Friheten väger upp otryggheten i gig-ekonomin
I gig-ekonomin råder du över din egen arbetstid. Du får också en tydlig koppling mellan antalet arbetade timmar och de pengar som du drar in. Den förlorade sociala samvaron med kollegorna på kontoret vägs upp av mer tid med vännerna, och den förlorade tryggheten från en fast anställning vägs upp av friheten i tillvaron.
Lövverket skuggar laptopskärmen. Wifi-signalen är utmärkt även här ute i trädgården. Tänk att det fortfarande finns folk som måste sitta på ett kontor en sommardag.
Visst, det går att lyfta fram de glassiga sidorna av att vara sin egen. Men är det inte otryggt? Folk brukar fråga det. Hundrafemtio år av industrialism har ju lärt oss att det bästa för de flesta är en stämpelklocka och ett löpande band. Typ.
Jag går på seminarium om gig-jobb. Till och med här tycks man vilja pressa in sig i en mall skapad för fasta anställningar. Ingen lyfter fram att själva poängen är att relationen mellan frihet och trygghet ser annorlunda ut. ”Det kan vara tufft, en månad hade jag inga jobb och då fick jag inga intäkter”, berättar en deltagande, digital nomad. Självklart! Säljer du inget tjänar du inga pengar. Det är grundkurs 1A för en företagare.
Vari består den där tryggheten med en heltidsanställning? Att man vet att det kommer in pengar på kontot varje månad. Det vill säga att man får betalt oavsett vad man har levererat. Hur sunt är det egentligen? Och är det verkligen tryggt att lägga alla sina ägg i en korg – en arbetsgivare – istället för att diversifiera sina inkomster och kontakter?
Insikten att pengarna måste tjänas in är det som får mig att sätta mig framför datorn klockan åtta varje morgon. Det som får mig att tänka ut nya ämnen, nya vinklar, lära mig nya saker. Kompetensutveckling, brukar det heta. Men då måste man ju ta eget ansvar för den? brukar folk fråga oroligt. Ja, precis, eget ansvar. Klarar man inte det saknar man en nog så viktig kompetens på dagens arbetsmarknad.
Det blir också tydligt att det finns en direkt koppling mellan a) det jag levererar b) det jag tjänar och c) mitt utrymme för att konsumera.
Det blir också tydligt att det finns en direkt koppling mellan a) det jag levererar b) det jag tjänar och c) mitt utrymme för att konsumera. Min lön är inte ett resultat av fackliga förhandlingar. Pengarna dyker inte automatiskt upp i lönekuvertet.
Med det följer en förståelse för den alternativkostnad arbete har. En timmes extra fakturerbart arbete ger mera pengar att röra sig med. Men x kronor i konsumtion innebär omvänt att jag måste arbeta y timmar för att tjäna in detta. Är det värt det? Att ställa sig den frågan, är nyckeln till vad som nu kallas för work-life-balance.
Enligt en undersökning från Företagarna är egenföretagare mer nöjda med tillvaron. Jag är inte ett dugg förvånad. Hade situationen varit den omvända hade vi tyckt att det vore absurt att lägga upp arbetslivet som det ser ut för de flesta i dag.
Självklart finns det yrken – polis, sjuksköterska, lärare – där arbetstiden av naturen blir mer bunden. Men säljare, sekreterare, städare, mjukvaruutvecklare, lastbilsförare, snickare och elektriker, för att nämna några vanliga yrken, skulle i väldigt många fall kunna ha mer flexibel arbetstid och mer självständiga anställningsformer. Så sker ju i viss mån redan i dag.
Vid sidan av egenföretagandet växer egenanställningarna fram. Mellan 2011 och 2017 blev de tio gånger så många. Men 44 000 är fortfarande en försvinnande liten andel på en arbetsmarknad med fem miljoner människor.
Under mina första, hittills tolv, år som egenföretagare brukade jag säga att jag gillade friheten, men ibland saknade kollegor, kaffemaskin och kontor.
Nu har jag tänkt om. Alternativkostnaden för en halvtimmes småprat med kollegorna varje dag är nämligen en halvtimme med de där vännerna som man träffar alltför sällan. Eller en halvtimmes träning. Sedan går det förstås att hyra ett kontor nu när co-workingställena poppar upp som svampar ur jorden. Och ärligt talat är kaffet mycket bättre i min egen bryggare.
Hur mycket tid tillbringar för övrigt en genomsnittlig anställd i möten? Med att gå igenom mejl? Med värdegrundsarbete? Åt corporate bullshit i största allmänhet? Har ni sett The Office? Serien som är kul för att den är sann.
Nästa år går vi in i ett nytt decennium. Känns det fortfarande rimligt att fasta heltidsanställningar ska vara alltings norm sommaren 2020?