Euron är en säkerhetsfråga för Sverige

Problemen kring den svenska Nato-ansökan har lärt oss att man ska försäkra sig innan det blåser upp till storm. Nu ser en svensk euroanslutning, som för 20 år sedan ofta beskrevs som ett risktagande, alltmer ut som en försäkring inför existentiella och ekonomiska hot. Därför lär svenskarnas stöd för euron komma att stärkas ytterligare.

Den existentiella faran är att Europa förlorar den ekonomiska uthållighet som krävs för att kunna värna sig mot rysk aggression och kinesisk utpressning. Faran kan bli akut om EU-länder med ansvarslös ekonomisk politik utlöser nya finanskriser. 

Tyvärr har EU:s finanspolitiska ramverk ”stabilitets- och tillväxtpakten” inte fungerat som vaccin mot sådana debacle. Pandemipaketet gav EU däremot ett bättre, men tillfälligt, verktyg. Kommissionen kan hålla inne pengar när länder som Ungern inte reformerar, men endast fram till 2026. Hittills har endast de maktmedel som ECB fick 2012 kunnat förmå länder att genomföra nödvändiga reformer. ECB får endast rädda länder från bankkriser om länderna uppfyller ekonomiska reformkrav. Hävstången är så stark att även grekiska socialister och italienska nationalister tvingats rätta in sig i ledet. 

Enbart ECB förmår att vara sheriffen i stan.

Därför är en stark europeisk centralbank ett avgörande europeiskt och svenskt säkerhetsintresse. Den blir ännu viktigare inför en EU-utvidgning. Åtminstone åtta länder, bland dessa Moldavien och Ukraina, riskerar att hamna i en rysk intressesfär ifall de inte ser en framkomlig väg mot medlemskap. Omvänt, om de kan utvecklas väl – så som andra nyblivna EU-länder har gjort – stärker de det fria Europa. Därför har även tidigare skeptiker som Frankrikes president Emmanuel Macron nu svängt och förordar utvidgning. 

Haken är att dessa åtta länder, men även några av de nuvarande EU-länderna, för en svajig makroekonomisk politik och brister när det gäller rättsstatlighet och korruption. Enbart ECB förmår då att vara sheriffen i stan. Då är det önskvärt att ECB stärks av ett svenskt medlemskap i euron och att Sverige får det inflytande som följer av ett deltagande i den gemensamma valutan.

***

Även ur ett snävt svenskt, ekonomiskt, perspektiv ter sig dock en euroanslutning som en välkommen försäkring. Svenska banker har betydligt större utlåning till privat sektor än banker i andra EU-länder, samtidigt som åtskilliga fastighetsbolag vacklar. Sverige har näst lägst tillväxt i EU och en inflation över euroländernas, delvis orsakad av Riksbanken som, i utvärderingen riksdagens beställt, kritiseras för grova felprognoser och fortsatta köp av värdepapper så sent som våren 2022. Det förvånar därför inte att finansmarknader har lågt förtroende för svensk penningpolitik och säljer kronor när det blåser. Nordea flyttade från Sverige för att euroländernas bankunion tedde sig som en säkrare hamn.

I själva verket kan Riksbankens senaste krumbukter ses som en fortsättning på tidigare mönster. Redan på 1990-talet sågade Assar Lindbeck och John Hassler EMU-utredningens slutsats att Sverige ofta utsätts för konjunktursvängningar i otakt med andra EU-länder, vilka måste pareras med egen penningpolitik. Lindbeck och Hassler visade nämligen övertygande att de avvikande konjunktursvängningarna hade orsakats av den egna svenska, och ofta feltänkta, makropolitiken.

Om Sverige hade haft euron som valuta hade de svenska konjunkturerna inte avvikit mycket från euroländernas – och på köpet hade vi sluppit fadäserna i svensk penningpolitik.

Inte minst hade Riksbanken då inte behövt de 80 miljarder kronor som man under senare år förlorat på överdrivna obligationsköp och nu begär i tillskott av Finansdepartementet. Detta illustrerar hur riskerna med en euroanslutning ofta har diskuterats väl ensidigt.

Konkurser bland banker i euroländerna betalas i första hand av aktieägarna. Sedan finns en resolutionsfond som bankerna betalar in till i förhållande till deras risknivå. Först om den inte räcker skulle Sverige behöva låna ut mer till fonden. Statliga krisfonder har dock normalt inte gått med förlust, utan pengarna har betalats tillbaka när krisen är över.

Även synen på den sortens konjunkturkris som euroskeptiker befarar måste omvärderas. I EMU-utredningen och ofta i debatten därefter framställdes sådana som långvariga sänken för länders tillväxt. Nyare forskningslitteratur visar emellertid att konjunkturkriser i demokratier normalt leder till tillväxtreformer och därför i snitt inte för med sig långsiktigt negativa effekter.

Utifrån denna forskning behöver också påståendet att Sverige haft bättre tillväxt än euroländerna omvärderas. Poängen är att Sveriges snabbare tillväxt orsakades just av reformerna som enbart blev politiskt möjliga av krisen i början av 1990-talet. Krisen utlöstes av att Sverige i stället för nödvändiga reformer försökte hålla fast växelkurs. Men utan detta försök och de omfattande tillväxtreformer som krisen gjorde politiskt möjliga hade Sverige inte fått 25 år av bättre tillväxt.

Euron kan förlösa reformer som i längden är helt nödvändiga. 

Många länder som med för få reformer i bagaget bytte till euron, som Spanien, Portugal eller Grekland fick över en natt oförtjänt låga räntor. Dessa länder hamnade så småningom i en kris likt den svenska 1990-talskrisen och åtskilliga år av låg tillväxt. Men länderna genomförde under krisen stora reformer och har nu en mycket bättre utveckling än de hade innan de införde euron. Grekland, Spanien och Portugal tillhör just nu de EU-länder som har högst tillväxt, och även Italien växer. Det visar hur euron kan förlösa reformer som i längden är helt nödvändiga. En rad färska studier bekräftar också att införandet av euron har resulterat i stigande inkomster och produktivitet.

Sammantaget finns nu mycket goda existentiella säkerhetsskäl att främja en stark europeisk centralbank som Sverige helst också skall ha inflytande över. Även ekonomiska skäl talar för att en euroanslutning skulle utgöra en försäkring mot de risker som en svajig svensk penningpolitik och framtida svenska bankkriser för med sig. Redan nu skapar en krona i gungning långsiktiga risker som i dagsläget är svårbedömda. Vad betyder det till exempel att många svenska företag säljs ut varje gång kronan slår i botten? Därför är det knappast någon överraskning att många svenskar nu omprövar sin inställning till en svensk euroanslutning.