Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Fritidskortet – en kostsam satsning som missar målet
Idrottsministern vill att barn ska vara med i klubb istället för gäng. Därför lägger han nu stora summor skattepengar på att subventionera medelklasskillars fotbollsträningar, skriver Johanna Trapp.
Det nya bidraget ”Fritidskortet” är kronjuvelen i socialminister Jakob Forssmeds folkhälsokrona, och regeringens nya förslag. Den kristdemokratiska reformen beräknas kosta drygt 700 miljoner kronor om året. En dryg tredjedel av detta beräknas försvinna i administration.
Fritidskortet är ett bidrag varje barn mellan 8-16 år kan få för att idrotta från och med hösten 2025. 500 kronor om året per barn handlar det om, så till vida du inte också är berättigad till bostadsbidrag, för då handlar det om två tusen kronor per barn och år. För att ha rätt till det ekonomiska stödet måste pengarna gå till en ledarledd aktivitet i föreningslivet eller på den kommunala kulturskolan.
Reformen lär inte ge önskad effekt. I våra grannländer Norge och Island har ett liknande system funnits i ett par år. Där är det medelklassen, som ändå har råd att skicka barnen på fotbollsträning, som använder sig av stödet. Det enda resultatet blir därför att de har råd att köpa barnen ännu dyrare fotbollsskor.
Försäkringskassan uppger att det kommer krävas 160 nya heltidstjänster för att sköta Fritidskortet.
Kortet kommer inte bara att slå fel, det kommer också att bli dyrt. Under 2023 avsattes 50 miljoner kronor bara för att få fram kortets nödvändiga infrastruktur. Under 2024 beräknas hela 731 miljoner kronor avsättas för att införa reformen, och från och med 2025 handlar det om 792 miljoner årligen. Försäkringskassan uppger att det kommer krävas 160 nya heltidstjänster för att sköta Fritidskortet, och att det kommer att gå på 300 miljoner kronor bara för att starta upp administrationen för att införa kortet. Därefter kommer det att kosta 220 miljoner årligen – enbart för administration. För att sätta det i sin kontext så var 262 miljoner vad 118 ungdomsorganisationer fick dela på i organisationsbidrag under 2024.
Kristdemokraterna har rätt i att civilsamhället är viktigt när det gäller att bryta segregationen och förebygga värvningen av unga till gängkriminalitet. Det är dessutom viktigt att se till så att barn rör på sig. Men om man ville göra nytta på riktigt hade man kunnat ge direkt stöd till ungdomsrörelsen. Det menar också ungdomsrörelsen själva. I de flesta fall har idrottsrörelsen redan en etablerad infrastruktur för att nå ut till barn och unga i alla samhällsskikt. Det vore bättre att bygga vidare på det istället för att inrätta ett helt nytt system. Det är dessutom långt ifrån säkert att alla arrangörer av fritidsaktiviteter kommer att ansluta sig till systemet, eftersom det kräver ökad administration.
Ett problem med kortet som dock inte lyfts fram lika tydligt, men som är minst lika relevant, är könsaspekten. Flickor och pojkar utför olika sporter i hög grad. Sporter som killar ofta utövar, exempelvis ishockey, fotboll, innebandy eller tennis, är i allmänhet organiserat i ideella föreningar som håller till i kommunalt finansierade sporthallar. Dessa föreningar kommer att ha rätt till fritidskortets stöd. Men det kommer att innebära en stor ökning i tiden som behöver läggas på administration för föreningarna, något som ofta sköts ideellt av en förälder. Värre är det för klassiska flicksporter. Dessa sker nämligen, om man generaliserar, i mycket högre utsträckning genom en privat verksamhet och kan därmed inte få ta del av fritidskortet. Ridsport och dans är därför exempel på sporter som kommer att missgynnas ekonomiskt eftersom deras utövare inte får ekonomiskt stöd för att exempelvis vara fodervärd åt en häst.
Tyvärr är Kristdemokraterna inte det enda partiet som slösar pengar på tandlösa reformer för medelklassen.
Tyvärr är Kristdemokraterna inte det enda partiet som slösar pengar på tandlösa reformer för medelklassen. Liberalerna föreslog häromdagen att skicka en bok till landets samtliga skolbarn. Kalaset beräknas gå på 300 miljoner kronor. Det är tydligt att L inte hört talas om loppis, antikvariat eller varför inte fenomenet bibliotek.
Både Fritidskortet och förslaget om sommarlovsboken är praktexempel på missriktad politisk handlingskraft. Ambitionen kan vara god, men god politik är inte att strö småpengar över medelklassen som ändå kan betala för sig. Högerpartier borde veta att man behöver spendera smartare för att lösa samhällets stora problem.