Engagera dig i arkitekturdebatten innan det är för sent
Varje epok sätter sin prägel på arkitekturen. De perioder då det byggs extra mycket blir därför mer dominerande än andra. Under det kommande decenniet kommer det att byggas mer i Stockholm än något tidigare årtionde. Dagens arkitekturdebatt är därför helt avgörande för den miljö som dina barn och barnbarn kommer att leva i.
Den som reser genom de gamla öststaterna slås ofta av hur mycket gammal välbevarad bebyggelse som finns. Kommunismens enda fördel är nämligen att eftersom den inte genererat något välstånd hade de kommunistiska staterna inte råd att riva och bygga nytt under den modernistiska epoken på samma sätt som man kunde i det kapitalistiska väst.
Motståndare till modernistiska lådor och likriktning raljerar ofta över ”DDR-arkitektur”, men faktum är att arkitekturen väster om Järnridån var ungefär lika nedslående som den i Östtyskland. Medan städer som Budapest och Prag ståtar med mängder av bevarad arkitektur lever Stockholmare (för att inte tala om befolkningen i mindre städer som Malmö och Skellefteå) fortfarande med sviterna av den rivningsvåg under 50- och 60-talen som i termer av destruktivitet inte stod andra världskrigets terrorbombningar efter.
I viss utsträckning är det slumpen som avgör om en stad fått fortsätta vara vacker eller inte. Den stora stadsbranden i Gävle 1869 var en katastrof, då nästan hela stadskärnan utplånades. Extra beklämmande eftersom Gävle var en av få städer längs norrlandskusten som överlevde rysshärjningarna något århundrade tidigare. Sett i backspegeln var dock stadsbranden en välsignelse, eftersom den inträffade när den gjorde.
Ur askan reste sig nämligen en pampig stenstad, inspirerad av Haussmans nyligen genomförda omdaning av Paris. Precis som i den franska huvudstaden planerades esplanader och breda paradgator, som både skänkte stadsborna luft och ljus, och fungerade som brandgator ägnade att förebygga liknande katastrofer i framtiden. Längs esplanaderna sköt ståtliga palatser i nyrenässans sina tinnar och torn i höjden.
Den arkitektur som råder under det kommande decenniet kommer att sätta sin prägel på framtidens städer i en utsträckning som inget enskilt tidigare årtionde har gjort.
Det sena 1800-talet satte sin prägel på stadsbilden i centrala Gävle, och även om Socialdemokraterna under sitt 98 år långa oavbrutna styre gjorde en del insatser för att ändra på detta finns mycket bevarat. De värsta övergreppen från arbetarrörelsens sida var rivningarna av palatsen runt stora torget för att ge plats åt bland annat en Domuslåda i betong, samt de brutalistiska klossar vid ån som flankerar det gamla ikoniska rådhuset med sin klockstapel.
I Stockholm revs Klarakvarteren, men den föreslagna ”saneringen” av Södermalm, Östermalm och Vasastaden stoppades, vilket de flesta är tacksamma för i dag. Hela centrala Norrmalm står dock som ett monument över en arkitektonisk epok som de flesta (utom dagens arkitekter) helst skulle vilja glömma. 70-talets omfattande byggnationer inom ramen av miljonprogrammet präglades av den tidens föga upplyftande arkitektoniska ideal, ideal som vi varit tvungna att leva med och mitt i alltsedan dess.
I dag byggs det i en utsträckning som överträffar dessa tidigare epoker. Om Stockholm stads mål att bygga 140 000 nya bostäder mellan 2010 och 2030 infrias innebär det att var sjätte bostad i Stockholm år 2030 kommer att vara byggd på 2020-talet, det vill säga de är inte ens påbörjade ännu. Det kan jämföras med att endast var tionde bostad i Stockholm år 2030 kommer att vara byggd på 1950-talet.
Om Stockholm stads mål att bygga 140 000 nya bostäder mellan 2010 och 2030 infrias innebär det att var sjätte bostad i Stockholm år 2030 kommer att vara byggd på 2020-talet.
Den arkitektur som råder under det kommande decenniet kommer att sätta sin prägel på framtidens städer i en utsträckning som inget enskilt tidigare årtionde har gjort. Det finns med andra ord starka skäl för den som bryr sig om sina barn och barnbarns livsmiljö att engagera sig i arkitekturfrågorna. Både Norrmalmsregleringen och miljonprogrammet blev misslyckanden, såväl estetiskt som socialt. Låt oss inte upprepa misstagen i ännu större skala. Det är nu vi avgör hur framtidens städer ska se ut.