Det vore tjänstefel av Kristersson att glömma frihetsreformerna

Den 26 mars 1992 lade regeringen Bildt fram propositionen ”Om valfrihet och fristående skolor”. Drygt två månader senare röstades den igenom i riksdagen.

30 år senare går nästan 300 000 elever i fristående grundskolor och gymnasieskolor. Andelen elever som valt en friskola är 15 procent i grundskolan och 30 procent på gymnasienivå. Under 2000-talet har miljontals elever och föräldrar utnyttjat möjligheten att gå i en annan skola än den kommunala.

Rätten att välja skola är idag så självklar att även de partier som lägger förslag som skulle slå ut många friskolor, bedyrar att de vill ha kvar valfrihetsprincipen. Regeringar behöver ofta hantera kriser, så även den borgerliga regeringen 1991-1994 som vann makten lagom till den djupaste lågkonjunkturen sedan andra världskriget. Det är dock sällan som den akuta krishanteringen blir en regerings bestående politiska avtryck.

Regeringen Bildt tog chansen och genomförde en rad reformer som förändrade Sverige i grunden

Varje regering har en unik möjlighet att påverka samhällets långsiktiga inriktning. Regeringen Bildt tog chansen och genomförde en rad reformer som förändrade Sverige i grunden. Friskolereformen är ett av de mer framträdande exemplen. Här är några fler, som har det gemensamt att samtliga ökade människors valfrihet över tid:

• Beslut om privatisering av 34 statliga företag (18 av dessa hann privatiseras innan valet 1994).
• Avskaffad prisreglering inom jordbruks- och fiskesektorn.
• Avskaffat monopol för posttjänster.
• Avskaffat monopol för arbetsförmedling.
• Avreglering av marknaden för långfärdsbussar.
• Tillåtet för andra än Televerket att erbjuda telefonitjänster.
• Tillstånd för TV4 att starta sändningar i konkurrens med SVT.
• Avskaffat monopol på tillverkning, partihandel och import/export av all alkohol.
• Beslut om avreglering av elmarknaden från 1 januari 1995.
• Individuellt pensionssparande blir avdragsgillt.
• Beslut om riktlinjer för reformering av allmänna pensionssystemet (ATP).
• Beslut om OPS-projektet Arlandabanan, som konkurrensutsatt busstrafiken till Arlanda.
• Möjlighet till offentlig finansiering även för privata daghem.
• LSS-lagen införs (vilken gav valfrihet genom Lagen om offentlig valfrihet från 1999).
• Möjlighet att välja husläkare (avskaffades sedan 1995).

Därtill tillsattes Lindbeckkommissionen, eller egentligen Ekonomikommissionen, som lade fram 113 reformförslag. Ett antal av dessa genomfördes, och kommissionen bidrog i sig till att slå fast behovet av fortsatta reformer även efter att regeringen Bildt inte längre var vid makten.

Nu har en ny borgerlig regering just tillträtt. Hur kommer vi att se tillbaka på denna om 30 år när det gäller att genomföra reformer som får långsiktig påverkan på samhällsutvecklingen? Givet hur det har börjat är risken betydande att dess avtryck när det gäller att göra Sverige till ett friare, företagsammare och mer marknadsekonomiskt samhälle kommer att vara relativt begränsat.

Den nytillträdda regeringen har utan tvivel stora utmaningar att hantera. Brottsligheten måste tryckas tillbaka. En omfattande invandring under lång tid i kombination med en dåligt fungerande arbetsmarknad och en allmän kravlöshet inom de offentliga transfereringssystemen har skapat akuta problem med parallellsamhällen präglade av laglöshet. Arbetet med att gå med i Nato tar mycket kraft. De ryckiga och stundtals skenande elpriserna är ett allvarligt hot både mot människors privatekonomier och svensk tillväxt.

Det går att både skärpa straffen och att verka för ökad frihet

Ingenting av detta hindrar dock en borgerlig regering från att också prioritera långsiktiga reformer. Det går att både skärpa straffen och att verka för ökad frihet. 

I början av 1990-talet behövde regeringen Bildt hantera en ekonomi i fritt fall som ledde till räntechock och massarbetslöshet, men lyckades ändå genomföra ett omfattande offensivt reformprogram. Man skärpte för övrigt samtidigt straffen, bland annat genom att avskaffa halvtidsfrigivningen.

Även Fredrik Reinfeldts regeringsperiod 2006-2014, som de senaste åren mest kopplats till frågor om invandring, innehöll ett antal offensiva frihetsreformer. De mest omtalade av dessa är de breda skattesänkningarna som åstadkoms genom konstruktionen med jobbskatteavdrag och som ingen vänsterregering därefter har vågat vrida tillbaka.

Även här finns dock en rad andra exempel.

• Försäljning av statens innehav i fem företag, däribland Nordea, Stockholmsbörsen och Vin&Sprit.
• Avreglering av apoteksmarknaden inklusive möjlighet att köpa receptfria läkemedel i detaljhandeln.
• Avreglering av marknaden för bilprovningar.
• Avskaffande av SJ:s monopol på långväga tågresor.
• Möjlighet för utländska aktörer att verka på marknaden för persontrafik.
• Slopat kårobligatorium för studenter vid universitet och högskolor.
• Obligatorisk valfrihet inom primärvården i hela landet.
• Lagen om valfrihet (LOV), grund för valfrihet inom bland annat äldreomsorg och hemtjänst.
• Införande av upplåtelseformen äganderätt för lägenheter.

Även Reinfeldts första regering hade att hantera en dramatisk kris då världens finansmarknader skakade 2008-2009 och BNP minskade med fem procent på bara några kvartal.

Kanske blir regeringen Kristersson ihågkommen för att den verkligen ”fick ordning på Sverige” efter en period med omfattande misskötsel. Det vore förstås inte illa. Men varför inte också passa på att flytta fram positionerna inom andra områden?

Moderaterna har nyligen tagit fram ett idéprogram som är välfyllt med den frihetliga reformiver som har varit ett kärnvärde inom partiet sedan Gösta Bohmans dagar. Den idémässiga basen finns uppenbarligen där, men kanske saknas numera den riktiga viljan eller modet att ta principiella konflikter som inte handlar om att ”få ordning” på saker utan om något djupare.

Friskolepropositionen från 1992 har under de senaste årens skoldebatt då och då kritiserats för att ha varit för kortfattad och inte grundad i någon omfattande utredning. Och ännu värre: för att utgå från ideologiska principer.

Det senare är helt korrekt. I motiveringen för propositionens förslag anförs bland annat att ”målet är att åstadkomma största möjliga frihet för barn och föräldrar att välja skola” och att ”möjligheten att välja skola och att välja sina barns utbildning är viktig i ett fritt samhälle”. De principiella argumenten kom först i propositionen, frågor om effektivitet och samhällsnytta först därefter.

***

I dagens politiska verklighet tycks rädslan för att allt inte blir perfekt från början eller för att få kritik, allt oftare trumfa viljan att utveckla samhället i enlighet med den egna politiska övertygelsen. En uppenbar risk med den inställningen är att man missar möjligheten att göra verklig skillnad inom alla områden där man har chansen och sannolikt egentligen gärna vill göra skillnad.

2022 är inte 1992, men nog finns det fortfarande mycket kvar att göra för politiker som har ägnat stora delar av sina liv åt att argumentera för ökad frihet, mindre offentlig sektor och mer av den fria företagsamhetens kraft. Nu har de chansen att göra just detta.

Om också dagens regering vill bli ihågkommen för att ha gjort Sverige till ett friare land finns gott om områden att undersöka närmare

”Fri ekonomi och fri företagsamhet är grunden för vårt välstånd”, konstaterade statsminister Kristersson i sin första regeringsförklaring. Det är ord som förpliktigar.

Om också dagens regering vill bli ihågkommen för att ha gjort Sverige till ett friare land finns gott om områden att undersöka närmare. Här kommer några förslag.

• SJ:s dominerande ställning gör att tågmarknaden fungerar onödigt dåligt. Sälj SJ i några olika delar och utred upphandlingar av vissa tågsträckor.
• Ett nytt generellt program för försäljning av statliga företag. Definiera principer för när staten måste vara ägare och sätt upp resten av företagen på en säljlista. Våga stå för att privata företag över tid är bättre än statliga företag.
• Utred inte bara huvudmannaskapet för vården utan ge människor individuell rätt att söka specialistvård i hela landet. Låt privata och offentliga aktörer konkurrera om vårdkunderna. Förändring underifrån.
• Gör Lagen om valfrihet (LOV) obligatorisk i hela landet.
• Möjliggör privatfinansierade vägar för att åstadkomma efterlängtade projekt som Östlig förbindelse i Stockholm.
• Konkurrensutsätt Systembolaget.
• Tillåt privata lärarutbildningar.
• Lagstadga att skatternas andel av löner och priser ska synliggöras oftare och tydligare. Det bygger in press nedåt.
• Sänk som princip alltid någon eller några skatter i varje budget. Avskaffad skatt på plastpåsar eller lägre skatt på sparande driver inte inflationen. 
• Se till att den produktivitetskommission som annonserades i regeringsförklaringen inte bara analyserar Sveriges konkurrenskraft, utan också får ett tydligt mandat att föreslå offensiva reformer som kan realiseras även av kommande regeringar.

Poängen är inte att att alla de här förslagen borde genomföras, utan att det inte finns något enda förslag i en liknande frihetlig riktning i regeringens program eller uttalanden så här långt. Det kan inte skyllas på konjunkturen, inflationen eller Ryssland. Långsiktiga reformer kan alltid planeras just för att de är långsiktiga. Alla i regeringskansliet behöver inte ägna sig åt krishantering eller åt att stärka rättsstaten.

Även dagens borgerliga regering bör sikta på att bli ihågkommen om 30 år för att den sjösatte reformer som gjorde Sverige till ett friare och mer företagsamt land. Allt annat är tjänstefel.