Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Utblick Ledare
En sådan seger till och Macron är förlorad
Det definitiva genombrottet för Marine Le Pens ytterhögerparti uteblev i söndagens parlamentsval i Frankrike, och i stället blev den spretiga och delvis extrema vänsteralliansen störst. Presidenten kommer att få balansera på slak lina under återstoden av sin ämbetstid, skriver Simon Johansson.
Ansträngningarna för att hindra ytterhögern att nå majoritet i nationalförsamlingen, genom att Macrons valallians Tillsammans och vänsteralliansen Nya Folkfronten dragit tillbaka kandidater för att öka varandras chanser att besegra Nationell samling, lyckades. Men det riskerar att bli en pyrrhusseger. Mycket pekar nämligen på att president Macron kommer att behöva dela på den verkställande makten med en regering ledd av den brokiga vänsteralliansen, som blev störst i valet.
Nya Folkfrontens största parti, med namnet Det okuvade Frankrike, vägrade i det längsta att kalla Hamas attacker den 7 oktober för terrorism. Förra månaden vände de under galgen för att få till det breda vänstersamarbete som består av alltifrån Det okuvade Frankrike till det tidigare statsbärande (socialdemokratiska) Socialistiska partiet – och mellan dem står alltså bland annat Franska kommunistpartiet.
I natt krävde Det okuvade Frankrikes ledare, Jean-Luc Mélenchon, att Macron går ner på knä och erkänner sig besegrad. Antingen ska Macron utse en premiärminister från Nya Folkfronten eller avgå. Mélenchon krävde också att gruppens politiska plattform förverkligas i sommar, om nödvändigt utan omröstning och via presidentdekret.
Mélenchon kräver att gruppens plattform förverkligas i sommar, om nödvändigt utan omröstning och via presidentdekret.
Nya Folkfronten har lovat massiva välfärdssatsningar, generösare arbetslöshetsersättningar, höjda löner för offentliganställda – och att ignorera EU:s regler för budgetunderskott. Men alliansens främsta vallöfte – som de för övrigt delade med Nationell samling – är att riva upp det viktigaste inrikespolitiska beslutet Macron har fattat under sina sju år som president.
Redan 1995 visste den dåvarande presidenten Jacques Chirac vad som behövde göras, men backade när den franska tuppen gal. Förra året trotsade Emmanuel Macron protesterna: han höjde pensionsåldern från förödande 62 år till blygsamma 64 år. Alla med minsta förståelse för nationalräkenskaper – eller förmåga till rationellt tänkande – begriper att det inte är hållbart att arbetsför ålder i en välfärdsstat bara ska omfatta en halv livstid. I ett land vars budget inte har varit i balans sedan 1974 borde det vara än mer uppenbart.
I ett politiskt mer sansat land hade övriga partier säkert rasat offentligt när pensionsreformen infördes, men sedan accepterat läget och tyst tackat sin lyckliga stjärna för att någon annan genomförde den helt nödvändiga reformen och därmed också var den som fick ta emot folkets vrede.
Men så är också Frankrike ett land med protest som nationalsport. Bara det senaste året har lärare strejkat för att de ogillade något utbildningsministern sade, renhållningsarbetare har strejkat för att få gå i pension vid 57 (ja, 57) och flygledare har strejkat för att de ska behöva meddela 48 timmar i förväg att de avser att göra just det.
Emmanuel Macrons motiv för att utlysa nyval till nationalförsamlingen när han hade en någorlunda fungerande minoritetsregering har förbryllat mången analytiker. Det är svårt att tolka resultaten på ett annat sätt än att vad han än önskade uppnå så har det misslyckats.
Som Marine Le Pen själv uttryckte saken: ”segern är bara uppskjuten”.
Monsieur le Président har bildat pakt med djävulen efter devisen att min fiendes fiende är min vän. Det är sällan grund för stabila samarbeten. Nationell samling kan dessutom ta sikte på presidentvalet 2027 förvissade om att mycket av deras stöd är mer än bara en protest, utan bygger på genuina samhällsproblem, kopplade till invandring och kriminalitet, som breda folklager upplever att makten inte tar tag i (en situation inte helt obekant för oss i Sverige). Eller som Marine Le Pen själv uttryckte saken: ”segern är bara uppskjuten”.
Om Emmanuel Macron tvingas utse en premiärminister från Nya Folkfronten kommer Le Pens chanser att påverkas av hur presidenten klarar av att samarbeta med en regering som kräver att pensionsåldern åter sänks och som lovar allt till alla – eventuellt under ledning av Det okuvade Frankrike. Återstår att se om de förmår att kuva sin president.
Högerrevolutionen är uppskjuten. Nu blir Macrons uppgift att stoppa den självförvållade från vänster.