Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Facket driver dold S-agenda

Handelsanställdas förbund vägrar nu yttra sig om arbetstillstånd när jobbet enligt dem skulle kunna gå till en svensk i stället. Det vallöfte – eller hot – som Socialdemokraterna presenterat inför valet är redan facklig praxis. Det här visar varför facket inte ska ha inflytande över arbetskraftsinvandringen.

Det nuvarande systemet för arbetskraftsinvandring ger arbetsgivaren rätt att själv avgöra vilken kompetens som behövs i den egna verksamheten, och huruvida denna kompetens finns i Sverige. Fördelarna med en sådan ordning kan te sig uppenbara, men dessvärre har den börjat ifrågasättas enligt klassisk protektionistisk retorik.

Flera fackförbund ser arbetskraftsinvandring som ett hot mot de egna medlemmarna. Därför har Socialdemokraterna meddelat att de vill återinföra en variant av den gamla myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen. Den utgick från att en myndighet i samråd med arbetsmarknadens parter skulle pröva varje ansökan utifrån förmenta behov på arbetsmarknaden. Dessutom gav den fackförbund möjlighet att lägga in veto mot ansökningar om arbetstillstånd.

Frånsett den enorma byråkrati det skulle innebära att återinföra denna modell, så skulle facket få ett betydligt större inflytande än i dag. Det är oroande, för fackets yttranden som remissinstans under ansökningsprocessen väger redan för tungt. Enligt rådande regelverk ska facket hjälpa Migrationsverket att bedöma huruvida villkoren i anställningsavtalet ligger i nivå med det relevanta kollektivavtalet. Även om Migrationsverket inte behöver ta hänsyn till utlåtandet är det ofta avgörande för utgången.

Dessvärre missbrukar flera fackförbund sin maktposition, bland annat genom att avstyrka tillstånd eller att vägra yttra sig på fullkomligt irrelevanta grunder. Eftersom fackets bedömning väger tungt när Migrationsverket fattar beslut, riskerar detta att leda till att ansökan avslås och personen utvisas.

I stället för att kontrollera själva anställningsvillkoren i ansökan, vilket är fackets uppdrag, finns också flera exempel på hur fackförbund gjort bedömningar efter premisser som gynnar deras egna syften. SvD har rapporterat om hur Hotell- och restaurangfacket avstyrkte alla ansökningar från arbetsgivare utan kollektivavtal. Och nyligen skrev vi tillsammans med advokaten Arvid Danielsson om hur IF Metall och Hotell- och restaurangfacket båda har börjat avstyrka ansökningar med hänvisning till att personen inte är medlem i facket.

Med transparenta riktlinjer skulle fackförbunden fråntas möjligheten att förstöra för anställda och företagare.

Nu verkar Handelsanställdas förbund ha gått ännu längre. I ett yttrande om ett arbetstillstånd skriver förbundet att det inte kan ”tillstå åtgärden då vi inte anser att det råder brist på inhemsk arbetskraft i branschen”. Uppenbarligen har facket redan börjat tillämpa just den policy som Socialdemokraterna föreslår inför valet.

Fackförbunden är inte neutral part i detta, och får naturligtvis tycka vad de vill om arbetskraftsinvandring. Problemet är att deras yttrandet anses så centrala i Migrationsverkets beslutsprocess, samtidigt som de skadar arbetskraftsinvandrare. Det är också skrämmande att Socialdemokraterna med sitt förslag vill ge fackförbunden ännu större makt över vilka internationella rekryteringar företag får göra.

Kompetensbrist är det absolut största tillväxthindret för företag i Sverige i dag. En återgång till ett överreglerat, byråkratiskt system skulle vara dåligt för såväl arbetskraftsinvandrare som arbetsgivare – och därmed för Sverige. I stället för att återinföra myndighetsprövningar av arbetstillstånd, borde fokus ligga på att lösa problemen med rättsosäkra bedömningar av tillstånden. Grunderna för nuvarande system kan behållas, men i stället för att förstärka fackets roll i processerna, borde bedömningen av arbetsvillkoren göras utifrån från centralt framtagna riktlinjer.

Lönekravet för arbetskraftsinvandrare kan exempelvis utformas utifrån lönestatistik i stället för fackets uttolkande av kollektivavtalet. Den typen av riktlinjer skulle ge tydligare regler att förhålla sig till för företag som anställer arbetskraftsinvandrare.

Med transparenta riktlinjer skulle fackförbunden fråntas möjligheten att förstöra för anställda och företagare, genom att godtyckligt bedöma ansökningar utifrån egoistiska kriterier.