Inte konstigt att folk tycker illa om EU
Vapendirektivet. Tobaksdirektivet. De ”gratis” tågresorna för 18-åringar. Nu senast förbudet mot att installera gamla vedspisar. Den lagstiftning EU producerar nu för tiden är allt annat än frihetlig, och lagstiftningsprocesserna i sig halvt obegripliga. Och sedan undrar somliga varför så många har börjat tycka illa om EU.
Missförstå mig inte. Det går att nämna flera positiva aspekter av EU. Avskaffandet av tullar inom Europa är ett av efterkrigstidens stora frihetliga projekt, i alla fall om man räknar bort de orimliga tullarna på varor från andra delar av världen. Även om EU kanske inte är ensam orsak till att vi har fred i Europa, som unionens varmaste anhängare ibland låter påskina, är det definitivt en stark symbol för hur de europeiska länderna efter andra världskriget valde samarbete över krig.
Men sedan tittar man på lagstiftningen som EU pumpar ur sig för närvarande. Försöket att förbjuda semiautomatiska vapen. Tobaksdirektivets förbud mot mentolcigaretter – som om smaken på mina cigaretter angår en samling byråkrater i Bryssel. Beslutet att lägga skattemiljoner på att muta 18-åringar att gilla EU genom att bjuda dem på ”gratis” tågluff. Och nu det senaste: vedspisarna. Många gamla vedspisar får snart inte längre installeras i hem, eftersom EU vill minska våra utsläpp.
På engelska talar man om ”feature creep”. En fjärrkontroll till TV:n är det perfekta exemplet. Egentligen behövs inte mycket mer än av/på-knapp, volymkontroll och kanalväljare. En vanlig fjärrkontroll är däremot så täckt av knappar att den ser ut att vara i slutstadiet av en allvarlig hudsjukdom. Varje enskild knapp framstod förmodligen som en lysande idé när någon kreativ själ sålde in den till designavdelningen, men tillsammans utgör de en otvivelaktig försämring av fjärrkontrollen.
EU lider av samma problem. De flesta lagstiftningsinitiativ är förhoppningsvis välmenta (även en byråkrat förtjänar att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats). Förbudet mot gamla vedspisar ska ju bidra till en bättre miljö. Tobaksdirektivet är ju tänkt att förbättra vår hälsa. Etcetera.
Men backar man ett steg bort från det enskilda förslaget, så att man ser summan av alla ingrepp i EU-medborgarnas plånböcker och privatliv, framstår EU som ett byråkratiskt monster. Inte ett fredsälskande samarbetsorgan.
Skillnaden mellan den EU-entusiast som förbryllas över att folk inte inser hur bra EU är, och oss andra? De ser träden; vi ser skogen.
Det blir inte bättre av att unionens lagförslag ofta bygger på idéer som partier och lobbygrupper misslyckats med att driva igenom på nationell nivå. För dem fungerar EU som en extra chans för lagstiftning hemländerna inte velat införa, och resultatet blir att inte bara det egna landets medborgare utan hela EU:s medborgare drabbas.
Ser man summan av alla ingrepp i EU-medborgarnas plånböcker och privatliv, framstår EU som ett byråkratiskt monster.
Samma personer som ibland kan bli upprörda över att vanligt folk inte inser EU:s storhet, brukar också beklaga sig över att vi inte förstår oss på EU. Även det stämmer helt. Det är nämligen så tidskrävande att sätta sig in i hur EU fungerar att de flesta människor helt enkelt har bättre för sig.
För ett år sedan gjorde jag mitt bästa att spåra lagstiftningsprocessen för vapendirektivet, som pågick mellan slutet av 2015 och början av 2017. Upplevelsen gav mig en djup förståelse för K i Processen. Försök själv: Ta valfri pågående lagstiftning, gå in på EU:s startsida och försök ta reda på några grundläggande saker. Kom initiativet till lagen från parlamentet, rådet eller inifrån kommissionen? Vad är skillnaderna mellan kommissionens första lagförslag och sluttexten? Vilken linje drev Sveriges representanter i Corepers möten?
Eller låt bli. Det är bättre för din mentala hälsa.
Det stämmer väl att de allra flesta inte fullt förstår hur EU fungerar, och att många av oss inte gillar unionen. Det stämmer också att det är ett allvarligt problem för EU. Men på båda punkterna har unionen helt och hållet sig själv att skylla.