Marcus Björk: Ett Trumpsäkert Nato

”Var det bara en bluff? Jag är inte säker. Tänkbart, ja, men jag skulle inte vilja satsa på det.” Orden är en EU-diplomats efter att Trump hotat att lämna Nato under 2019 års toppmöte. Nu är återigen Trump namnet på allas läppar och att “Trumpsäkra” alliansen var en av två frågor som överskuggade 2024 års toppmöte. Den andra var, förstås, Rysslands anfallskrig i Ukraina. 

Valet av Mark Rutte till ny generalsekreterare för Nato är en del i att säkra alliansen för en eventuell Trump-vinst i det amerikanska presidentvalet i höst. På toppmötet 2019 var det just Rutte, i egenskap av nederländsk premiärminister, som lyckades blidka Trump efter hans attacker på alliansens medlemmar. Något som har gett honom smeknamnet “Trumpviskaren”.

Något som har gett Rutte smeknamnet “Trumpviskaren”.

Då var det endast sju av Natos 29 medlemsländer som uppfyllde kravet på att spendera två procent av BNP på militären, något som Trump kritiserade hårt. I år beräknas däremot 23 av 32 Natoländer nå tvåprocentsmålet, en väsentlig förbättring som förhoppningsvis kan nöja Trump om han blir återvald till president. 

Toppmötets beslut att överlåta ansvaret för samordning, säkerhetsassistans och utbildning för Ukraina, är även det en del i Trumpsäkringen. Den 300 personer starka USA-ledda ledningscentralen i Wiesbaden i Tyskland ska ersättas med en ny Nato-ledd ledningscentral på samma plats, bestående av 700 personer. På så sätt minskar den amerikanska presidentens omedelbara rådighet över stödet till Ukraina. 

Natotoppmötet gick av stapeln mitt i en period av politisk tumult i Europa. I Frankrike väntas resultatet av helgens parlamentsval, där ingen koalition nådde egen majoritet, leda till ett svårt politiskt läge. Även i Tyskland är det politiska läget något skakigt, då förbundskansler Olaf Scholz parti SPS gjorde det sämsta valresultatet på mer än 130 år i årets EU-val. Förra veckans budgetutkast var också under förväntan och en besvikelse för de som hoppades att Berlin skulle skjuta till mer pengar för att möta sina försvarsförpliktelser. 

Natotoppmötet gick av stapeln mitt i en period av politisk tumult i Europa.

Nya inrikespolitiska lägen är dock inte alltid förenat med uteblivet eller minskat stöd för Ukraina. Storbritanniens nyvalda premiärminister Keir Starmer (Labour) har fortsatt på den tidigare Tory-regeringens linje med omfattande stöd till Ukraina. Inför Nato-toppmötet meddelade han att även hans regering kommer att gå vidare med löftet att höja försvarsutgifterna till 2,5 procent av BNP. Dock först när den ekonomiska situationen tillåter. 

Storbritanniens orubbliga stöd till Ukraina står i bjärt kontrast till Nato-medlemmen Ungerns. Premiärminister Viktor Orbán har precis avslutat en turné till Ryssland och Kina, en resa som han själv kallat “ett fredsuppdrag”. Förutom att demonstrativt uppvakta Putin och Xi inför toppmötet gjorde Orbán det också tidigt klart att Ungern inte kommer att stödja Ukraina. 

Under torsdagen klubbade dock toppmötet igenom ett nytt stödpaket till Ukraina på 450 miljarder under en ettårsperiod. Detta efter att Ungern i utbyte mot att få avstå att bidra, också går med på att avstå från att använda sin vetorätt mot beslutet. Stödpaketet kommer även med brasklappen att avtalet inte är juridiskt bindande för kommande regeringar, vilket innebär att pengar mycket väl kan utebli vid en eventuell Trump-vinst i höst. Avgående generalsekreterare Stoltenberg fick därmed se sitt förslag om 1 050 miljarder kronor under en femårsperiod, förbisett. 

Frågan om en tidsram för ett framtida ukrainskt Nato-medlemskap lämnades också hängande i luften. Även om Ukrainas väg mot ett Nato-medlemskap kallades “oåterkalleligt” i en gemensam kommuniké, förblir det oklart hur Ukraina ska kunna gå över den “välupplysta bron till Natomedlemskap” som utlovades av USA:s Utrikesminister Anthony Blinken. Så länge kriget pågår lär Ukraina få stå och stampa utanför Nato.