Carl Albinsson: Hyckleriet kring asylpolitiken kan inte fortsätta

Efter många om och men har arbetet med att reformera EU:s migrationspolitik äntligen tagit fart på allvar. Sedan migrationskrisen 2015 har frågan skapat splittring inom unionen då framför allt länder som Ungern och Polen har motsatt sig Bryssels ambition att omfördela asylsökande och överföra mer makt till EU-nivå.

I Sverige har en EU-uppgörelse om migrationspolitiken länge betraktas som silverkulan som ska lösa alla våra problem. Om migranterna bara fördelas rättvist inom EU samtidigt som Grekland och Italien slutar släppa igenom dem till norra Europa skulle frågan vara löst. Men riktigt så enkelt är det inte.

Visserligen innehåller den så kallade migrationspakten åtgärder som går i den riktningen. Den yttre gränsen ska stärkas och därtill ska det även finnas någon form av gemensam solidaritet för att inte medelhavsländerna ska tvingas bära hela bördan själva. Men exakt hur alla detaljer i pakten kommer att se ut avgörs i förhandlingarna mellan rådet och parlamentet. Sannolikt kommer slutversionen bli stramare än parlamentets förslag när medlemsländerna har sagt sitt.

Förhoppningsvis kommer uppgörelsen att förhindra nya folkvandringar genom Europa av det slag som vi såg 2015.

Oavsett hur det hela faller ut kommer pakten förmodligen att vara ett steg i rätt riktning för alla oss som anser att EU behöver en mer ordnad migrationspolitik. Förhoppningsvis kommer uppgörelsen att förhindra nya folkvandringar genom Europa av det slag som vi såg 2015.

En migrationsuppgörelse innan EU-valet nästa år är nödvändig, men på sikt kommer Bryssel även behöva adressera frågan om asylrättens tillämpning och problemen som dagens asylsystem skapar. Kortfattat har EU i dag ett system som ger möjlighet att söka skydd i Europa så länge den asylsökande lyckas ta sig hit. Om personen bedöms vara i behov av skydd får han eller hon stanna i Europa.

Den avgörande komponenten är alltså att den som söker asyl måste befinna sig i ett EU-land. Det går inte att lämna in en asylansökan på svenska ambassaden i Addis Abeba och förvänta sig att svenska myndigheter ska pröva ansökan och sedan betala en flygbiljett till Stockholm. Därför måste den som vill söka skydd i Europa också ta sig hit på irreguljär väg. Exempelvis på människosmugglarnas rangliga båtar över Medelhavet.

EU:s medlemsländer är väl medvetna om detta och har därför enats om en rad åtgärder som ska förhindra att för många migranter lyckas ta sig hit för att söka asyl. Det finns nämligen betydligt fler potentiella asylsökande i vår omvärld än vad det finns vilja att ta emot dem inom EU. Därför bygger man gränsstängsel, sluter avtal med Turkiet och förhindrar människor att resa till Europa på reguljär väg.

I praktiken är detta ett enormt hyckleri. Bakom taggtrådstängslen talar EU:s ledare högtravande om asylrättens okränkbarhet samtidigt som de gör allt i sin makt för att inte låta för många människor nyttja den.

Institutionaliserat hyckleri är i längden farligt och riskerar att leda till kraftiga motreaktioner från väljarna.

Institutionaliserat hyckleri är i längden farligt och riskerar att leda till kraftiga motreaktioner från väljarna. Förtroendet för politiken undermineras av att ledande företrädare säger en sak men gör en helt annan. Varför bygger vi gränsstängsel om asylrätten är helig? Varför sluter vi avtal med Turkiet om EU ska vara en fristad för dem som behöver skydd?

EU:s ledare kommer inte att kunna fortsätta så här i all evighet. Migrationspakten kommer visserligen ge andrum och ordning. Att moderaten Tomas Tobé har lyckats baxa igenom ett så pass restriktivt förslag i ett vänsterlutande Europaparlament är onekligen en bedrift, men framöver behöver alla EU:s institutioner även ta upp frågan om asylrättens tillämpning för prövning.

Allt inom dagens asylsystem behöver sannolikt inte skrotas. Kriget i Ukraina har visat att en väpnad konflikt i Europas direkta närområde där en stat inom EU utgör första säkra land fortfarande kräver att vi har någon slags asylrätt inom Europa. Men det betyder inte att den ska gälla alltid, överallt och för alla.

Det bästa vore om EU framöver byggde migrationspolitiken kring ett kvotbaserat system där varje medlemsland själv fick avgöra hur många man vill ta emot. En sådan ordning skulle öka förutsägbarheten, underminera människosmugglarnas vidriga verksamhet och framför allt göra upp med hyckleriet. Förhoppningsvis kommer frågan upp till debatt redan i nästa års EU-valrörelse.