Fler befogenheter ger bättre ordningsvakter

Sverige kommer snart att ha en ny ordningsvaktslag. Regeringen har lagt en proposition som ska beslutas om i riksdagen i maj. Samtidigt motionerar Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att stoppa delar av förslagen som innebär utökade befogenheter för ordningsvakter.

Bakgrunden till att partierna vill stoppa de utökade befogenheterna för ordningsvakter är att en del ingripanden de senaste åren har ifrågasatts. I ett fall förra året avled en man efter ett ordningsvaktsingripande – och ordningsvakterna står åtalade i ett pågående rättsfall. Kritik har också riktats med uppgifter om upplevd rasism och bristande respekt mot gripna och omhändertagna under pågående ingripanden.

Eftersom ordningsvakter har begränsade polisiära befogenheter är det självklart att ta frågeställningarna om professionella och säkra ingripanden på allvar. Ordningsvakten är ett slags rättskedjans yttre kapillär, som enligt lag står under polisens befogande och ledning även då ordningsvakten är anställd i ett privat företag.

Den nya lagen behövs för att modernisera ett regelverk som ursprungligen kom till för att reglera dansbanevakter.

Den nya ordningsvaktslagen behövs för att modernisera ett regelverk som ursprungligen kom till för att reglera dansbanevakter på 1980-talet. Verkligheten har förändrats och lagstiftningens förslag till förlängd utbildning och möjlighet att arbeta trygghetsskapande behövs.

Så långt verkar de flesta vara överens. Men faktum är att de av Vänsterpartiet och Miljöpartiet ifrågasatta utökade befogenheterna eller breddade arbetsuppgifterna behövs också av samma skäl som de anger för att stoppa reformerna: med bättre utformade befogenheter så kommer också kvaliteten på ingripandena höjas.

I korthet innehåller lagstiftningen tre förslag till utökade befogenheter: att efter polisiärt beslut ha möjlighet att transportera en omhändertagen, att söka efter identitet och att förverka beslagtagen alkohol. Samtliga arbetsuppgifter syftar till att avsluta arbetsuppgifter som ordningsvakten redan har påbörjat – under insyn och övervakning av polisen i varje enskilt fall.

Här behöver vi göra en fördjupning för att tydliggöra hur de utökade arbetsuppgifterna de facto gör ingripandena säkrare.

Sedan jag började på Säkerhetsföretagen för sex år sedan har jag årligen följt med ordningsvakter ut på patrulleringar nattetid och på komplexa uppdrag. I tunnelbanan stötte jag redan första gången på en man som omhändertagits av en patrull ordningsvakter. Han hade en bakgrund med en rad olika hälsoproblem både fysiskt och psykiskt och hade enligt ordningsvakterna omhändertagits vid flera olika tillfällen.

Ordningsvakterna och den omhändertagne personen väntade på polisen som enligt nuvarande lagstiftning är den som ska transportera personen till rätt omvårdnad. Men då polisen är en begränsad resurs så fick sällskapet vänta på sin tur, efter att mer akuta polisiära ärenden var avklarade. Vid vårt besök hade de väntat så länge att den omhändertagne mannen somnat i griprummet, på det kala golvet.

Ifall ordningsvakter i stället hade haft befogenhet att transportera den omhändertagne personen hade besöket i griprummet bara varat några minuter. Han hade fått omsorg snabbare och en betydligt större värdighet i vården än vad som erbjuds i griprummen med dagens lagstiftning. Den i det här fallet omhändertagna personen var också lugn och stilla och skulle sannolikt inte ha krävt en polisiär insats för själva transporten.

Samtidigt hade ordningsvaktspatrullen kunnat sättas i tjänst snabbare. När en patrull blir uppehållen i timmar för att polis ska komma på plats så finns färre kollegor på plats – vilket ökar risken i andra ingripanden under samma arbetspass på platser som tunnelbanan eller i köpcentrum.

I snitt uppger säkerhetsföretagen i tunnelbanan att en patrull väntar 45 minuter vid ett omhändertagande på att polisen ska komma på plats för att transportera personen vidare. Ju kortare det tidsfönstret är, desto bättre omsorg för den omhändertagne personen.

I regeringens förslag till att låta ordningsvakter transportera omhändertagna ligger också tydliga krav på anpassad utbildning. Det kommer exempelvis att krävas särskild utbildning och krav på bilar och utrustning för att utföra transporterna. I det ökar också möjligheten till specialisering för de ordningsvakter som arbetar med uppgiften, vilket även i sig ökar kvaliteten i omhändertagandet.

De senaste åren har samverkan mellan polis och ordningsvakter byggts ut på ett sätt som saknar motstycke.

Förslagen om utökade befogenheter ska också ses i sitt sammanhang. De senaste åren har samverkan mellan polis och ordningsvakter byggts ut på ett sätt som saknar motstycke historiskt och i internationell jämförelse. Det finns numera utpekade ordningsvaktsansvariga på alla polisens nationella och lokala verksamheter, vilket innebär att myndighetens styrning av ordningsvakterna är bättre än förut. Dessutom innebär införandet av digitala rapporteringsverktyg att ordningsvakterna och polisen är sammanlänkade på ett nytt sätt rent operativt.

Att i den miljön införa ett par nya arbetsuppgifter faller in i ett sammanhang där samarbetet mellan polisen och ordningsvakter blir allt bättre. Med fler ordningsvaktsansvariga poliser finns dessutom ett system på plats som i högre grad kan ta emot anmälningar om felaktiga ingripanden – det är också en välkommen förstärkning av säkerheten i ordningsvakternas arbete.