Glyfosat – ett drama på molekylnivå

För runt femtio år sedan, samtidigt som Volvos Amazon rullade runt på gatorna, upptäcktes det att vad som egentligen var tänkt som en mjukgörare för hårt vatten fungerade som ogräsmedel. Det visade sig dessutom ha anmärkningsvärt många positiva egenskaper. Substansen stör shikimatflödet, vilket leder till minskad produktion av nödvändiga aminosyror och till slut till växtens död. Eftersom människor och djur saknar shikimatflöde är ogräsmedlets giftighet för just människor och djur väldigt, väldigt låg.

Det tas inte upp av kroppen, och passerar i stort sett obearbetat. Observationer som gjorts på människor visar att patienterna varit rena tolv timmar efter exponering. Det binds hårt till partiklar i jorden och har en snabb nedbrytningstid. Till och med i vatten. Dess giftighet för vattenlevande organismer är mellan noll och ytterst begränsad. Max koncentration för undvikande av skador är 1,2 mg per liter vatten. För Lauraminoxid i Yes diskmedel är samma värde 0,00335 mg.

Amazonen har sedan länge slutat tillverkas, men ogräsmedlet har oförändrat levt kvar, och är i dag världens mest använda. Det är även världens mest kända, mest kritiserade och mest demoniserade.

Det har hållits protester världen över. Företaget Monsanto, som sedermera blev uppköpt av tyska Bayer, och som fram till år 2000 hade patent på substansen är i USA föremål för uppåt 43 000 stämningar av människor som menar att de skadats av produkten. En avsevärd ökning då antalet i juli var 18 000. I EU löper godkännandet ut 2022, och det lobbas hårt mot ett förnyande. I Österrike gick Socialdemokraterna ihop med extremhögern och förbjöd substansen. Den har anklagats för att ge såväl cancer och missbildade barn som bidöd och att ge växter Aids.

Varning för Disneyland

Det finns dock de som inte delar upphetsningen. En av dem är Geoffrey Kabat. Geoffrey är epidemiolog, cancerforskare och författare. Han har varit verksam vid Albert Einstein college of medicine samt Stony Brook school of medicine, samt är författare till runt 150 referentgranskade artiklar och flera böcker om hälsorisker. Han påpekar att förutom mest kritiserat och mest uppmärksammat är Glyfosat även det i särklass mest undersökta.

– Det finns inte fler sätt att bevisa att Glyfosat är säkert. Vi har gjort alla upptänkliga tester på alla upptänkliga vis, understryker han.

Han är inte imponerad över turerna kring Glyfosat.

– Jag förstår inte hur ett ämne som blivit så uttömmande granskat av lagstiftande myndigheter över hela världen kunnat bli underlag för en strid ström av stämningar, förklarar han.

Företaget har ju ändå förlorat i tre fall. Menar du att domstolarna gjort fel?

– Titta bara på det senaste avgörandet. Där förbjöd domaren Bayers advokater att visa EPA:s (US Environmental Protection Agency) bedömning som visade att Glyfosat inte är cancerogent och inte är en fara för folk om det används rätt. Det enda juryn fick se var IARC:s (International Agency for Cancer Research) klassning som troligen cancerogent. Berövade på möjligheten att få se bevisen kunde juryn inte göra annat än fälla Bayer, dundrar Kabat.

I ett annat fall fällde juryn företaget för att etiketten inte upplyste om risker vid hälsovådlig användning utan att ta ställning till att preparatet inte orsakat cancern. Värt att notera är att det är Kalifornien som är epicentrum för rättsprocesserna. Delstaten har med sin proposition 65 långtgående krav på märkning. Det handlar till exempel om att staket, garage, nagelklippare, hotell, krukväxter samt hela Disneyland ska märkas som cancerframkallande.

Det är även värt att notera att de 43 000 stämningarna mot Bayer alltjämt är färre än de 103 000 stämningar som läkemedelsföretaget Johnson & Johnson är föremål för. Bland annat av människor som menar att de blivit skadade av babypuder. Nyligen tilldömdes en man åtta miljarder dollar efter att han stämt företaget för att hans schizofrenimedicin gett honom onaturligt stora bröst. Kraven mot Bayer är dock mer uppmärksammade, och har lockat fler utomstående. Nyligen påpekade en grupp läkare att rätternas hantering av Glyfosatbaserade produkter urholkade vetenskapens betydelse, och varnade för konsekvenserna när synsättet appliceras på fler ämnen.

Lika cancerogent som chips

Geoffrey Kabat delar läkarnas uppfattning. Han menar att det till syvende och sist inte handlar om Bayer och dem som stämt företaget eller om hela världens lantbruk och konsumenter.

– Det handlar om samhällets förmåga att lita på de bästa vetenskapliga bevisen i frågor som är intrasslade i alternativa intressen och på gränsen till religiösa uppfattningar.

Men IARC har ju klassat det som troligen cancerogent. Har de fel?

– Vilket de är ensamma om. Ingen lagstiftande myndighet i hela världen har funnit belägg för en koppling mellan Glyfosat och cancer. Dessutom ignorerar de genom hela sitt upplägg en av de absoluta hörnstenarna i toxikologi.

IARC gör nämligen inte skillnad på risk och fara. En skillnad som enklast kan beskrivas som att faran att dö om du går på månen utan rymddräkt är väldigt hög. Risken att du skulle gå på månen utan rymddräkt är väldigt låg. IARC har klassat allt rött kött, skiftarbete, alla varma drycker över 65 grader, öppna spisar, senapsgas, att arbeta som frisör samt allt friterat som lika cancerogent som Glyfosat.

Det är emellertid inte bara klassningen generellt Geoffrey har kritik mot. Han gör en lång utläggning om turerna kring hur Glyfosat hamnade på IARC:s lista. Bland annat om hur arbetsgruppen kastade studier som inte visade på ökad cancerrisk. Påståenden som stöds av att tidiga utkast från IARC innehöll studier som var exkluderade i den slutgiltiga versionen. Geoffrey refererar vidare till en granskning av de studier som arbetsgruppen behöll, och som visar att dessa inte kunde belägga en signifikant ökad cancerrisk.

– Ordföranden i gruppen undanhöll en av världens största och mest robusta studier som inte visade på ökad risk för Non Hodgkins Lymfom, vilket är det alla pratar om.

Han kanske inte visste om den?

– Det var hans arbetsgivares studie, muttrar Geoffrey.

Det finns när det gäller personerna i gruppen än mer graverande kritik. En av nyckelpersonerna, Christopher Portier, gick direkt från IARC till en advokatfirma som stämt Monsanto och har vad som är känt fakturerat dem runt två miljoner kronor. Parallellt med uppdraget för den amerikanska firman har han rest Europa runt och högljutt krävt ett förbud av Glyfosat och utmanat alla som ifrågasatt IARC – under pro bono-flagg.

Det har under processens gång dock kommit fram mejlkorrespondens i vilken Portier lovar att just angripa alla som ifrågasätter IARC samt mail som i princip visar att klassningen var riggad för att utgöra grund för stämningarna.

Det är en anmärkningsvärd kritik men den delas av fler i den akademiska världen och bygger bland annat på IARC:s egna dokument, avslöjanden från Reuters samt Portiers eget vittnesmål under ed. WHO, vilket IARC är knutet till, har också haft invändningar samt klassat Glyfosat som inte cancerogent via mat.

Det ska å andra sidan medges att Geoffrey sin tur har anklagats för att vara kemiindustrins handgångne. Något han avfärdar och förklarar att det handlar om faran med ett samhälle som inte längre tror på forskningen.

– Det är ett jätteproblem att allmänheten som inte vet fakta kan bli lurade att tro att de här människorna, de här extremisterna, bekämpar onda företag och korrupta forskare när all deras argumentation är ad hominem. De försöker förstöra trovärdigheten hos etablerade forskare med erkända meriter genom att antyda korrupta kopplingar till industrin. Samtidigt vet vi vilka som finansierar dem. Ekoindustrin, GMO-motståndare, växtskyddsmotståndare och vaccinmotståndare. Deras anklagelser om korruption är ju ren projicering, svarar Geoffrey.

Fyra liter mjölk i Vättern

I syfte att själva bringa någon form av klarhet har jag tittat på de mest uppmärksammade av de senast publicerade studierna som visat på samband mellan Glyfosat och cancer. Först ut är en metaanalys som visade att Glyfosat gav 41 procents ökad relativ risk för Non Hodgkins lymfom. En genomgång av metaanalysen ger dock fog för kritik. Det är endast sex studier som granskats. Fem av dem är relativt små fallreferentstudier, alltså sådana där man letar upp folk som är sjuka och i princip diskuterar fram en rimlig anledning.

Fyra av de fem visade med stor osäkerhet på ökad risk, en visade ingen ökad risk. Den sjätte studien var en 20 år lång kohortstudie med knappt 60 000 lantbrukare. Denna visade ingen ökad risk för något lymfom. Forskarna bakom metaanalysen bortsåg i princip från studierna som inte visade någon ökad risk, bortsåg från den högre osäkerheten i fallreferentstudierna och jämförde helt olika siffror för att till slut landa i 41 procents ökad relativ risk för Non Hodgkins lymfom. Delar av forskarvärlden har sedermera begått lustmord på metaanalysen.

Ganska nyligen publicerades en studie som visade att Glyfosat orsakade monokklanal gammopati, vilket är en förändring av blodets plasmaceller, samt cancersjukdomen multipelt myelom. Även om det är värt att notera att forskarna citerade nästan alla sina källor fel är det mest anmärkningsvärda försökets upplägg. De använde möss av rasen vk*MYC, en ras som hårt sammanfattat är muterad för att få cancer och är i förstadiet redan när studien börjar.

De gav mössen ett gram Glyfosat per liter vatten i 72 veckor. Vk*MYC-mössen fick cancer, och några överlevde inte hela studien. Forskarna menade att det berodde på Glyfosat. Detta trots att de ”vanliga” mössen i kontrollgruppen som fick samma mängd Glyfosat inte fick cancer. De fick bland annat lite sämre blodvärde men knatade på som vanligt, som sagt utan cancer.

Som referens för koncentrationen om ett gram per liter kan nämnas att en tämligen vanlig koncentration vid besprutning är 3,6 gram per liter. Gränsvärdet för dricksvattnet är 0,1 mikrogram. Mössen i kontrollgruppen drack alltså tio miljoner gånger gränsvärdet i mer än 500 dagar och utvecklade inte cancer. Som referens för hur gränsvärden sätts kan berättas att om samma säkerhetsfaktor som används vid bestämmande av gränsvärden rått i trafiken skulle du ha sex kilometer till bilen framför vid 120 kilometer i timmen.

Det kan även nämnas att det inte finns resthalter av Glyfosat i svensk spannmål. Här och i flera andra EU-länder är det nämligen förbjudet att använda Glyfosat före skörd av spannmål. Det är emellertid tillåtet att döda raps så att den vissnar och går att skörda. Eftersom Glyfosat inte är fettlösligt påvisar Livsmedelsverket inte Glyfosat i rapsolja, varken från Sverige eller från resten av EU. Tittar vi på alla tester på livsmedel i hela EU hittas Glyfosat i tre procent av proverna – inklusive i produkter från ekologisk odling. Det hittas andra växtskyddsmedel i hälften av proverna.

Det här betyder inte att maten är farlig, utan att vi har väldigt bra analysmetoder. De detektionsgränser som används för växtskyddsmedel är ned mot 0,05 miljarddels gram per liter. Det motsvarar fyra liter mjölk i Vättern.

Mängden växtskyddsmedel i mat, om det ens finns, är samtidigt marginell jämfört med naturligt förekommande gifter. Cancerforskaren Bruce Ames konstaterade för 20 år sedan att snittamerikanen varje dag fick i sig 0,09 mg växtskyddsmedel och 1 500 mg naturliga gifter. Hälften av dem var cancerogena och några var mutagena. Dessutom innebar tillagningen av maten att 2 000 mg brändes och således blev cancerogena.

Livsmedelsverket betecknar Ames studie som fortfarande intressant. Myndigheten har dock inte kännedom om någon liknande studie gjorts i Europa på senare tid men framhåller att miljögifter såsom kadmium, dioxiner och PCB, mögelgifter, naturliga gifter samt gifter som uppstår vid tillagning och processning utgör en större hälsorisk än växtskyddsmedel och tillsatser som dels är lättare att reglera, dels är mycket mer undersökta.

Flitigt uppvaktad politiker

Det är dock inte resthalterna som är det primära för EU-parlamentsledamoten och socialdemokraten Jytte Guteland. Hennes fokus ligger på att lantbrukarna inte ska exponeras för troligen cancerframkallande ämnen samt en korrekt godkännandeprocess. Hon var medlem av den grupp som EU-parlamentet tillsatte för att granska EU:s myndighet för livsmedelssäkerhets, EFSA:s, granskning av vetenskapen efter att EFSA lagt ut en del av sin granskning på den tyska myndigheten BFR som anklagats för att i delar av sin granskning av vetenskapen klippa och klistra från Glyfosattillverkaren Monsantos granskning av samma vetenskap. Gutelands grupp lade i sin tur ut delar av sin granskning till medlemmar av den enligt egen uppgift radikala miljöorganisationen Jordens vänner och en grupp som vill förbjuda Glyfosat.

De identiska passagerna har lett till högljudda anklagelser om plagiat och att EFSA sprungit kemiindustrins ärenden. EFSA har dock påpekat att det är citat och att citat i en sammanställning av annan litteratur inte ska uppfattas som EFSA:s slutsatser, samt att detta är standard vid alla granskningar.

”EFSA:s jobb är att värdera vad som kan göra mat osäker. Det är svårt nog. Det är ännu svårare när myndigheten är centrum av en allmän debatt som är långt bortom vetenskap”, konstaterade EFSA-chefen Bernhard Url i Nature.

Guteland berättar om de rekommendationer gruppen framfört i syfte att få en mer öppen godkännandeprocess och om sina tveksamheter kring att EFSA gjort ett korrekt jobb med Glyfosat.

Finns det andra ämnen eller beslut där du inte litar på EFSA eller är det bara Glyfosat?

– Det är bara Glyfosat, medger Guteland.

Hon berättar vidare om hur uppvaktat EU-parlamentet varit och vilket tryck ledamöterna fått utstå. Givet att hon inte vet att de preparat som ligger till grund för vinnande stämningar i USA är förbjudna i EU, anklagelserna mot IARC, resthalter och vilken miljöeffekt alternativen har får det anses som tydligt att motståndarna varit de flitigaste lobbyisterna.

Hon tar flera gånger upp ett brev 96 forskare skrev till kommissionen, i vilket de kritiserar EFSA och försvarar IARC. Brevet förefaller ha gjort starkt intryck på henne. Hon vet dock inte att brevet är skrivet av samme Christopher Portier som lovat att försvara IARC, att flera av de som undertecknat är knutna till IARC samt att IARC försett Portier med kontaktuppgifterna.

Eftersom Guteland tagit fasta på IARC:s klassning av Glyfosat frågar jag om hon vill förbjuda fler produkter i samma klass. Hon svarar att det beror på produkt och får avgöras från fall till fall.

Trots din kritik uppfattar jag inte att du har stängt dörren för ett fortsatt godkännande efter 2022. Uppfattar jag dig rätt?

– Ja, det viktiga för mig är att vi inte släpper ut farliga ämnen till lantbrukarna och att godkännandeprocessen går rätt till. Det måste gå rätt till, svarar hon.

Gräver ner kalsongerna

En av de lantbrukare vars hälsa Guteland tänker på är Martin Krokstorp utanför Helsingborg. Han driver 460 hektar växtodling tillsammans med sin far. Sättet han brukar jorden på, conservation agriculture, är på frammarsch även i Sverige och skiljer sig lite från hur många andra gör. Han försöker nämligen bearbeta jorden så lite som möjligt och ha marken bevuxen så långt det bara går. Under en period om sju år är jorden obevuxen en månad. De effekter han hittills sett är minskad åtgång av både diesel och växtskyddsmedel. I fjol behandlade han 0,9 procent av arealen med insektsmedel. I år ingenting alls. Att inte röra i jorden gynnar nämligen bland annat jordlöpare som är en naturlig fiende till bladlöss.

– Jag hade Kravs VD på besök. Hon var helt lyrisk och sade till mig att jag ju var i princip ekologisk och undrade varför jag inte skippade handelsgödsel och det lilla växtskydd som var kvar, typ Glyfosat. Jag svarade att Glyfosat ju är nyckeln till att jag kan vara så miljövänlig, berättar Martin.

Det finns ju de som hävdar att jordbruket inte klarar sig utan Glyfosat. Har de fel?

– Det är klart att jordbruket klarar sig, men miljön får ju lida. Vi når varken miljö- eller klimatmål utan Glyfosat, svarar Martin.

Hur menar du?

– Det finns inget konsekvenstänk. Diskussionerna är på nivå som är att jämställa med att förbjuda trafik på E6 som går här utanför, och sen hävda att alla utsläpp är åtgärdade. Alla alternativ till Glyfosat är mer skadliga för miljön och klimatet.

Martins konklusion grundar sig i det faktum att det bara finns två sätt att bekämpa ogräs. Kemiskt eller mekaniskt. Bland kemiska preparat finns inga med så miljö- och hälsovänlig toxisk profil som Glyfosat har. Det finns inget på den europeiska marknaden som är så bredverkande, vilket gör att ett preparat får ersättas av flera andra som alla är giftigare. I Danmark har varje växtskyddsmedel ett miljöbelastningsindex. Roundup bio, som innehåller Glyfosat, har ett index på 0,0655. Alternativen har index på mellan 0,8 och 1,3. Var för sig.

– Och skulle vi ersätta Glyfosat med mekanisk bearbetning hade vi fått ökade utsläpp av koldioxid från traktorerna, ökade utsläpp av lustgas och kväveoxider från marken, ökad erosion, ökat näringsläckage och en avsevärt minskad biodiversitet som lett oss in i en ond cirkel med ökande mängd insekticider, förklarar Martin.

Även detta är påståenden som får anses ha stöd. Erosion är ett stort problem. I Europa försvinner årligen i snitt nästan tre ton jord per hektar. Det finns 53 procent färre maskar i plöjda led jämfört med system som liknar Martins. Ett tydligt exempel på hur bearbetning minskar biodiversiteten är den bland lantbrukare inte helt ovanliga traditionen att gräva ner ett par bomullskalsonger. Efter några veckor gräver de upp dem igen. Ju mer liv i jorden, desto större är hålen i kalsongerna. Resterna av Martins kalsonger var alltför avslöjande och bara att kasta, medan hans plöjande kollegas kalsonger i princip bara krävde en tvätt för att gå att ta på sig.

– Det handlar inte om att jag låst mig vid att jag måste använda Glyfosat. Det handlar om att jag vill göra något bra och är rädd om miljön, jorden och klimatet. Jag har ärvt den här gården och jag vill kunna lämna över något friskt till mina barn. Vi måste vara rädda om det vi har, och utan Glyfosat faller de hållbara metoderna, berättar Martin.

När konsekvenserna av ett förbud presenteras på det här viset framhåller Guteland, som tidigare förefaller ha serverats en tämligen ensidig bild, att hon absolut inte är rigid och gärna vill lära sig mer. Martin är å sin sida kritisk till att parlamentsledamöterna vid förnyandebeslutet 2017 inte ens funderade över att strama upp användningen, och förbjuda Glyfosat för privatpersoner och i spannmål.

– Vi måste inse att Glyfosat har samma betydelse för ett hållbart miljö- och klimatvänligt lantbruk som antibiotikan har för läkekonsten, poängterar han.

Är du inte rädd att få cancer då?

– Inte av de substanser jag hanterar i min växtodling, men man vet aldrig. Jag dricker ju kaffe.