I sprickorna kommer bildningen in

Lord Byrons debutbok, den långa dikten om unge Harolds pilgrimsfärd, sålde slut över en natt. Totalt hade 300 exemplar tryckts och sålts i första upplagan. Det var efter den succén Byron påstås ha sagt att han vaknade en morgon och var berömd. Det är få som läser Byron numera, och om man läser honom är det snarare Don Juan än debutverket. Men berättelsen om Harolds resa är inte utan läsvärde för den som är intresserad av bildning. Den pilgrimsfärd han ger sig ut på är nämligen den typiska bildningsresa som 1800-talets överklass sände sina unga män på. 

Harold (som egentligen är Byron själv) lämnade England och gav sig ut i Europa. Han besökte många andra platser, men målet för resan var Aten. Pilgrimsfärden hade som mål att på ort och ställe lära av det bästa människan skapat. Väl på plats i Aten upprördes han över hur det brittiska imperiet behandlade antikens skatter och Lord Elgin, som fraktat delar av Parthenons friser till British Museum, fick en poetisk örfil. 

Långt senare åkte Byron tillbaka för att delta i Greklands befrielsekrig. Men han var nog mest i vägen. 

…

Mot den liberala tanken om människans frihet att göra sina egna val, har invändningar kommit från många olika håll. En av dem är den vetenskapliga – vi är bundna av fysikens lagar, kemiska substanser och vårt biologiska arv. När jag skriver dessa ord är jag påverkad av gravitation, beroende av molekyler och dåsig av matsmältning. Så visst är jag bunden av naturens lagar. Men inte i allt. Det finns en spricka och i den sprickan finns möjligheter. Jag kan nämligen tänka att jag har frihet, jag kan uttala att jag är fri, jag kan välja att tro på och agera som om jag vore fri. Det hade jag inte kunnat göra om inte någon fri vilja funnits. Det är i sprickor ljus kommer in. Hur stor sprickan är avgörs av olika saker. Ibland av hur vi själva agerar, ibland av hur andra agerar. 

Hur mycket ljus som kommer in avgörs också av samhället

Om biologiska processer säger till mig att chokladbiten framför mig snarast bör ätas så kan jag avstå. Jag kan välja att äta annat, jag kan välja att inte äta alls och jag kan välja att göra något helt annat, till exempel springa en mil eller läsa en bok för att leda tankarna bort från chokladen. Jag kan till och med träna upp min förmåga att helt avstå godis. På samma sätt kan jag välja att slå en person som misshagar mig. Jag kan välja att hjälpa en person i nöd. Jag kan låtsas att jag inte ser någon av dem.

Hur mycket ljus som kommer in avgörs också av min omvärld. Av vad samhället tillåter, erbjuder och förbjuder. Av hur effektivt makten ser till att jag följer dessa regler.

…

Ordet bildning leder tanken åt olika håll. Jag tänkte här inte gå in på olika definitioner. Jag nöjer mig med rådet Montaigne fick av sin far att likt ett bi samla nektar från olika håll och utifrån det skapa sin alldeles egen honung. Den strategin får duga också för mitt sökande. 

Det är alltså en något annorlunda syn än den som fick Byron och hans romantiska adelskompisar på 1800-talet att åka på the grand tour. Bildning bör inte enbart handla om att ta del av det bästa mänskligheten lyckats skapa i form av text, bild och skulptur utan också att dra egna självständiga slutsatser av det du lärt dig. Skapa din egen honung.

I vår tid med överflöd av information är denna honungsmetafor kanske ännu rimligare. Den handlar i grunden om att ta del av kloka saker och sedan dra egna genomtänkta slutsatser och fatta egna självständiga beslut. 

Men bildningsresan är idag också svårare. Hur ska man veta vilka blommor som är vettiga att närma sig, vad som är klokt att lära av? Det är i denna kontext diskussionen om en kanon borde föras. Man kan se en kanon på två sätt, antingen som ett sätt för makten att få dig att läsa rätt saker, eller som ett sätt att vägleda dig upp på andras axlar så att du ser bättre. Liberaler bör vara avvisande till maktens försök att styra tanken, men också till tanken att allt är lika bra. 

…

Min liberalism handlar inte bara om att begränsa staten, inte bara om att befria marknaden, inte bara om att ha en fungerande rättsstat, inte bara om tolerans, inte bara om jämställdhet och jämlika möjligheter. Den handlar om allt det. Och mer. 

Jag är för marknaden för att den ger frihet, jag ogillar kollektivism, rasism och homofobi för att det begränsar människans frihet. Jag vill att kvinnor och män ska ha samma frihet och ogillar därför politiska och sociala strukturer som sätter högre hinder för kvinnor än för män.

Det gäller att skilja på medel och mål. Målet är individens frihet. Marknadsekonomi och rättsstat är exempel på medel för att öka individens frihet. Inte mål i sig.

Det är ur detta perspektiv jag ser bildning. Visst är det så att fysik, kemi, biologi och psykologi påverkar vår beslutsram och begränsar vår frihet på olika sätt. Men det finns som vi sett en spricka. Den sprickan kan man vidga så att mer ljus släpps in, och det är det bildning kan hjälpa till med.  

Övning i att tänka ordentligt och dra egna slutsatser ökar individens frihet

Övning i att tänka ordentligt, orientera sig i världen, dra egna självständiga slutsatser och fatta välgrundade beslut ökar individens frihet. Vi kan välja att säga nej till en chokladbit, vi kan välja att springa en runda istället eller läsa en bok. Vi kan välja att följa instinkten och slå en människa, men vi kan träna förmågan att avstå. Vi kan välja att lära av de bästa och vi kan välja att följa de sämsta.

Genom övning kan vi vidga vår egen beslutsområde till att omfatta allt mer. Därmed vidgar vi också friheten att forma vårt liv fritt efter eget tycke. 

…

Drivkrafter, funderingar, drömmar, relationer och inre demoner. Det är få människor som man lär känna lika bra i livet som man lär känna huvudpersonen i en välskriven roman. För den som växer upp i ett hem utan böcker är vägvalen färre än för den som växer upp i ett hem med många böcker. För några handlar livet om att spela en bestämd roll i en roman som någon annan skrivit, för andra är livet ett bibliotek av möjligheter. 

En intressant övning är att fundera kring hur man själv som ung fick reda på vilka liv som kunde levas. Om man inte läser böcker, inte ser amerikanska TV-serier, inte nördar in sig i en musikalisk subkultur eller på annat sätt öppnar dörren mot kulturen så kommer man känna till färre sätt att leva på och därmed ha färre val att göra.

Det är därför ett kontrollerat kulturliv är en prioriterad uppgift för varje politiker som vill ta makten över människors tankar. Det är också därför ett fritt, brett och kvalitativt kulturliv, en välutvecklad intellektuell infrastruktur, bör vara något att sträva efter för den som vill vidga människans frihet. 

…

När detta skrivs förs en diskussion om politikers intresse för och kunskap om kultur. Är svenska politiker obildade eller bildade? Jag vet inte. Men jag anser att det är en politikers skyldighet att ägna mycket tid och kraft åt att försöka förstå vilka konsekvenser olika beslut och vägval får för människors vardag och för deras frihet. 

Kanske är det allra viktigast att politiker övar sin förmåga att tänka självständigt

Ja, kanske är det allra viktigast att just politiker, de som gör anspråk på att fatta politiska beslut som andra måste följa, övar sin förmåga att tänka klart och självständigt. Att kunna tjuvlyssna på sig själv för att höra sina fördomar, och att kunna ta en in annan persons perspektiv. 

Politiska beslut måste föregås av gedigna studier av fakta, statistik och bakgrunds-PM, men för att bättre förstå vad beslut innebär bör man också träna sig i att byta perspektiv. En bildad politiker är bättre rustad att sätta sig in i hur beslut man fattar påverkar andra människors vardag. Det innebär dock, som vi vet, inte att besluten blir goda.

…

Det är få som läser Lord Byron idag. Och om man läser honom så är det snarare om Don Juans äventyr än om den unge Haralds pilgrimsfärd. Inte heller är det många som läser vännen Percy Shelleys romantiska poem. 

En som däremot överlevt är, Mary Shelly, Percys fru. Det var under en stormig natt i Schweiz, då Byron och paret Shelley tävlade om vem som kunde hitta på den mest skräckinjagande berättelsen, som Mary fick idén till Frankenstein. Det har diskuterats i efterhand vad hon ville säga med berättelsen. Är den skriven för att underhålla, för att påminna oss människor att inte få hybris, för att visa på intoleransens inhumana ansikte? Jag vet inte. Kanske räcker det med ett konstaterande att den är bra och att den kan tolkas på många olika sätt. Gör din egen honung.