Eli Göndör om rapporten ”Varför röstar Sveriges muslimer inte borgerligt?”
I morgon (5/4) släpper Timbro rapporten ”Varför röstar Sveriges muslimer inte borgerligt?” av nationalekonomen Alen Musaefendic. Trots att riksdagspartierna med undantag för Sverigedemokraterna har ganska likartade ståndpunkter i olika sakfrågor som kan antas beröra muslimer, exempelvis att tillåta konfessionella friskolor och moskébyggen, finns forskning som visar att en stor del av den muslimska minoriteten röstar vänster. Musaefendic resonerar kring vad det beror på och vad borgerliga partier kan göra för att bryta den trenden. Här berättar Eli Göndör, doktor i islamologi och ansvarig för integration på Timbro, vad rapporten handlar om.
Varför släpper du den här rapporten nu?
Vi har alltid diskuterat konflikter mellan olika uppfattningar om hur ett samhälle bör fungera. De senaste åren har vi släppt böckerna Mellan klan och stat och Islam och liberalismen, antologin Religionen i demokratin och rapporten Vem representerar Sveriges muslimska väljare? Precis som debattartikeln Alen Musaefendic skrev inför rapportlanseringen i morgon, har alla väckt reaktioner. Faktum är dock att Sverige i dag möter människor som har andra uppfattningar om exempelvis familjens och religionens plats i samhället. Det uppstår en värderingskonflikt som måste bemötas, och den försvinner inte för att man låter bli att prata om den.
Kan man generalisera om muslimers politiska åsikter?
Muslimer är inte en homogen grupp. Men det finns ett stabilt mönster och forskning som visar att muslimer ofta röstar vänster. Min analys är att det inte behöver vara så, och i rapporten läggs ett antal argument fram för varför borgerlig politik är bäst även för den här gruppen.
Vad beror det på att gruppen röstar vänster?
Det finns många tänkbara förklaringar varav bara några berörs i rapporten. Rapporten tar sikte på Sverige och menar att det inte finns något övertygande argument för att det här mönstret måste bestå. Borgerliga partier måste ha bättre självförtroende och bli bättre på att kommunicera att deras politik även gynnar muslimer.
Riktad politik mot specifika grupper. Vad är skillnaden mellan det och vänsterns identitetspolitik?
Den här rapporten handlar om att ge alla människor samma rättigheter och möjligheter, inte att ge en viss grupp speciella rättigheter. En vanlig definition av identitetspolitik är att man har olika lagar och regler för olika grupper. Jag har konsekvent kritiserat sådana utspel. Vad Musaefendic föreslår är inte en politik som utformas för en viss grupp, utan att den politik som borgerliga partier i hög utsträckning redan har kommuniceras bättre till en grupp väljare som borgerliga partier i dag har dålig kontakt med. Det är stor skillnad mellan vänsterns identitetspolitik och en generell politik, där alla ges samma rättigheter att exempelvis driva konfessionella friskolor eller bygga bönehus, oavsett religion.
Det är stor skillnad mellan vänsterns identitetspolitik och en generell politik, där alla ges samma rättigheter att exempelvis driva konfessionella friskolor eller bygga bönehus, oavsett religion.
Så vad behöver borgerligheten göra för att nå ut till muslimer?
I första hand handlar det om självförtroende. Vare sig det handlar om att bryta utanförskap, upprätthålla lag och ordning i förorter eller garantera minoriteters valfrihet så är det borgerliga partier som drivit de frågorna tydligast. Däremot finns det som Musaefendic pekar på också en misstro mot borgerliga partier i dessa frågor, som förstärks av utspel och uttalanden från politiker i flera av partierna.
Varför försvarar Timbro konfessionella friskolor, slöjor och moskéer?
Religionsfrihet är en central liberal rättighet. Tyvärr ser vi just nu hur den ifrågasätts och genomgående handlar det om islam och muslimer. I Europa är det ofta partier till höger som driver på om slöjförbud, burkiniförbud, begränsningar av moskéer etcetera. I den konflikten tar vi tydlig ställning för individens rättigheter.
Betyder det att religionsutövning inte bör kritiseras?
Ingenstans i rapporten ifrågasätts rätten att kritisera religion, islam eller olika uttryck för islam. Muslimer har givetvis skilda åsikter i alla möjliga frågor, och det uppstår ständigt konflikter mellan olika frihetsperspektiv. Det är ett av skälen till att det behövs ett kvalificerat samtal om dessa avvägningar.