Ekonomi Essä
Invandrarna borde vilja ha det som i USA
I USA jobbar invandrare mer än de som är födda i landet. Invandrarna begår också färre brott än inrikes födda. Det är raka motsatsen till Sverige. Det finns kanske något att lära av den amerikanska synen på invandring, skriver Rutger Brattström.
I Sverige sticker första och andra generationens invandrare ut i statistiken. De jobbar i lägre utsträckning och begår fler brott än andra grupper i samhället. Politikerna har på senare år insett problemen. Om åtgärderna som nu sätts in kommer att fungera får tiden utvisa. En sak är dock säker: det hade inte behövt vara så här.
Att titta på statistik över invandrare i USA är pinsamt som svensk. Det är omvända världen. Där jobbar invandrarna i större utsträckning än de inrikes födda, som i sin tur jobbar i högre utsträckning än svenskar. I Sverige är arbetslösheten nästan fyra gånger så stor bland utrikes födda. Ett monumentalt underbetyg för vår integration.
I USA begår invandrare betydligt färre brott än de som är födda i landet, och de illegala invandrarna sticker ut med en otroligt låg brottsstatistik. Infödda amerikanska medborgare begår brott mer än dubbelt så ofta som illegala invandrare. Motsvarande statistik i Sverige är en dyster läsning. Utrikes födda misstänks för brott 2,5 gånger så ofta som medborgare vars föräldrar föddes i Sverige. Än mer nedslående är att brottsstatistiken är ännu högre hos andra generationens invandrare, de som föds här med utländska föräldrar.
I USA finns inga särskilda bidrag för invandrare.
Hur ser då integrationspolitiken ut i USA? Den är, likt statistiken, den svenska politikens totala motsats. I USA finns inga särskilda bidrag för invandrare. Det ordnas inte heller några bostäder åt dem, förutom i New York, något som där har lett till fullständigt kaos. Däremot får invandrare jobba, utan krångliga arbetstillståndsprocesser, och de jobbar som sagt i mycket hög utsträckning.
Det första som slår en när man landar i USA är hur många fler enkla jobb de har. Exempelvis finns det “valet parking” på många platser, det vill säga möjligheten att betala någon för att köra bort din bil till en parkering och sedan hämta den. Du kan gå direkt in dit du ska i stället för att leta parkering. Det finns också fler vakter vid grindarna i tunnelbanan, restaurangerna har betydligt mer personal och hotellen ännu fler. Allt detta utan att USA har några program omfattande offentliga program för instegsjobb av det slag som Sverige testat gång på gång utan resultat.
Sverige har i själva verket större outnyttjad arbetskraft för enkla jobb än USA. I Sverige är 10 procent av befolkningen lågutbildad, det vill säga, har ingen utbildning efter grundskolan, vilket är en högre andel än USAs 8,9 procent. På det hela taget är utbildningsnivån i USA högre. I Sverige är det bara 45 procent som har någon utbildning efter gymnasiet, i USA är det över 63 procent.
Vi har dessutom en högre andel utrikes födda: 20 procent mot 14 procent i USA och de som invandrar till Sverige har lägre utbildningsnivå än de som kommer till USA. Det går inte att säga annat än att den tillgängliga arbetskraften för enkla jobb är större i Sverige, men ändå lyser jobben med sin frånvaro.
***
Det finns ett antal skillnader som gör att de enkla jobben är lönsamma i USA men inte i Sverige. För det första är minimilönen låg i de flesta amerikanska delstater. Den federala minimilönen ligger på 7,25 dollar i timmen, vilket motsvarar en månadslön på 12 000-13 000 kronor beroende på dollarkursen. I Sverige har vi som bekant inga lagstadgade minimilöner, men i praktiken har vi, om man bortser från lilleputtlandet Luxemburg, EU:s högsta ingångslön på 22 600 kronor i månaden. Det gör att många jobb som är vanliga i USA helt enkelt inte blir lönsamma i Sverige.
För det andra är det otroligt enkelt att göra sig av med anställda i USA. Man kan säga upp personal på dagen, oavsett anledning, med några få undantag. I Sverige är uppsägning inte bara en lång process, den kan också bli mycket kostsam. Det är klart att det under de förutsättningarna ligger mycket närmare till hands för en amerikansk arbetsgivare att anställa en utlandsfödd som kanske inte behärskar språket. Fungerar det inte kan man helt enkelt avsluta anställningen.
När enkla jobb väl dyker upp i Sverige, såsom matbud eller städare, utbryter moralpanik över att människor väljer att betala för att få en tjänst utförd, i stället för att själv göra jobbet. Detta gäller dessutom nästan bara jobb som framförallt utförs av personer från utlandet. Ramaskri skulle antagligen utbryta om ”valet parking” skulle komma till Sverige. Utöver de lönemässiga och byråkratiska hindren har vi alltså även kulturella sådana.
För det tredje har Sverige onödiga byråkratiska hinder vid anställning. För att få arbetstillstånd finns numera ett högt försörjningskrav, det vill säga att man ska tjäna minst 27 360 kronor, mer än dubbelt så mycket som den amerikanska minimilönen.
Arbetskraftsinvandringen utgör dock bara en liten del av invandringen till Sverige, och de senaste åren har den i särklass största gruppen varit bärplockare som enbart stannar några månader. Den största gruppen som invandrar till Sverige i dag är anhöriginvandrare, och har varit det ända sedan 2016, då asylinvandringen dominerade.
Asylsökande kan få undantag från reglerna för arbetstillstånd, men om de inte sedan beviljas asyl så är det inte säkert att de får behålla jobbet ens om de uppfyller kraven för arbetstillstånd. I dag är det dessutom vanligare att asylansökningar avslås än beviljas – att anställa en invandrare blir alltså en enorm chansning. Resultatet är att de absolut flesta asylsökande går arbetslösa under hela processen, och varför skulle de söka jobb? De får ju bidrag av staten, både för sin bostad och för sitt uppehälle. Den som invandrar till USA kan oftast inte räkna med ekonomiskt stöd över huvud taget. I dagens Sverige är det dock inte realistiskt att kräva att asylsökande är självförsörjande från dag ett. Först måste vi ha en fungerande arbetsmarknad för låglönejobb.
Även i USA är arbetskraftsinvandringen bara en liten del av den totala invandringen, och anhöriginvandrarna är den dominerande gruppen: 80 procent av den legala invandringen. Liksom i Sverige måste den som vill ta in sina anhöriga kunna visa att den har tillräckligt bra ekonomi för att ekonomiskt stödja släktingen. Även om dessa människor skulle kunna leva på sina anhöriga väljer de att arbeta i mycket hög utsträckning.
USA har dock en stor illegal invanding, som rent praktiskt är en arbetskraftsinvandring. Var fjärde invandrare i landet är där illegalt. I praktiken är alla dessa arbetskraftsinvandrare, det är de högre lönerna och den bättre levnadsstandarden som får dem att bryta upp och låta sig smugglas in i världens största ekonomi. Även om de inte är välkomna av staten, så möts de av ett näringsliv som skriker efter arbetskraft och tar emot dem med öppna armar.
Det vore fel att förutsätta att de som flyr undan krig inte också är intresserade av ekonomiska möjligheter.
Det har framförts att en stor skillnad mellan de som söker sig till Sverige flyr från krig och elände medan de som tar sig till USA söker ekonomiska möjligheter. Men det vore fel att förutsätta att de som flyr undan krig inte också är intresserade av ekonomiska möjligheter. Hade de enbart varit ute efter fred och stabilitet hade man inte flytt genom en hel kontinent av stabila länder för att komma till Sverige. Sverige har en dragningskraft som ett rikt land.
Det finns troligtvis invandrare som framförallt är ute efter de generösa svenska välfärdssystem, men det är sannolikt en mycket liten grupp. Det tycks troligare att det stora bidragsberoendet bland utrikes födda beror på vår exceptionellt dåliga integrationspolitik, där vår hårt reglerade arbetsmarknad är det största boven.
För att Sverige ska bli ett land med fungerande integration, där även invandrare kommer i arbete, måste svensk arbetsmarknad reformeras. Ingångslönerna måste sänkas kraftigt, arbetsgivare måste få möjligheten att enklare säga upp personal och bidrag behöver sänkas eller helt tas bort. Då kanske vi kan våga hoppas på att det är infödda svenskar som toppar arbetslöshets- och brottsstatistiken om några årtionden.