Samhälle Krönika
Ge gängen näringsförbud
I Australien bekämpas gängkriminalitet genom att gängmedlemmarna förbjuds verka i vissa delar av den legitima ekonomin. Denna typ av åtgärder kan även i Sverige vara ett komplement till straffskärpningar och ökade polisresurser, skriver Li Jansson.
Att stoppa gängkriminalitetens alla ansikten, från våldsbrott till infiltration av företag i en lång rad branscher, är vår tids största gemensamma utmaning. Att politiken bygger ut hela rättskedjan, med mer resurser till rättsvårdande myndigheter, är nödvändigt för att öka förmågan att stoppa kriminaliteten. Samtidigt kan mer resurser inte vara det enda svaret – vi behöver även en diskussion om vilken effekt de satsade skattemedlen har för att stoppa kriminaliteten.
Australien har länge haft problem med organiserad brottslighet i form av MC-gäng. Åtgärderna som vidtagits gentemot enskilda gängmedlemmar har på många sätt varit mer drastiska än i andra länder. Nyligen mötte jag en australisk man som befann sig i Europa på grund av en dom mot honom i hemlandet där han sålt narkotika åt ett MC-gäng. Som en konsekvens av domen var han de kommande tio åren förbjuden att överhuvudtaget vistas i den delstat där han begått brottet.
I en ny artikel beskriver den australiske kriminologen Christopher Dowling hur Australien valt ett regulatoriskt förhållningssätt i arbetet med att bekämpa de kriminella gängen: med specifika lagar kriminaliseras både MC-gängen och deras medlemmar. Samtidigt begränsas gängmedlemmars tillgång till den legitima ekonomin genom att de utestängs från licenser, tillstånd, kontrakt och offentliga bidrag samt förhindras från att äga fastigheter och vissa andra typer av tillgångar. Parallellt arbetar polisen med en högintensiv nolltoleransstrategi mot gängen.
Medlemmar i MC-gäng förbjöds att arbeta inom vissa branscher.
I delstaten Queensland i Australien infördes en specifik reglering som genom lag innebar att medlemmar i MC-gäng förbjöds att arbeta inom vissa branscher. Bland annat omfattades byggsektorn. Studien av Dowling utvärderade sedan effekten av dessa regleringar. Resultaten pekar på att yrkesförbudet ledde till att brottsligheten och skadan från MC-gängen i termer av illegal verksamhet minskade med tre-fyra procent per månad i samhället som helhet.
Erfarenheterna av yrkesförbudet kompletterar den traditionella bilden av sambandet mellan arbetsmarknad och kriminalitet. Även om vissa tidigare studier visar att kriminella kan avhållas från brott genom arbete, så finns även studier som visar att arbeten i den legitima ekonomin kan utgöra en möjliggörare för gängkriminalitet.
Yrkesförbudets effekt på att minska kriminaliteten är inte stor, men sammantaget över tid adderar den upp till en mätbar effekt. Erfarenheter från Italien och Nederländerna pekar, enligt Dowling, i samma riktning, även om effekten där är svår att särskilja från de förstärkningar av rättsväsendet som också skedde vid samma tidpunkt.
Även om denna typ av program minskar brottsligheten får vi vara försiktiga med att enbart förlita oss på de brottsförebyggande insatserna för att minska kriminaliteten i samhället.
Så ytterst kan nog inte de regulatoriska insatserna stå för sig själva. De straffskärpningar och förlängda straff som införs är nödvändiga för att få bukt med kriminaliteten i grunden. Då måste också rättsväsendets nästa arm, kriminalvården, vara dimensionerad för uppgiften. Men när vi redan i dag har överbelagda fängelser är det också tydligt var vårt nästa svenska reformområde måste vara.