Ekonomi Krönika
En stämpel för 10 miljarder
Att få ett elflygplan godkänt för trafik kan kosta tio miljarder kronor. Inom en rad branscher är regleringskostnader numera en stor del av utvecklingskostnaderna. Har vi råd att bygga trösklar till viktiga marknader, och är regleringarna verkligen värda besväret? Det frågar sig Erik Lakomaa.
Lagen som förbjuder den amerikanska luftfartsmyndigheten (FAA) att reglera säkerheten för kommersiella rymdflygningar löper ut den första oktober. Bakgrunden till moratoriet är att man – i detta fall – är medveten om att det finns en trade off mellan innovationer och reglering. Man ville därför ge rymdindustrin ett par decenniers respit från regleringar precis som flygindustrin fick på 1900-talet.
Insikten är att vi sannolikt inte skulle ha fått den tekniska utveckling som ägt rum, om flygindustrin hade varit reglerad på samma sätt som idag. Ett aktuellt exempel på detta återfinns på ett område som likt den civila rymdfarten är nytt, men saknar regleringsundantag: elflyget.
Kostnaden för att få planet godkänt beräknas till drygt 10 miljarder kronor.
Inom civilflyg står numera regleringskostnader för en stor del av utvecklingskostnaderna. Det tyska företaget Lilium är ett av de företag som kommit längst i utvecklingen av elflyg och har konstruerat ett sexsitsigt elflygplan för korta resor. Kostnaden för att få detta godkänt beräknar de till drygt 10 miljarder svenska kronor. Detta är kostnader som företaget måste ta innan de kan sälja ett enda flygplan – och de kommer att behöva sälja många plan innan de fått tillbaka kostnaden för tillståndsprocessen.
Detsamma gäller läkemedel. Mediankostnaden för att få ett nytt läkemedel godkänt av det amerikanska läkemedelsverket FDA uppskattades 2013 till motsvarande 30 miljarder svenska kronor. Den är med all säkerhet inte lägre i dag.
Även produkter som till synes inte förändrats så mycket kan ha fått påtagligt ändrat innehåll genom regleringar. Den som i Sverige vill tillverka pappersmassa behöver i dag följa en rad regler som inte fanns på 1970-talet, inte minst inom miljöområdet. Allt annat lika kommer dessa att göra det dyrare att tillverka papper. Det gör också att vad som är ”papper” nu inte är exakt samma sak som det var förr. ”Papper” kan ses som en kombination av den fysiska produkten och de regelverk som styrt hur pappret får produceras (och marknadsföras och säljas och återvinnas). Regleringskostnaderna på detta område är små jämfört med flygindustrin, men de är inte obefintliga.
***
Denna problematik tyder såklart inte på att alla regler är omotiverade eller att kunderna inte skulle föredra dagens papper (tillverkat på dagens miljövänliga sätt) framför vad som fanns tidigare, men däremot att regleringarna kostar och att det får stora ekonomiska konsekvenser. Det betyder samtidigt att man kan ha haft en produktivitetsökning inom själva produktionen utan att priset fallit eftersom kostnaden för regleringarna tillkommit. Det innebär både att det finns mindre att fördela och påverkar hur det fördelas.
Denna regleringsekonomi får flera implikationer. Dels kan den vara hämmande för tillväxten som sådan genom att den minskar incitamenten till innovation och företagande. Om exempelvis Lilium finner att kostnaden för certifiering är för hög kommer de inte att tillverka några elflygplan. Det innebär både att konsumenterna går miste om nyttan av dem och att färre arbetstillfällen för flygplansbyggare skapas.
För stora existerande företag kan regleringar innebära en konkurrensfördel.
Samtidigt kommer regleringar, tillståndsprocesser och liknande att per automatik gynna existerande företag och – eftersom kompetens att navigera byråkratier, påverka politiker, och säkerställa att regler följs – i de flesta fall är en kostnad som inte följer omsättningen gynnar det i synnerhet stora företag. För stora existerande företag kan regleringar också innebära en konkurrensfördel eftersom det stänger ute potentiella konkurrenter. Inom flyg och läkemedel har detta gjort att affärsmodellen för små innovativa företag varit att låta någon av de stora jättarna köpa upp dem när de inte klarat att bära kostnaderna själva.
Kanske är regleringsbördan något som människor vill ha: jämför man nutidens flyg med exempelvis 1920-talets eller för all del 1950-talets, är dagens oändligt mycket säkrare, det är också tystare och mer bränslesnåla. Per passagerarkilometer har exempelvis utsläppen minskat med över 90 procent. Det går dock inte att komma ifrån att det finns en kostnad. Och den kostnaden kommer att bäras av någon.
Kanske kommer den civila rymdfarten få behålla sitt undantag – i skrivande stund är något beslutet inte fattat. Vad som dock är säkert är att regleringar kommer att fortsätta att kosta. Om det är värt priset är dock en politisk fråga.