kostnaden för regeringens 60-procentmål är svårt. Många variabler spelar in. Enligt Agrifoods rapport kan det röra sig om mellan 1,6 och 2,4 miljarder kronors prisskillnad mellan helt konventionell produkter och 60 procent ekologiska produkter.

Samtliga kommuner vi har kontaktat påbörjade övergången till ekologiskt med mjölk, kaffe och liknande produkter. De tenderar att utgå ifrån principen om lägst merpris först, vilket innebär att kostnaderna kommer att öka exponentiellt när kommuner i hela landet rör sig mot 60-procentmålet.

Den genomsnittliga andelen ekologiskt i svenska kommuner, 27 procent, har enligt diagramet ovan medfört en kostnadsökning på cirka 23,5 procent. Om regeringens mål uppfylls kommer den genomsnittliga kostnadsökningen i stället att vara 42 procent. Och om kommuner och landsting skulle börja köpa in 100 procent ekologiskt, skulle det vara 66 procent dyrare än att hålla sig till konventionell odling. Det motsvarar en total merkostnad på fem miljarder kronor om året.

Procentjakten

2014 beslutade Lunds kommun om att sträva efter 100 procent ekologiska produkter i offentlig sektor fram till år 2020. 2014 var redan hälften av de upphandlade produkterna ekologiska; 2016 hade de ökat till 68 procent.

För att klara detta ekonomiskt har kommunen bland annat arbetat om menyerna genom att byta ut ingredienser. Men trots att de gjort om sina menyer, och på så sätt lyckats skapa utrymme för merkostnaden som ekologiskt medför, har kommunen nu börjat se ekonomiska problem på horisonten. Måltidsservicen har påbörjat beräkningar för de ökande kostnaderna.

Däremot har kommunen inte räknat med den ökade merkostnaden i de politiska besluten. Kommunfullmäktige har redan klubbat igenom 100-procentmålet, som gäller oavsett vad den nu inledda ekonomiska utredningen kommer att säga om merkostnaden.

Samtidigt för de erfarna kockarna med sig en ökad personalkostnad på cirka 4 000 kronor per kock, uppger Mikael Andersson, köksmästare inom kommunen.

Vi ringde upp Lunds kommun för att fråga om deras ekologiska upphandling, och hur de ser på regeringens nya livsmedelsstrategi och på framtiden. Maria Azelius, som arbetar på upphandlingsenheten i Lunds kommun, menar att livsmedelsstrategins handlingsplan är bra och viktig.

– Samtidigt är det här ett politiskt beslut. Om kommunen hamnar i en situation där det finns en motsättning mellan till exempel ekologiskt och närproducerat, vinner ekologiska livsmedel. Det är dock viktigt att merkostnaden utreds eftersom den blir mer synbar när en behöver upphandla smala produkter som exempelvis glutenfria produkter som är ekologiska.

Inte så långt från Lund ligger en annan kommun med hög andel ekologiska livsmedel i offentlig sektor: Vellinge. Kommunen försöker undgå merkostnader genom att anställa kockar med längre jobberfarenhet. Tanken är att de ska minska matsvinnet genom att laga mat från grunden, och därtill serveras rester en dag i veckan, som minskar svinnet ännu mer.

”I grunden är ekologiska livsmedel en god sak, men det är viktigare för oss att den mat vi serverar är av god kvalitet.”

Samtidigt för de erfarna kockarna med sig en ökad personalkostnad på cirka 4 000 kronor per kock, uppger Mikael Andersson, köksmästare inom kommunen. Det är en ganska hög kostnad för kommunen att sälja in till sina medborgare. Skolchefen Susanne Freij uppger i en intervju med Sveriges Radio att de övergick från att prata om ”ekologisk mat” till att i stället prata om ”giftfri mat”.

– Och då är det ingen som säger, nämen jag kan tänka mig lite gifter i maten eller jag kan tänka mig lite mera gift i maten till mitt barn, så vi lärde oss ett annat sätt att kommunicera.

Men är det verkligen ett hederligt sätt att kommunicera? Biologen Annika Svensson uttalade sig 2014 om gift i maten:

– Man måste börja med att ställa saker i sin rätta proportion. Det finns naturliga och onaturliga gifter i maten. Oavsett om du dricker ekologiskt eller vanligt kaffe får du i dig koffein som är giftigt för kroppen. Och dricker du tre koppar kaffe på en dag har du fått i dig mer gift än vad du får av eventuella bekämpningsmedelsrester under ett år. Och alkohol behöver vi inte ens nämna hur giftigt det är.

Även Naturskyddsföreningen skriver på sin hemsida att det ekologiska och det konventionella jordbruket påverkar klimatet lika mycket.

En av de kommuner som har lägst andel ekologiskt i livsmedelsupphandlingen är Skellefteå. Kommunen angav 2016 att den enbart hade 11 procent ekologiskt. I stället prioriterar man närodlat, som uppgår till 23 procent. När vi ringer upp Peter Lundmark, måltidschef i kommunen, framhåller han att de strävar efter att ha bra produkter framför att välja ekologiskt.

– I grunden är ekologiska livsmedel en god sak, men det är viktigare för oss att den mat vi serverar är av god kvalitet. En andel på exempelvis 70 procent ekologiska livsmedel skulle innebära att vi måste göra om våra matsedlar, vilket skulle resultera i mindre attraktiva måltider.

Björn Magnusson, kommunalpolitiker i Staffanstorp, håller med om att det är viktigare att prioritera närodlat än ekologiskt. Detta då kvalitetsskillnaden är försumbar, men även då ekologiskt inte nödvändigtvis är bättre för klimatet än konventionellt odlade produkter.

– I Staffanstorp ser vi ingen anledning med mål för ekologiskt eftersom det finns andra, bättre sätt att vara miljövänliga på. Men om jag var kommunalpolitiker i Spanien eller Italien skulle jag nog vara för det eftersom de har helt andra regelverk som omfattar dessa livsmedel, säger Magnusson.

Precis som Skellefteå väljer Staffanstorp att fokusera på att servera mat av god kvalitet. Kommunen har ingen målsättning över huvud taget för procentuell andel ekologiskt i upphandlingen.

Det finns en målkonflikt mellan att hålla kostnaden nere per tallrik och att prioritera ekologiskt.

Att ekologiska produkter inte nödvändigtvis är bättre än konventionellt odlade stöds inte bara av SLU. Även Naturskyddsföreningen skriver på sin hemsida att det ekologiska och det konventionella jordbruket påverkar klimatet lika mycket. Däremot menar Naturskyddsföreningen att det finns andra fördelar med ekologiskt.

En undersökning från 2014 visade att två tredjedelar av svenska folket tycker att närodlat är viktigast. Enbart 16 procent tycker ekologiskt är viktigare. Skellefteå och andra kommuner som satsar på närodlat ligger således närmare allmänhetens önskemål. Men de är få. Förra året arbetade endast två av tio kommuner med att upphandla svenska eller närodlade livsmedel. Åtta av tio har däremot mål om ekologiska livsmedel.

Målkonflikterna

När kommuner lyckas hålla kostnaden per tallrik nere är det givetvis positivt. Vinsten med att laga mat från grunden och på så vis minska matsvinnet har självklara miljöfördelar, och det är möjligt att det kompenserar för vad det kostar att laga mat från grunden. Men kopplingen till ekologiska produkter är obefintlig; de förändringar som görs, kan lika gärna göras med vanliga livsmedel. Det gäller även när menyerna görs om för att kompensera för den ekologiska merkostnaden.

Att göra om menyerna riskerar också att resultera i lägre kvalitet på måltiderna. Blir maten verkligen bättre när man byter ut kött mot baljväxter – och varför använde man inte baljväxter från början i så fall?

Det finns en målkonflikt mellan att hålla kostnaden nere per tallrik och att prioritera ekologiskt. Kommunerna verkar snarare försöka dölja de kostnader som den ekologiska upphandlingen faktiskt medför, än att hålla kostnaderna nere.

Nu satsar regeringen 175 miljoner kronor fram till 2020 för att täcka de merkostnader som uppstår när lantbrukare ställer om till ekologisk produktion.

Svenska lantbruksuniversitetet har i flertalet studier visat att ekologiska livsmedel inte nödvändigtvis medför någon miljönytta, i synnerhet inte på alla produkter. Däremot är de dyra. Ekologisk odling är en bidragsberoende produktion som årligen subventioneras med en halv miljard kronor. Nu satsar regeringen 175 miljoner kronor fram till 2020 för att täcka de merkostnader som uppstår när lantbrukare ställer om till ekologisk produktion.

Utöver subventionerna kommer medborgarna att få betala ytterligare en gång för 60-procentmålet, när det offentliga upphandlar dyr ekologisk mat i stället för konventionellt odlad.

Målet 60 procent ekologiska livsmedel i offentlig upphandling kommer att medföra en stor merkostnad för offentlig verksamhet. Risken är att det även resulterar i sämre måltider och produkter. Huruvida någon vinst görs på miljöområdet är däremot oklart. Kommunernas, statens och EU:s jakt på procentandelar resulterar i att miljö och klimatnytta blir sekundärt.

Det märks inte minst på lägsta merpris-principen vid upphandling. Om det övergripande målet är att minska miljöpåverkan, borde kommuner och landsting prioritera att byta ut de konventionella produkter där det ekologiska alternativet bidrar till störst miljönytta – men så är inte fallet. I regel börjar kommunerna med att upphandla de livsmedel som medför minst merkostnad först.

Jakten på ekologiska procent har blivit en marknadsföringskamp för kommunerna.

Med andra ord jagar kommunerna snarare procent än miljönytta. 60 procent ekologiskt låter visserligen mer miljövänligt än 40 procent, men sambandet är allt annat än givet. Jakten på ekologiska procent har blivit en marknadsföringskamp för kommunerna. I potten ligger goodwill och en möjlighet att få diplom och lovord från civilminister Ardalan Shekarabi. Samtidigt står denna goodwill mot andra värden, som svenska folkets önskan att äta närodlade produkter, och skattebetalarnas pengar.

Det finns en risk att det offentliga låter sig drivas av en önskan att känna att man gör världen bättre, snarare än en strävan efter att faktiskt göra världen bättre.