Lars Anders Johansson: Grattis Norge – men upprepa inte Sveriges misstag

Grattis på grundlagsdagen, kära brödrafolk. Grattis till självständigheten från den svenska överheten, från den danska och från de tyska ockupanterna. Grattis till Europas, kanske världens, vackraste natur. Grattis till fjordar och snötäckta fjäll som stupar rakt ned i den brusande Atlanten.

Grattis till att ni fortfarande förstår att uppskatta detta land som blivit ert hem på jorden, att gå på tur och leva uteliv. Någonstans läste jag att norrmännen är det folk i världen som har mest sex utomhus. Trots klimatet.

Ett motvilligt grattis till alla skidframgångarna.

Grattis till ert åldriga kulturarv och levande kulturliv. Till uråldriga stavkyrkor och till världens förnämsta black metalscen. Även om just de två kanske inte gått så bra ihop. Grattis till populärkulturell export, och till självdistans, till filmer som Död snö och Trolljägaren. 

Ett motvilligt grattis till alla skidframgångarna, som utgör den främsta motivationen för svenskar att fortfarande snöra på sig pjäxorna och ge sig ut i spåren för att försöka hålla jämna steg.

Grattis till turistnäringen, fisken och oljan. Oljan som är er välsignelse och er förbannelse. Oljan som har gjort er till det folk i världen som har högst levnadsstandard, men också skapat en ekonomisk/politisk situation som inget av era partier vet hur ni skall ta er ur. Det handlar om skenande offentliga utgifter och ett välfärdssystem på steroider, som alla vet är avhängigt en ändlig resurs.

Grattis till den moraliska resning och den sammanhållning som kom till uttryck när ert land 2011 drabbades av den bottenlösa ondskan i form av terroristen Anders Behring Breiviks massmord i Oslo och på Utøya. Hela världen beundrade den värdighet och den fattning med vilken det offentliga Norge hanterade detta angrepp och visade prov på hur en västerländsk, liberal demokrati och rättsstat skall fungera i prövningens stund.

Det finns inget folk i världen som liknar oss svenskar så mycket som ni norrmän gör, och således inget folk som fått utstå så mycket kärvänlig rivalitet och så mycket tråkningar från vår sida som ni har fått. Alla svenskar är uppvuxna med Norgehistorier, på samma sätt som ni har fått höra historier om svenskar.

Det har inte alltid varit särskilt roliga skämt. Från svensk del ofta nedlåtande. Sverige var ju alltid bäst på allt, det visste vi ju. Världens modernaste land. Ständigt i framkant. Vi har alltid varit måna om att förklara för resten av världen av hur den ska kunna bli precis som vi. Från norsk del har skämten ibland präglats av avundsjuka, ibland av missunnsamhet, ibland bara av en trötthet på den svenska självgodheten.

”Partysvensker go home”.

I dag är rollerna i stor utsträckning ombytta. Detta blev tydligt för tio år sedan när någon på en husvägg  i Oslo uttryckte vad många i den norska huvudstaden kände:

”Partysvensker go home”.

För många Oslobor var svensk liktydigt med de ungdomar i övre tonåren och tjugoårsåldern som åkte västerut för att arbeta, och festa. Inte alltid utgjorde de värdiga ambassadörer för den forna stormakten och självutnämnda humanitära stormakten. Att en viss trötthet infann sig hos lokalbefolkningen var kanske inte ägnat att förvåna.

Talade man med norska arbetsgivare var dock tonläget ett annat. Företagare jag talade med beklagade sig över att norska ungdomar inte ville arbeta, och lovprisade i stället de hårt arbetande svenska ungdomarna.

Det gäller inte bara infödda svenskar. Senast jag var i Oslo åt jag på en thairestaurang där jag förvånades över att den thailändska personalen talade svenska. När jag åkte taxi på kvällen berättade taxichauffören, som kom från Irak, på svenska att han och många andra lämnat Sverige för den mer lukrativa servicebranschen i Oslo.

För somliga svenskar, som varit vana vid att vara de köpstarka turisterna varhelst de åkt i världen, har det varit svårt att förlika sig med tanken på svenska ungdomar som gästarbetar i Norge, liksom med Harryhandeln, som den lukrativa gränshandeln med livsmedel och godis, kallas.

När jag frågat svenskar vad som är det bästa med Norge svarar de flesta naturen och människorna. När jag frågar om vad som är det sämsta svarar nästan alla matpriserna. Ställer jag motsvarande frågor om Sverige till norrmän ser svaren annorlunda ut.

Mina norska bekanta framhåller den svenska kulturen och historien, elegansen i allt från mode till inredningsdesign. Angående vad som är värst med Sverige svarar en av mina norska vänner: “Verste er vel at svensker har all grunn til å være svært stolte av sitt land og kultur, men gjerne gjør et stort nummer av at de ikke er det.”

Det finns mycket som vi svenskar skulle kunna lära av er norrmän, och jag önskade att den svenska allmänheten skulle intressera sig lika mycket för våra grannländer som ni gör för oss, på gott och ont. På ett årtionde tycks Sverige ha gått från ett politiskt föredöme till ett varnande exempel, och den norska debatten har kommit att präglas av varningar för ”svenske tilstander”.

Oavsett var man står sakpolitiskt har svenskar mycket att lära av den frimodiga norska debatten, av den grundläggande respekten för meningsmotståndare och bristen på rädsla för att diskutera de svåra frågorna. Förutom då de samhällsekonomiska frågorna.

På ett årtionde tycks Sverige ha gått från ett politiskt föredöme till ett varnande exempel.

Jag missunnar er inte ett öre av oljepengarna, och hoppas innerligt att ni finner en långsiktig lösning för att upprätthålla er livsstil och levnadsstandard. Det kan inte vara helt lätt att på bara någon generation gå från fattigdom till den absoluta toppen av välståndsligan utan att passera industrialiseringsskedet. Vilket den norska matkulturen är en ständig påminnelse om.

Är det något ni kan lära från söte bror i öster så är det att inte upprepa de välståndsmisstag som begicks hos oss under 70- och 80-talen, i spåren av nästan ett sekel av tillväxt. Politiska misstag som det tog årtionden att reparera.

Grattis på självständighetsdagen kära brödrafolk. Ni bor i världens kanske vackraste land och jag vet att ni vet det.
Jag vet att ni är bra på att fira. Där har vi svenskar mycket att lära.