Samhälle Krönika
Gängen ska inte ha en roll i totalförsvaret
Balkankriget och Berlin vid andra världskrigets slut visar hur organiserad brottslighet tenderar att öka sin maktsfär i krigstider. Nu måste svenska företag ges rätt förutsättningar att som del av totalförsvaret ha motståndskraft om läget blir skarpt. Det skriver Li Jansson.
Folk och Försvars årliga konferens belyste näringslivets roll i totalförsvaret. Men tyvärr uteblev hotbilden av vad som kan hända om Sverige misslyckas med att skapa en roll för sunda företag vid krig. Faktum är att inte bara Sveriges självförsörjning står på spel. Risken ökar också för att det blir som på Balkan – där den organiserade brottsligheten fick fler svarta marknader och ett kraftigt ökat våldskapital.
För att säkerställa näringslivets förmåga vid höjd beredskap och krig behövs därför moderniserad lagstiftning och en fortsatt utbyggnad av företagens motståndskraft mot angrepp. De pågående statliga utredningar, som över tid ska bygga upp ett system för att ersätta den gamla strukturen med krigsviktiga företag, har en gedigen uppgift framför sig.
För det första: näringslivets roll i totalförsvaret måste bygga på avtal, inte förfogandelagstiftning. Staten har visserligen legal rätt att genom förfogandelagstiftningen ta över verksamheter från privat sektor. Men det innebär inte att verksamheterna automatiskt kommer fortsätta leverera samma produkter och kvalitet. Samhällskritisk teknologi och tjänster inom exempelvis IT kan bara uppstå och levereras i komplexa affärsmässiga miljöer, där företagen i sig själva och sinsemellan skapar det vi tar för givet.
Vitala delar av svensk totalförsvarsförmåga kan med andra ord bara levereras av ett fritt näringsliv, och det behövs ett system som säkerställer att näringslivet genom avtal kan leverera också i krig.
För det andra: staten måste definiera förmågenivåer för vad näringslivet ska göra i totalförsvarets olika faser. En basnivå skulle grovt uttryckt kunna utgöras av små organisatoriska förändringar inom ramen för befintliga avtal tillsammans med kommersiell verksamhet som kostnadseffektivt ökar totalförsvarsförmågan. Staten skulle kunna bistå med exempelvis samverkansfunktioner.
I nästa förmågenivå för näringslivet kan beredskap och lagerhållning vara aktuellt; både i form av varor och produkter men också utbildningsreserver. Ytterligare en förmågenivå skulle vara att snabbt kunna ställa om produktionskapaciteter efter plötsligt ändrade förutsättningar. Dessa förmågeförstärkningar kräver dock statliga upphandlingar eller motsvarande.
För det tredje: det stora hotet från organiserad brottslighet kommer att öka väsentligt i krig.
Att säkerställa att företagen fungerar i krig handlar om att göra hela samhället mer motståndskraftigt.
Att säkerställa att företagen kan fungera i krig handlar även om att göra samhället mer motståndskraftigt mot hotet från organiserad brottslighet. Det ska vara sunda företag som ska sköta handel och leveranser vid krig; inte organiserad brottslighet på den svarta marknaden.
Men vi vet från andra krig att svarta marknader är en realitet. I Berlin uppgick den svarta marknaden till en tredjedel av den totala omsättningen i staden vid andra världskrigets slut. Totalt fanns minst 60 svarta marknadsplatser utöver de 10 officiella bytesplatserna. Dessutom visar analyser att det oftast också krävdes tillhörighet i ett nätverk för att få agera på de svarta marknaderna.
Ett annat exempel är Balkankriget där de illegala marknaderna växte under kriget. Vapensmugglingen ökade. Narkotikasmugglingen och traffickingen genom Balkan försvann inte; utan hittade bara nya vägar. Den grova organiserade brottsligheten tog sig också en allt brutalare roll, exempelvis genom den ökände gangstern Arkans serbiska paramilitära enhet vars medlemmar begick många av de grova krigsbrott som utfördes under kriget.
Vad skulle svenska gäng göra i händelse av krig?
Därför undrar man vad svenska gäng skulle göra i händelse av krig. Med skjutningar på en nivå om cirka 60 avlidna i Sverige 2022 kan det närmast jämföras med ”The Troubles” på Nordirland med cirka 116 avlidna per år. Det är ett läge där svenska gäng har ett våldskapital som prövar hela samhällets förmåga att sköta säkerheten. Men eftersom det till skillnad från på Nordirland inte finns någon tydlig motpart att förhandla om vapenstillestånd innebär det att hotbilden från gängen kommer kvarstå i decennier.
Det är sannolikt att de svenska gängen skulle ta olika roller vid ett krig; men med ett gemensamt intresse: att kontrollera fler marknader och mer smuggling. Det skulle ytterligare öka risken för än större konflikter gängen emellan – i ett läge när försvarsförmågan krävs för att hantera yttre säkerhet.
Det civila försvaret – däribland näringslivet – behöver bra regelverk och förstärkt skydd för att kunna leverera i krig. Det behövs en ömsesidig förståelse och tillit mellan stat och företag att företagsamheten i sig utgör en skyddsvärd förmåga. Att vi nu har utpekade sektorsansvariga myndigheter och att regeringen har aviserat ett näringslivsråd är ett välkommet första steg. Men vi måste säkerställa att dessa samarbetsformer får ett strategiskt innehåll och gemensamma lägesbilder av identifierade hotbilder. Samverkan måste fokusera på inte bara vilka funktioner som ska fungera i krig utan också vilka hotbilder vi vill motverka, så att svenska företag kan fungera på bästa möjliga sätt under krig och med ett förstärkt skydd mot organiserad brottslighet.