Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Fortfarande ekonomin, dumbom

Allt fler väljare tycks använda röstsedeln för att skicka signaler i värdefrågor. Det är att underskatta betydelsen av den fråga där de stora skiljelinjerna mellan partierna faktiskt fortfarande går: ekonomin.

Inför det amerikanska presidentvalet 1992 myntade Bill Clintons strateg James Carville de bevingade orden The economy, stupid (”Ekonomin, dumbom”) som en uppmaning till arbetarna på kampanjhögkvarteret att fokusera på ekonomiska frågor när de pratade med väljare. Även i svenska riksdagsval brukar frågor som rör ekonomi och sysselsättning hamna högt på väljarnas dagordning, enligt Sveriges Televisions vallokalsundersökningar.

Men i den svenska valrörelsen 2018 har något förändrats. Debatter om ekonomisk politik har fått stryka på foten för frågor som invandring, integration och lag och ordning. När Demoskop mätte vilka frågor väljarna tyckte var viktigast i april svarade bara 7 procent av de tillfrågade att Sveriges ekonomi är den viktigaste frågan inför valet. Kanske beror det på att invandringsrelaterade frågor tar nästan allt syre i debatten just nu eller kanske på att Sverige är mitt uppe i en högkonjunktur, men faktum är att den ekonomiska politikens minskande betydelse för väljarna är ett stort problem.   

Parallellt med den förskjutningen har nämligen en annan förändring också ägt rum: värdesignaleringens inträde i svensk politik. I sin nyutkomna bok Snöflingorna faller över Husby beskriver Moderaternas Ungdomsförbunds ordförande Benjamin Dousa fenomenet på följande sätt: “I grund och botten handlar det om huruvida politiska åsikter bottnar i värderingar eller identitet (…) Det politiska ställningstagandet speglar hur den personen vill uppfattas.” Det viktigaste är alltså inte om den politik man ställer sig bakom når önskad effekt, utan snarare vad ens politiska åsikter säger om en som person.

Jag har nu själv människor i min bekantskapskrets som på fullaste allvar menar att valet för dem står mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet i riksdagsvalet i höst. Och det är jag inte ensam om: även den liberala skribenten Isobel Hadley-Kamptz reflekterade nyligen över denna absurda positionering på Twitter. Troligen vill dessa personer uppfattas som människor som står bakom en mer öppen flyktingpolitik och, i bred bemärkelse, medmänsklighet.

Bara för att två partier sammanfaller på GAL/TAN-skalan betyder det inte att de delar värderingar.

Förutom att stå upp för en mer öppen flyktingpolitik än den som varit rådande under den här mandatperioden har C och V dock väldigt lite gemensamt. Centerpartiet vill till exempel sänka skatterna mest av alla partier och ändra såväl Lagen om anställningsskydd (LAS) som konfliktreglerna på arbetsmarknaden. Sådana förslag skulle sannolikt få en traditionell vänsterpartist eller socialdemokrat att sätta kaffet i vrångstrupen. Det är mot den bakgrunden man ska se Aftonbladets ledarskribent Anders Lindbergs något märkliga kommentar att “Annie Lööf är höger om Djingis Khan”.

Centerns syn på ekonomi speglar också en annan vision än vänsterns om hur Sverige ska kunna fortsätta vara ett öppet land i framtiden för människor oavsett om de kommer hit som flyktingar, anhöriga eller arbetskraftsinvandrare: vår arbetsmarknad måste bli flexiblare och våra skatte- och bidragssystem måste skapa bättre drivkrafter för arbete, sparande, investeringar och entreprenörskap.

Det finns förstås fler sätt att analysera det politiska läget på än genom höger-vänster-glasögon. Men bara för att två partier sammanfaller på GAL/TAN (eller GOD/OND”-skalan) betyder det inte att de delar värderingar. En röst på C eller en röst på V innebär därför inte en röst på samma samhällsvision om öppenhet. Om man i sitt tunnelseende fokuserar enbart på migrationsfrågor missar man en mycket större helhet.

För att göra en mer generell poäng är en genomtänkt ekonomisk politik grunden för att samhällen ska kunna blomstra och utvecklas. Utan en flexibel arbetsmarknad, ett skattesystem som sporrar snarare än hämmar ansträngning och goda villkor för företagande försämras förutsättningarna för allt annat från sjukvård till försvar och ja, även integration. Den här valrörelsen må vara en historisk avvikelse sett till vilka frågor som betonas i de flesta debatter, men till syvende och sist kretsar det mesta ändå kring hur vi hushåller med våra gemensamma resurser. Det är fortfarande ekonomin, dumbom.