Förtroendet för kvällspressen är förbrukat

Aftonbladets publisher Sofia Olsson Olsén slår fast en viktig publicistisk princip i ett inlägg på bloggen Aftonbladet Inifrån, med anledning av att en av tidningens mest profilerade medarbetare anklagas för våldtäkt från flera olika medieprofiler.

”Det är polisen som utreder, åklagarna som åtalar och domstolarna som dömer. Det är viktiga principer i en rättsstat”, skriver Olsson Olsén som motivering till att tidningen vare sig namngivit eller kommenterat anklagelserna, trots att de är på snart sagt allas läppar.

Den konspirationsteoretiskt lagde skulle misstänka att denna nya publicistiska linje från Aftonbladets sida i själva verket är en omvändelse under galgen, syftande till att skydda en av de egna medarbetarna. Det är nämligen en helt ny hållning för tidningen som publishern slår fast.

Den konspirationsteoretiskt lagde skulle misstänka att denna nya publicistiska linje från Aftonbladets sida i själva verket är en omvändelse under galgen.

När det i somras spreds uppgifter om att förre finansministern Anders Borg blottat sig och uppfört sig allmänt illa på en fest i Stockholms Skärgård inväntade tidningen ingalunda rättens dom innan de namngav den misstänkte förövaren. Tvärtom kunde tidningens läsare i dagar frossa i uppgifter om den tidigare toppoliktikern, betydligt lösare grundade än de anklagelser som nu förs fram mot Aftonbladetmedarbetaren.

Tvärtom kunde tidningens läsare i dagar frossa i uppgifter om den tidigare toppoliktikern, betydligt lösare grundade än de anklagelser som nu förs fram mot Aftonbladetmedarbetaren.

När den Sverigedemokratiska riksdagspolitikern Hanna Wigh nyligen anklagade en partikamrat för sexuella övergrepp valde tidningen inte att invänta domslut innan man slog på stora trumman. I stället publicerades ett stort antal artiklar på kort tid, på såväl nyhetsplats som på ledarplats. Inte minst ledarsidan drog oerhört stora växlar på anklagelserna.

I ljuset av dessa två fall av nyhetsvärdering är det minst sagt märkligt att tidningen nu väljer att tiga om anklagelserna mot den egna medarbetaren. De generella principer som åberopas tycks inte ha varit gällande i de tidigare fallen.

Ännu märkligare blir det av att spalterna samtidigt fylls av artiklar om den pågående kampanjen #metoo, där kvinnor berättar om sina erfarenheter av övergrepp och kränkningar.

Allra märkligast är dock hur andra svenska medier håller Aftonbladet om ryggen.

Allra märkligast är dock hur andra svenska medier håller Aftonbladet om ryggen. Särskilt konstigt är det att konkurrerande Expressen verkar anse att anklagelserna mot den profilerade Aftonbladetmedarbetaren saknar nyhetsvärde, samtidigt som de i dagar har rapporterat om anklagelserna mot Hollywoodproducenten Harvey Weinstein, ett namn som fram tills nyligen antagligen var okänt för de flesta svenskar.

Förtroendet för kvällspressen är extremt lågt. Nio av tio svenskar uppgav 2016 att de helt saknade förtroende för kvällstidningarna. Om tidningarna är intresserade av att förändra detta kan ett första steg vara att tillämpa samma publicistiska principer hela tiden.

Det är svårt att tänka sig något effektivare sätt att ytterligare skada den lilla rest av förtroende för kvällspressen som återstår, och att dessutom vidga klyftan mellan medieeliten i Stockholm och de breda befolkningslagren, än Aftonbladets katastrofala krishantering just nu.

Det är svårt att tänka sig något effektivare sätt att ytterligare skada den lilla rest av förtroende för kvällspressen som återstår.

Alla som anat att mediekretsarna i Stockholm präglas av ett skråtänkande där man håller varandra om ryggen, och dubbla måttstockar där man dömer andra men ser mellan fingrarna med sina kompisar, har fått vatten på sin kvarn.

Fortsätter kvällspressen på den inslagna vägen gräver den sin egen grav.