Hellre Chanel än Myrorna – för miljöns skull
Vi utgår från att delningsekonomi är bra för miljön. Men om de pengar jag sparar på att hyra i stället för att köpa används till något ännu sämre kan det visa sig vara en miljöförlust. Åtminstone enligt Prylarnas pris i P1. Med det resonemanget blir bytesringar och secondhandaffärer de värsta miljöbovarna.
Låt mig komma med ett tips inför shoppinghelgerna: Köp en svindyr designerhandväska – för miljöns skull. Jo vänta, jag ska förklara. P1 har nyligen sänt serien Prylarnas pris som granskar ”hur vårt växande prylberg påverkar klimatet och miljön.” I ett avsnitt tittar man till exempel närmare på delningsekonomin. Är det bra för miljön om jag hyr en borr eller en bil av grannen i stället för att äga en själv? Bidrar elsparkcyklar till mer hållbara transporter?
Vid förstone verkar det självklart att svara ”ja”. Att folk inte kan parkera sparkcyklarna på ett vettigt sätt är irriterande. Men de är nätta och eldrivna – det måste väl åtminstone vara bra för miljön? Nja, resonerar Prylarnas pris, och börjar ställa en massa obekväma frågor.
Hur tillverkas elsparkcyklarna? Hur länge håller de? Hur laddas de? Blir de upphämtade av en bil som körs med diesel? Hur skulle personen som använder sparkcykeln ha transporterat sig om den inte fanns?
Poängen är att vad som tycks vara en miljövinst kanske inte är det om vi ser hela bilden. Det är helt riktigt, men varför stanna där? Sparkcykeln ersätter möjligen en tunnelbaneresa. Men ersätter inte tunnelbaneresan potentiellt en cykeltur? Och den påstått miljövänliga cykeln en ännu bättre promenad?
Så långt hinner inte Prylarnas pris, som har gått vidare till ett exempel där man hyr en bil av en privatperson. En genomsnittlig bil står stilla 95 procent av sin livstid. Då måste det väl vara bra om vi utnyttjar dem mer effektivt? Allt annat lika. Jovisst, men poängen är att allt annat sällan är lika. Den som hyr ut sin bil kanske får råd att behålla en bil som skulle ha sålts annars, och kanske därför åker mer bil, resonerar Prylarnas pris. Och den som hyr bilen, i stället för att äga en själv, sparar pengar som kan användas till att köpa flygbiljetter i stället.
Tänk hur många charterresor, tygkassar och liter bensin som den där dyra väskan hindrar dig från att konsumera.
Här öppnar sig ett gigantiskt fält för studier av vår konsumtion. Vad händer till exempel om jag köper en billig väska på en secondhandaffär? Det kan tyckas harmlöst, men i själva verket är den kanske en riktig miljöbov. Eftersom den är så billig får jag ju en massa pengar över som kan användas för att köpa miljödåliga saker. Tygkassar till exempel.
Det är här designerväskorna kommer in i bilden. Ni minns de där som det blev ett sådant hullabaloo om för ett antal år sedan när Mona Sahlin fångades på bild med en Louis Vuitton för 6 000 kronor och folk började debattera huruvida det var okej för en socialdemokratisk partiledare – eller för någon överhuvudtaget – att lägga så mycket pengar på en accessoar. Det finns väskor från Chanel för tiotusentals kronor där det är själva märket man betalar mest för. Köp en sådan i stället för en billig second hand-väska från Myrorna! Jag skojar inte. Tänk hur många charterresor, tygkassar och liter bensin som den där väskan hindrar dig från att konsumera.
Även om jag är en varm förespråkare av delningsekonomi skulle det inte alls förvåna mig om miljöfördelarna överdrivits. Helt enkelt för att vi lever i en tid som är besatt av begreppet hållbarhet. Det är knappast konstigt att företag stundtals ägnar sig åt att framställa sig som mer miljövänliga än vad de är, så kallad greenwashing. Allt kan ju säljas med miljö.
Häromsistens hörde jag en entreprenör tala sig varm för miljöfördelarna med en båtuthyrningsapp. Jag förundrades över att de andra i rummet nickade gillande. Särskilt som det framkom att de båtar som hyrs ut är bensinslukande monster som köps in sprillans nya varje säsong. Betydligt mer trovärdigt hade varit att lyfta fram den flexibilitet appen skapar. Föreställ er att jag har en bil och min granne en båt. Om grannen hyr min bil när jag inte använder den och jag, för de pengarna, hyr hans båt när han inte använder den, är miljövinsten noll. Vi har ju fortfarande en bil och en båt. Men vi har båda fått tillgång till något som vi inte hade förut – och det är alldeles utmärkt.
För den som bryr sig om miljön finns det däremot bättre metoder än att ställa ”vad hade du gjort om du inte…?”-frågor till varje transaktion. Att helt enkelt sätta rätt pris på koldioxid och rätt pris på vatten, i Sverige och globalt. Då kommer de koldioxidutsläpp eller det antal liter vatten som produktionen av något ger upphov till att avspegla sig i det pris konsumenten betalar. Större miljöpåverkan innebär ett högre pris. Och vem vet, då kanske det mycket väl visar sig att delningsekonomi faktiskt är en bra affär, när allt kommer omkring.