Grindsamhällen är bara början
Det senaste året har gängvåldet och en allt brutalare kriminalitet närmat sig medelklassens tidigare trygga områden. I Stockholm har lokalpressen rapporterat om en våg av brutala rånöverfall i människors bostäder. Nyligen kidnappades en 16-årig pojke och misshandlades tills föräldrarna betalade en lösensumma. Förmår inte rättsstatens institutioner hantera detta kommer det att få omfattande konsekvenser, socialt, ekonomiskt och inte minst politiskt.
Stämningen på middagen är dämpad. Ämnet för konversationen är nämligen inte särskilt muntert: hur man ska agera för att inte drabbas av den allt grövre brottslighet som nu kommit till medelklassens egna hem. Det råder snart konsensus runt bordet att det är klokt att inte äga en dyr bil, eller bo i en uppseendeväckande bostad, även om man har råd. En dyr bil drar de kriminellas blickar till sig, och då kan vad som helst hända.
Bakgrunden är en serie rånöverfall i hem i välbärgade områden, framförallt i norra Stockholm. Gärningsmännen har ofta slagit till när de boende varit hemma och med våld eller hot om våld tvingat till sig värdesaker och bilnycklar, för att sedan försvinna med bilen.
– Vi ser en ökning av den här typen av brott och det är jättestort problem, säger Jonas Lund, operativ samordnare hos polisen i Järfälla, till lokaltidningen Mitt i.
Överfall i hemmet har eskalerat det senaste året. I början av september överfölls ett par utanför Härnösand i sitt eget hem av två män som torterade dem i timmar och våldtog kvinnan medan pojkvännen tvingades se på.
På Östermalm i Stockholm har rånare satt i system att överfalla människor på väg hem och stjäla deras dyra märkesklockor. Inte ens i de mest exklusiva stadsdelarna går människor trygga längre.
Allt tyder på att vi kommer att se mer av både medborgargarden och grindsamhällen de kommande åren.
För drygt ett år sedan skrev jag här i Smedjan om hur de rättsvårdande myndigheternas oförmåga att hantera en allt grövre kriminalitet riskerar att leda till en utveckling där medborgare organiserar sin egen säkerhet och rentav utövar egen rättskipning. På landsbygden är detta redan verklighet. Där kan närmaste polispatrull befinna sig tiotals mil bort när brott begås.
I Ljungby tröttnade en grupp medborgare på upprepade brott från organiserade stöldligor och tog saken i egna händer. Då var emellertid rättsstaten snabbt framme och dömde medlemmarna i medborgargardet. I statens ögon är det nämligen ett värre brott att som brottsoffer själv straffa brottslingar när staten misslyckats med att göra det, än att utsätta andra för brott.
Det dröjer förmodligen inte länge förrän vi ser samma utveckling i städerna. Från olika håll i landet rapporteras om så kallade ”gated communities” som naiva svenskar älskar att förfasa sig över. Att människor vill låsa omkring sig och de sina är emellertid ingenting nytt. Ett muromgärdat villaområde är egentligen inte särskilt annorlunda än ett lägenhetshus med portkod och låst innergård dit endast de boende i huset är välkomna. I Göteborg har en bostadsrättsförening låtit sätta upp taggtrådsstängsel runt sin lekpark för att hindra obehöriga från att komma in, något som stör de boende i de närliggande hyreshusen.
Det som upprör med grindsamhällen är dock något annat, nämligen privatiseringen av det offentliga rummet. När gator och torg inte längre är öppna för alla blir det nämligen en påminnelse om det offentligas svek mot medborgarna, ett svek de som anhängare av en omfattande socialstat av ideologiska skäl inte vill kännas vid.
Skulden ligger på de politiker som pressar ut bland världens högsta skatter ur den produktiva delen av befolkningen, utan att kunna upprätthålla basala samhällsfunktioner som lag och ordning.
Allt tyder på att vi kommer att se mer av både medborgargarden och grindsamhällen de kommande åren. Det är emellertid inte meningsfullt att klandra dem som försöker se om sin egen säkerhet och freda sig själva och sin familj. Skulden ligger på de politiker som pressar ut bland världens högsta skatter ur den produktiva delen av befolkningen, utan att kunna upprätthålla basala samhällsfunktioner som lag och ordning. När medborgarna inte längre kan känna sig trygga i sina egna hem är det svårt att kräva av dem att de ska visa lojalitet mot ett rättssystem som inte längre förmår utföra sina grundläggande uppgifter.
Ha inte en dyr bil. Ha inte en dyr klocka. Bo inte i en dyr villa. Gå inte ensam hem på kvällen, ens i det som tidigare var ett lugnt medelklassområde. Vem hade för något årtionde sedan kunnat tro att det var råden som 30-plussare skulle ge varandra i Sverige 2018?
Det så kallade samhällskontraktet är brutet och det är upp till de folkvalda att upprätta det på nytt. I ljuset av detta är det kanske inte så konstigt att inget politiskt parti verkar särskilt suget på att bilda regering. Det kommer nämligen att kosta, socialt, ekonomiskt och politiskt. Den regering som försöker åtgärda problemen kommer att få ta hårda smällar. Åtgärdas de inte kommer det med säkerhet att gå åt helvete.