Folkets sämsta företrädare

Miljöpartiet, möt fyraprocentspärren. Ni kanske är överraskade att stöta på den här. Inte för att ni har någon anledning att vara det, men det verkar ibland som att ni skulle behöva en tolk till verkligheten, så för säkerhets skull: Låt mig hjälpa er.

I valet 2014 fick ni knappt sju procent. Redan det måste ha varit en besvikelse för er som väntade er en upprepning av succéresultatet i EU-valet. Av någon anledning är väljare mer benägna att exportera otillräkneliga partier till Bryssel än att installera dem i riksdagshuset. Samtidigt fanns det fortfarande flera personer som tog er på allvar, varav somliga hade uppnått rösträttsålder. Oturligt nog återfanns några av dem på höga positioner hos Socialdemokraterna.

Ni hamnade alltså i regeringsställning, vilket jag är rädd att ni har hanterat som en elefant i en porslinsbutik. Elefanter är kända för sin höga emotionella kapacitet – och kontakt med era känslor har ni ju visat prov på ända upp i pressrummets talarstol – men förmågan att hantera en situation som påminner om en porslinsbutiks minimala svängrum och risk att förstöra saker, finns inte riktigt där.

Ifall ni inte känner igen er i denna verklighetsbeskrivning kommer här en kort överblick.

• MILJÖN. Som framgår av ert namn, er självbild och Gustav Fridolins kolbit är det här tänkt att vara er paradgren. Sedan sålde ni det där tyska brunkolet. Alltså dövade ni inte alls era väljares klimatångest, vilket ju var hela poängen, och orsakade därmed besvikelse.
• INVANDRINGEN. Situationen här är ungefär likadan: Ni lovade en sak och gjorde sedan motsatsen. Dessutom gav ni uttryck för starka känslor gentemot dem som inser att man inte kan kombinera öppna gränser med en enorm välfärdsstat. När ni själva sedermera landade i samma slutsats framstod ni tyvärr som en aning skenheliga, vilket skadade Miljöpartibilden.
• KULTURPOLITIKEN. Det kan av många upplevas som obehagligt när ett regeringsparti börjar tala om att tvångsutbilda kulturinstitutionernas personal i partiets egen ideologi. Det för nämligen tankarna till ett antal tidigare regimer med tydliga TAN-värderingar.
• FEMINISMEN. Miljöpartiet har varit tydligt i sitt ställningstagande mot män på grund av deras bilkörande och köttätande, och för kvinnor på grund av vårt förmodade tågåkande och grönsakskonsumtion. Ändå var det Romson som senare fick avgå medan Fridolin satt kvar. Som vi lärt av senare tiders knytbluskampanjer är det alltid ett feministiskt misslyckande om en kvinna avgår från sin post.

Därtill kommer ett antal val enskilda miljöpartister har gjort som skadat Miljöpartibilden, exempelvis att måla sin båt med samma giftiga färg man vill förbjuda, vägra skaka hand med kvinnor eller äta middag med turkiska extremnationalister.

Listan skulle kunna fortsätta, men förmodligen framträder huvuddragen nu. Att sätta sig i regeringsställning kändes kanske som ett bra beslut, men det kräver att ens idéer går att applicera på verkligheten. De, och partiet i stort, behöver även kunna tåla ett visst mått av strålkastarljus.

Att sätta sig i regeringsställning kräver att ens idéer går att applicera på verkligheten.

Det senare verkar ni ha tagit fasta på. I det valmanifest ni presenterade förra helgen är det tydligt att ni ansträngt er för att hitta områden där ni inte misslyckats kapitalt under den senaste mandatperioden. Ett sådant har ni tydligen hittat i magen på en kaskelotval. Var tredje strandad sådan har plast i magen. Därför vill Miljöpartiet förbjuda sugrör.

Cigarettfimpar på gatan ska vidare leda till 800 kronor i böter, så att Sveriges poliser får något att göra. Era eventuella väljare kan även se fram emot trängselskatt på flyg (så att inte vem som helst ska ha råd att flyga), kilometerskatt (för att åtgärda den levande landsbygden) och höghastighetståg (för att det är bra och viktigt att tågresan mellan Stockholm och Göteborg blir en timme kortare år 2045).

Jag hade önskat er lycka till, men det hade kunnat framstå som ironiskt, så jag låter bli. Alla gör vi vårt för att bidra till den goda tonen i debatten.