Samhälle Essä
Energikrisen äventyrar klimatpolitiken
Utan tillgång till stabil, fossilfri energiproduktion blir klimatomställningen omöjlig. Den värsta energikrisen sedan 1970-talet gör dock politikens ovilja att ta långsiktigt ansvar för både klimatomställning och energiförsörjningen tydlig, skriver Simon Wakter.
Samtidigt som klimatkonferensen COP26 pågår i Glasgow utspelar sig en energikris vars konsekvenser har börjat urholka acceptansen för klimatåtgärder. Politiker avkrävs svar och vill visa handlingskraft, men står handfallna inför en situation man inte riktigt vet hur man hamnat i.
Den nuvarande energikrisen är den mest omfattande sedan 1970-talets oljekriser. Nu, liksom då, är det i grund och botten en brist på energi som drabbar världen. Uppskjutet underhåll och minskad efterfrågan under pandemin har tillsammans med flera år av uteblivna investeringar pressat det fossila energisystemet till bristningsgränsen allteftersom den ekonomiska tillväxten tilltar.
När människor tvingas välja mellan smutsig energi och ingen energi kommer valet alltid landa på smutsig energi.
I allt större utsträckning blir det tydligt att när människor tvingas välja mellan smutsig energi och ingen energi kommer valet alltid landa på smutsig energi. Det gäller i Europa och i resten av världen.
Flera europeiska länder har sett de högsta elpriserna någonsin. Nedstängda industrier och omfattande protester till följd av de höga elpriserna sätter press på europeiska politiker att agera.
I Brasilien har den värsta torkan på många år minskat vattenkraftsproduktionen och bidragit till att landet nu köper lika mycket flytande naturgas, LNG, som Japan. Samtidigt har japanska energibolag börjat hamstra LNG för att undvika en upprepning av förra årets energikris.
Kina har förbjudit import av kol från Australien, som ersätts med fossilgas. Den inhemska produktionen av kol i Kina har påverkats av bland annat översvämningar, vilket ytterligare bidrar till bristsituationen. De flesta av landets provinser har infört rullande strömavbrott som drabbar både tung industri och privatpersoner. För att stävja energibristen har de största energibolagen beordrats att säkra energiförsörjningen till varje pris.
Kinesiska företag och privatpersoner har dock redan tagit saken i egna händer genom att köpa dieselgeneratorer. Flera återförsäljare har sålt helt slut på generatorer. Den ökade dieselkonsumtionen har i sin tur gjort att man tvingats införa ransonering av diesel och filmer med långa köer av lastbilar vid bensinmackar sprids på sociala medier. Ekonomiska analytiker förväntar sig att energikrisen påverkar tillväxten: Bank of America har justerat ned den förväntade tillväxten för 2022 från 5,3 till 4,0 procent.
I USA har ett antal oväder och haverier drabbat produktionen av fossilgas, vilket är olyckligt i ett läge där varje molekyl av gas är eftertraktad på världsmarknaderna.
I Kalifornien motsvarar dieselgeneratorernas samlade effekt 15 procent av hela delstatens kraftsystem.
Även i USA har antalet dieselgeneratorer skjutit i höjden. I Kalifornien motsvarar dieselgeneratorernas samlade effekt 15 procent av hela delstatens kraftsystem. Det är en av de delstater som gjort mest för att ställa om, bland annat genom krav på solceller på nya byggnader och ett förbud mot bensinbilar från 2035. Samtidigt ser kärnkraftverket Diablo Canyon ut att stängas i förtid 2025. För att kompensera för stängningen av kärnkraft och äldre gaskraftverk har man beslutat att bygga 11 500 MW ny kraftproduktion.
Från början fanns krav att den skulle vara fossilfri men över sommaren öppnade man upp för att ändå tillåta fossilgas. Kaliforniens systemansvarige, CAISO, har ansökt om undantag från gällande utsläppsbegränsningar för att tillgängliggöra mer gaskraft. Sedan tidigare utfärdas uppmaningar till användarna att begränsa elkonsumtionen under perioder med hög efterfrågan. Kalifornien har flera gånger haft rullande strömavbrott.
***
Energipriserna påverkar hushåll och företag direkt, möjligen med lite fördröjning för de som har prissäkrat sig. På medellång sikt tvingas privatpersoner och företag dra ned på sina utgifter för att klara de högre energikostnaderna.
Högre energipriser har en regressiv effekt – låginkomsttagare påverkas oproportionerligt mycket.
Högre energipriser har en regressiv effekt – låginkomsttagare påverkas oproportionerligt mycket eftersom det är en grupp som redan lägger en större del av sin inkomst på energi. I värsta fall tvingas människor välja mellan att hålla sig varma eller att köpa mat, ett dilemma som kommit att kallas ”heat or eat”. För de tio procent av Europas befolkning som lever i energifattigdom riskerar detta att bli ett högst verkligt val.
Inom industrin slår de höga priserna först och främst mot energiintensiva sektorer, framförallt tillverkning av konstgödsel och smältverk för exempelvis koppar och aluminium. Omkring 40 procent av smältverkens kostnader kan utgöras av elkostnader.
På längre sikt letar de högre energipriserna och dess följdeffekter sig genom ekonomin till i princip samtliga varor. Höjda priser på konstgödsel, koldioxid och diesel ger dyrare mat. De höjda priserna på aluminium och andra metaller ger prishöjningar på en mängd produkter. Hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen påverkas, man skjuter upp inköp och drar ned på sociala aktiviteter och andra utgifter. Detta ger i sin tur följdeffekter i ekonomin, särskilt under återhämtningen från pandemin.
Även om effekterna i västvärlden är omfattande blir påverkan liksom alltid värst för de som är fattigast och redan har det sämre ställt. Den nuvarande energikrisen riskerar att likt 1970-talets oljekriser få stora effekter för utvecklingsländerna.
Läs också:
Under oljekriserna tvingades många utvecklingsländer finansiera sin konsumtion med lån vilket ledde till hög skuldsättning men begränsade de negativa effekterna på ländernas utveckling. Lånen möjliggjordes till stor del genom så kallad ”petrodollar-recycling”, där oljestaternas inkomster placerades i västerländska banker som därefter lånade ut pengarna till oljeimporterande utvecklingsländer.
När Pakistan försökt köpa LNG inkom det inga bud alls – de kan inte betala tillräckligt för att konkurrera om fossilgasen. Landet har tvingats nödupphandla LNG med leveransdatum under november till rekordpriser för undvika en krissituation under december. Flera analytiker och stora fossilbolag tror att de höga priserna kan hålla i sig åtminstone ett par månader och leda till omfattande protester och social oro.
***
Utöver skillnaderna i hur energikrisen påverkar olika delar av samhället och olika länder finns stora skillnader i hur klimatåtgärder och energiförsörjning prioriteras. Framförallt skiljer synen på energi och vikten av energiförsörjning beroende på om det handlar om det egna landet eller ett annat land.
Samtidigt som västerländska institutioner förbjuder finansiering av fossilt ökar flera länder i väst sin inhemska produktion.
De senaste åren har flera länder och institutioner stoppat och förbjudit investeringar i fossilutvinning och fossilkraftverk utomlands, även i utvecklingsländer. Men samtidigt som västerländska institutioner förbjuder finansiering av fossilt ökar flera länder i väst sin inhemska produktion.
De höga gaspriserna ger rejält klirr i kassan för Norge som generöst nog beslutat att öka gasexporten med två procent för att avlasta Europas energibrist. Norge har tillsammans med en koalition av andra länder bedrivit lobbying mot Världsbanken för att stoppa all finansiering av fossilprojekt. Men när Norges nya regering tar tag i energipolitiken på hemmaplan heter det istället att man måste balansera sociala och ekonomiska intressen med klimatmål och att ”olje- och gassektorn ska utvecklas, inte avvecklas”. I den nya regeringens policy kan man läsa att ”klimatpolicy får inte bli moraliserande utan måste vara rättvis” och att utvinningen behövs för finansiera omställningen. I januari förra året invigdes det nya Johan Sverdrup-fältet, Europas största oljefält.
Storbritannien, som står värd för klimatmötet i Glasgow, har gett nya tillstånd för utvinning av olja och gas i Nordsjön samt tecknat avtal med Qatar för att säkra tillgången till gas. Tyskland bygger ny fossilgasinfrastruktur. Värst av västländerna är kanske Australien, där landets miljöminister inom loppet av en månad gett tillstånd för tre kolgruvor.
Den grupp länder som utvinner mest fossila bränslen består i princip av USA, Norge och Kanada samt ett antal länder med varierande syn på begreppet demokrati. Det handlar om stater som Ryssland, Qatar, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kina med flera.
Sambandet mellan energipolitik och geopolitik gör sig påmint när europeiska ledare ber Putin att pumpa mer gas och Joe Biden tillsammans med andra ledare vädjar till OPEC att producera mer olja. Varken Putin eller OPEC är dock intresserade. För Biden-administrationen finns med all säkerhet president Carters vädjan år 1977 till det amerikanska folket att begränsa energikonsumtionen i minnet som ett avskräckande exempel.
Det är inte bara när det gäller utvinning som synen mellan hemlandet och utlandet skiljer sig. Samma dag som klimatmötet inleddes släppte G20-länderna en gemensam kommuniké att de enats om att inte finansiera kolkraftverk utomlands. Uttalandet innehöll däremot inga nya åtaganden för att begränsa kolkraften bland de egna G20-länderna.
Under själva COP26-mötet annonserade mer än 40 länder ett nytt avtal för att fasa ut kol. För majoriteten av länderna innebär avtalet dock inga åtaganden i hemlandet. Dessutom saknas de största kolkonsumenterna och producenterna som USA, Kina, Indien och Australien.
På hemmaplan handlar det om försörjningstrygghet. Utomlands handlar det om klimatansvar.
Medan EIB slutar investera i fossilt har EU-kommissionen godkänt att Belgien inför statsstöd till nya gaskraftverk för att ersätta de sju reaktorer som idag står för hälften av landets elproduktion. På klimatmötets första dag offentliggjordes beslutet för de två första gaskraftverken. Även Tyskland ger statsstöd för investeringar i fossil gaskraft. På hemmaplan handlar det om försörjningstrygghet. Utomlands handlar det om klimatansvar.
Kina följer samma mönster. Xi Jinping har annonserat att man slutar bygga och finansiera kolkraftverk i andra länder, vilket varit positivt inför klimatmötet. Men samtidigt har landets elproducenter beordrats att säkra energiförsörjningen till varje pris för att tackla energibristen. Det har gett resultat och den inhemska kolproduktionen slog rekord under oktober. Även om den kinesiska elbristen nu ser ut att ha lindrats någorlunda kan lättnaden vara temporär. Den kinesiska vintern ser ut att vara i antågande och väderrapporten pekar på snö i Beijing, nästan en månad tidigare än vanligt.
Skillnaden i synen på energi mellan det egna landet och andra länder är djupt orättvis. De länder som verkligen behöver energi för att utvecklas och som har släppt ut minst lyckas inte finansiera sin utveckling, samtidigt som rika länder inte vill riskera sin.
Kortsiktigheten och avsaknaden av helhetssyn i energiinvesteringar har cementerat ett beroende av icke-demokratiska stater för att säkra energiförsörjningen. Det har också lett till att produktionen av fossila bränslen är strukturellt underfinansierad och det finns nu en klyfta mellan hur mycket fossila bränslen som produceras och hur mycket som används. Det kan tyckas vara goda nyheter för klimatet, men riskerar att fortsatt utgöra ett allvarligt problem om inte andra energislag kraftigt byggs ut.
***
När världens ledare pressas att visa handlingskraft men saknar en plan är risken stor att åtgärderna förvärrar situationen snarare än förbättrar den. Som exempel efterfrågar Spanien drastiska förändringar av energimarknaderna och har begärt att få lämna EU:s gemensamma elmarknad.
Ett flertal länder har börjat införa direkta stöd till konsumenter och företag. Först ut var Storbritannien, där staten gick in för att stötta produktionen av konstgödsel när det uppstod akut brist på koldioxid, en biprodukt som bland annat är viktig i livsmedelsindustrin. Flera länder har sänkt eller temporärt avskaffat skatter på el. I Frankrike har staten infört en ”inflationsbonus” på 100 euro till alla som tjänar mindre än 2 000 euro, till en total kostnad på 3,8 miljarder euro.
Flera av de länder som har kärnkraft har infört eller har redan system som skyddar konsumenterna från kostnader motsvarande tiotals miljarder kronor. Sedan tidigare tvingas franska EdF sälja en fjärdedel av sin kärnkraftsproduktion till ett reglerat pris. Under energikrisen har det franska elpriset rusat och kontrakt för el under 2022 handlas för en bra bit över 100 euro per MWh. Det innebär att EdF kan tvingas sälja 100 TWh, motsvarande drygt två tredjedelar av Sveriges elkonsumtion, till ett pris som är 60 euro lägre än marknadspriset och att de franska kärnkraftverken subventionerar elkonsumenterna med 6 miljarder euro, eller 60 miljarder kronor.
I Bulgarien har man beslutat om en överföring av kärnkraftens vinster till industrin. Stödet på motsvarande 56 öre per kWh finansieras av vinsterna från kärnkraftverket Kozloduy. Totalt uppgår stödet till knappt 2,3 miljarder kronor.
Spanien, som har en lång och komplicerad energipolitisk historia, har beslutat att ta ökade vinster från kärnkraft, vattenkraft, vindkraft och solkraft för att finansiera utbyggnaden av förnybart och ge ett stöd till konsumenter. Enligt energijätten Iberdrola har bolaget sedan åtgärderna infördes under sommaren gått miste om motsvarande över en miljard kronor. Företaget har meddelat att man inte kommer delta i Spaniens pågående budprocess för ny förnybar produktion mot bakgrund av att det är så osäkert vilka regler som kommer att gälla framåt. Kraftigt höjda eller nya punktskatter, som beskattningen av vinster i spanska kraftbolag, skapar en mycket osäker miljö att investera i.
Men stödpengar har ett fundamentalt problem – de löser inte det grundläggande problemet med en brist på energi.
Det kan dock finnas goda skäl att stötta vissa konsumentgrupper och sektorer. Att dessutom använda intäkter från ökade utsläppspriser som skatteväxling kan begränsa statens kostnader. Men stödpengar har ett fundamentalt problem – de löser inte det grundläggande problemet med en brist på energi och framförallt brist på billig, fossilfri energi.
Eftersom själva syftet med stöden är att företag ska hålla igång sin produktion, vilket bidrar till högre energipriser, förvärrar det dessutom problemen. Effekten blir att någon annan måste minska sin energikonsumtion ännu mer.
Det verkar inte som att någon enskild marknadssyn är entydigt bättre än andra. Storbritannien blev på 80-talet ett av de första länderna att avreglera elmarknaden men har idag samma höga elpriser som Kina, som tvärtom har en helt reglerad marknad. Under de senaste åren har Storbritannien gått tillbaka mot en allt mer reglerad elmarknad. Kina å andra sidan har försökt avreglera elmarknaden i 20 år, något som påskyndats av energikrisen. Inom loppet av en vecka lyckades Kina både med att först börja avreglera för att sedan börja återreglera marknaden. Ingen verkar sitta på alla svar.
***
Vädret har alltid haft stor påverkan på energiförsörjningen genom att påverka produktion och konsumtion. Allteftersom andelen planerbar elproduktion minskar har vädret fått en större påverkan och under det senaste året kan flera uppmärksammade energihändelser kopplas direkt till vädret.
Det finns flera anledningar att misstänka att situationen med höga och volatila elpriser kommer fortsätta. Till att börja med är volatilitet något som i allt större utsträckning byggs in i systemet. Samtidigt är de priser som skulle krävas för att få till stånd flera tekniska och marknadsbaserade lösningar som lagring och efterfrågeflexibilitet politiskt ohållbara, vilket tydligt visas av den senaste tidens händelser.
För det andra ser klyftan mellan produktion och konsumtion av energi ut att vara del av en bestående trend. Fossilfri energi byggs inte ut i tillräcklig takt för att täcka ökande behov och samtidigt kompensera för den fossila energi som vi måste fasa ut. Det krävs kraftigt ökade investeringar och en helhetssyn som även värdesätter planerbarhet.
Den kommande vintern ser det ut som att Europas energipolitik får sätta sitt hopp till välviljan hos Putin, OPEC och vädergudarna. En mild, regnig och blåsig vinter skulle lugna energimarknaderna, men effekterna av denna energikris lär vara fortsatt kännbara.
Energipolitik lägger grunden för klimatomställningen. Därför är det av yttersta vikt att politiker fokuserar på energisystemets grundpelare – försörjningstrygghet, konkurrenskraft och hållbarhet – samt att även utvecklingsländer inkluderas.
I både industrialiserade länder och utvecklingsländer riskerar energikrisens konsekvenser allvarligt urholka acceptansen för klimatåtgärder. Vi har inte råd med klimatnationalism och grön kolonialism. Vi har inte råd att sätta vårt hopp till en mild, regnig och blåsig vinter. Vi har inte råd att upprepa den här energikrisen.