I Bräcke fann jag sosseriets själ

Det finns en framtidsoptimism och en investeringsvilja i Jämtland, sa Magdalena Andersson till Östersunds-Posten i veckan. S-ledaren hade stannat till utanför fabriken i Bräcke för att beskriva sina upplevelser av Woolpower i Östersund och Hakfelt Produktion, som hon just fått en rundvandring på, innan det var dags att åka vidare till den berömda glassbaren.

– Det ser vi ju också att det är en stor investeringsvåg över norra Sverige och en framtidsoptimism.

Man förstår att oppositionsledaren upprepar ordet framtidsoptimism, för den formligen svämmar över i Bräcke, som förresten styrs av Socialdemokraterna sedan urminnes tider. Visst, kommunen är en av Sveriges fattigaste och har den näst högsta kommunalskatten i landet, men det har inte stoppat investeringarna.

Här, i det S-märkta skyltfönstret, påbörjades bygget av världens längsta skidtunnel för några år sedan.

Här, i det S-märkta skyltfönstret, påbörjades exempelvis bygget av världens längsta skidtunnel (i ett berg) för några år sedan, en investering som hette duga. Det var i och för sig främst en kommunal investering, eftersom ingen entreprenör ville ta sig an projektet när idén om att förvandla ett gammalt bergrum dök upp 2016. Men skattebetalarna i Bräcke skulle bara behöva stå för 20 miljoner kronor av kostnaden på 35 miljoner. Resten skulle Region Jämtland/Härjedalen samt Länsstyrelsen, det vill säga skattebetalare någon helt annanstans än i Bräcke, stå för.

Ja, nu råkade i och för sig kostnaden bli betydligt högre än 20 miljoner för kommunen. När Skattebetalarnas förening skrev om skidtunneln 2018 hade kommunen ditintills lagt ner 40 miljoner i projektet, men det är väl inga pengar i en kommunal budget? Förvisso har Bräcke en kommunal budget på bara 492 miljoner kronor, så kostnaden för skidtunneln utgör nästan tio procent av en årsbudget. Det ser väl inte heller toppen ut, det får man erkänna, att kommunen bara något år senare måste spara stora pengar. SVT-rubriken “Stålbad i Bräcke” från 2021 ekar inte jättebra genom skidtunneln, särskilt inte när det råkar vara just 40 miljoner som ska sparas på bland annat skolan.

Men nu skulle vi ju inte vara såna. Vem har tid att fundera över några knäckta ägg (eller skolelever) när skidtunneln är i full gång och näringslivskontoret har tagit fram en finfin broschyr som ska locka både skidåkare och investeringar till området. En världsunik möjlighet får man veta att detta är, bara fem timmars bilresa från Stockholm (och fyra och en halv timme från Trondheim). Skidtunneln ska bli “norra Europas främsta inomhusanläggning för skidåkning och skidskytte”. “Röda mattan är utrullad för den som vill kliva på tåget”, står det i broschyren. De behöver bara några företag till för att pusslet ska bli komplett. Tunneln har också fått ett säljande namn, Mid Sweden 365, och det har till slut kommit lite privata kapitaltillskott till projektet, även om kommunen i och för sig fortfarande äger 90 procent av driftsbolaget. 

Ja, ni hör ju själva, och då har vi knappt skummat ytan av framtidsoptimismen i Jämtland. I Östersund besökte Magdalena Andersson företaget Woolpower, som tillverkar underställ och förstärkningsplagg i sitt egenutvecklade material ullfrotté. Företaget är starkt växande, och behövde därför nya lokaler, och det var denna nya fabrik som Magdalena Andersson var med och klippte bandet till. Nu var det i och för sig statliga riskkapitalbolaget Almi Företagspartner som stod bakom ett lån till utbyggnaden. “Utan Almi hade vi aldrig fått igenom finansieringen”, säger en av Woolpowers grundare i en intervju på Almis hemsida. 

Men Jämtland är expansivt på alla håll och kanter, och så att det knakar i fogarna. Titta bara på initiativet Green Flyway Arena, en testbädd för framtidens gröna flyg och hållbara flygbränslen, som etablerades i Östersund 2019 och löpte fram till hösten 2022. 

I och för sig var det främst Region Jämtland/Härjedalen, Länsstyrelsen i Jämtland, statliga myndigheten Swedavia och norska och svenska kommuner som investerade pengar i projektet, men det får ändå sägas ha gett resultat. Snart ska Liquid Wind i Örnsköldsvik, inte så långt från Bräcke, producera grönt flyg- och sjöfartsbränsle. 

Ja, i och för sig är Liquid Winds satsning delfinansierad av det statliga Klimatklivet, men även privat kapital finns det där nånstans. 

Magdalena Andersson verkar alltså ha rätt i att de gröna investeringarna sveper över norra Sverige som en löpeld i granskogarma. I Luleå håller LKAB på att göra fossilfritt stål. Bolaget är i och för sig statligt ägt, men har även konkurrens av privata H2 Green Steel. Som i och för sig också har krävt statligt stöd i mångmiljardklassen. 

En bit söder om Luleå, i Skellefteå, bygger dock Northvolt sin jättefabrik för batteriproduktion, och det sägs att det är Tesla-pengar och riskkapital. Energimyndigheten menar i och för sig på sin hemsida att deras finansiering var avgörande för att Northvolt skulle etablera sig i Skellefteå och Västerås. Men vid sidan av det är det nästan enbart privata investeringar. Tills vidare, i alla fall, eftersom bolagsledningen hotade att förlägga fabrikerna till USA om inte EU matchar subventionerna från Joe Bidens Inflation Reduction Act. 

Ja, det kanske blir subventioner där också med tiden. Men det måste väl ändå finnas något enda företag i Norrland som inte är offentligt ägt, drivet, finansierat, uppbackat eller subventionerat? Kanske Hakfelt Produktion i Bräcke, där Magdalena Andersson gjorde studiebesök? 

Nja, det visar sig att bolaget fått bidrag från Region Jämtland/Härjedalen för ett energieffektiviseringsprojekt. “Ett ekonomiskt stöd har varit helt avgörande för oss”, säger en av bröderna i en film på regionens hemsida. Plötsligt begriper jag varför Magdalena Andersson varit “så sugen på Bräcke”, som hon säger till Östersunds-Posten: hon har åkt hit som en maktdemonstration. Hon vill signalera det som tidigare M-ledaren Bo Lundgren ska ha sagt, när han som chef för Riksgälden blev stoppad av vakter på väg in till finansbanken Carnegie för att meddela att staten hade tagit över: “Det är jag som äger det här stället.”

Meddelandet är mottaget. Men jag vägrar tro att striden är över, att den socialdemokratiska ekonomiska modellen om offentligt ägda bolag, subventioner, företagsstöd och bidrag helt raserat grunderna för det fria näringslivet, både i min uppväxts Norrland eller i Sverige i övrigt.

Och till slut hittar jag det. Ett företag som tror på marknadskrafterna, som så vitt jag kan konstatera aldrig tagit en krona i företagsstöd från kommunen, Länsstyrelsen, Tillväxtverket eller Myndigheten för Särskilt Idiotiska Klimatomställningsbidrag. Det fria företagandets fyrbåk i sossemörkret. Det är Glassbaren i Bräcke.