Det våras för Orbán – men inte för Ungern

Budapests gator känns egendomliga för en solig vårdag; tomma vägar, stängda restauranger och oroliga miner på de enstaka fotgängare som passerar förbi skyltfönster till stängda butiker. Den öronbedövande tystnaden bryts bara av sporadiska sirener från utryckningsfordon och dämpade röster hos invånare som pratar genom skyddsmasker. Man kan nästan känna doften av rädsla i luften; det är en rädsla för viruset, inte för en hägrande diktatur.

Den ungerska huvudstaden gick in i ett nytt historiskt skede vid midnatt den 30 mars. Samma dag godkände det ungerska parlamentet ett lagförslag – som presidenten genast undertecknade – som utropar undantagstillstånd och som ger premiärminister Viktor Orbán rätt att styra genom dekret under en obegränsad tid, utan någon tillsyn från parlamentet. Som så ofta är fallet med historiska händelser inträffar de utan buller och bång, där vanligt folk knappt märker förändringen i de omedelbara efterdyningarna.

Medborgarnas rädsla för viruset har försett honom med ett gyllene tillfälle att ytterligare stärka sitt grepp om makten

Viktor Orbán är en begåvad politisk ledare som inser vilken central betydelse timing har. I ett läge när hela världen är upptagen med att kämpa mot det senaste århundradets värsta pandemi, när osäkerhet och rädsla ligger på topp, kan hans åtgärder presenteras som ett beslutsamt agerande från en stark politisk ledare som ser till sina medborgares intressen under osäkra tider. Insikten att hans politiska manövrerande kommer att förflytta landet ytterligare en bit på den auktoritära vägen kommer att drabba först senare.

Alla autokrater måste förlita sig på ett folkligt stöd och Orbán är inte annorlunda. Han är mycket vaksam på den allmänna opinionen och gör allt han kan för att forma den utifrån sina egna behov. Medborgarnas rädsla för viruset har försett honom med ett gyllene tillfälle att ytterligare stärka sitt grepp om makten och att utvidga sin inflytelsesfär utan något större publikt motstånd.

Enligt ett regeringsvänligt opinionsinstitut stöder 90 procent av ungrarna de extraordinära åtgärder som regeringen har vidtagit. Även de ofriserade siffrorna skulle bli mycket höga, eftersom Orbán effektivt har tagit över medialandskapet under sina tio år som premiärminister. Att upprätthålla folkligt stöd är en hörnsten i hans maktutövning. Orbán påverkar indirekt 150 tidningar, större tv- och radiokanaler samt nätpublikationer genom sina oligarker vars levebröd är direkt beroende av honom.

I en mild autokrati vet alla sin plats och om livet inte blir tillräckligt illa så opponerar sig de flesta inte

Det avskräckande exemplet med hans gamle vän Lajos Simicska, som förlorade allt från en dag till en annan efter en konflikt dem emellan, är en varningsskylt för alla som ifrågasätter premiärministerns auktoritet. Budskapet är tydligt: din makt, välstånd och livsstil beror på en man endast – och privilegierna kan tas bort lika lätt som de gavs dig.

Läs också: Viktor Orbáns guldgossar och kritikerna som tystnade

Än så länge har den här auktoritära hållningen endast påverkat ett fåtal, inte de breda massorna. Entreprenörer, som inte har ledarens gunst, akademiker och konstnärer, som ifrågasätter regeringens makt, och tjänstemän och anställda i statliga och oligarkägda företag, som å det bestämdaste uppmuntrats att hålla tyst om politiska förhållanden.

I en mild autokrati vet alla sin plats och om livet inte blir tillräckligt illa för att offra sitt levebröd för en större sak så opponerar sig de flesta inte, utan försöker att hantera vardagens utmaningar. Emellertid kommer den ständigt expanderande naturen hos autokratiska krafter till slut att påverka alla, även om vissa hoppas att de är alltför obetydliga för att drabbas.

Undantagslagen godkändes, stödet för Orbáns regering noterar toppnivåer och EU brydde sig inte ens om att nämna Ungern i ett pressmeddelande som betonade vikten av rättsstaten. Så vad händer med landet nu?

Om ungrarna har tur så har Orbán bara skaffat sig exceptionella befogenheter för att vinna ytterligare folkligt stöd. Mediabilden i landet har under de senaste två veckorna helt handlat om den ungerska oppositionen som har ”lierat sig med viruset” och regeringen som gör allt den kan för att rädda liv, bara för att hindras av det internationella samfundet som använder oppositionen som sköld. Det faktum att Orbán tvingade oppositionen in i en situation där de antingen står på samma sida som viruset – och röstar emot nödåtgärderna – eller godkänner dessa, utan några försäkringar om att de någonsin kommer att upphöra, är en smart politisk taktik. Om Orbán till slut lämnar tillbaka (några) av befogenheterna kan han framställa sig som nationens räddare som kämpade på rätt sida i kampen mot viruset, trots motståndet från egennyttiga oppositionspartier och internationella institutioner. Sett till de senaste tio årens styre finns det få skäl för sådan optimism, medan mörka moln redan hopas vid horisonten.

Sedan Budapest, som styrs av oppositionen, fick en miljon euro från George Soros – en tidigare invånare i staden som flydde från nazisterna år 1944 – för att bekämpa pandemin, har det ungerska parlamentet presenterat en ny lag som skulle frånta lokala borgmästare möjligheten att erbjuda katastrofhjälp. Denna ytterligare centralisering av makten ser till att den handfull oppositionsledda städer som finns i landet inte kan förse sina invånare med bättre hjälp än resten av landet. På mindre än 24 timmar gjorde regeringen en ovanlig U-sväng och tog tillbaka delar av lagförslaget – åtminstone för tillfället.

Den politiska situationen i landet är verkligen dyster, men invånarna känner att deras liv påverkas av viruset – inte det politiska maktspel som pågår

Samma lag innehöll också helt orelaterade förändringar – som att göra det olagligt för ungrare att byta kön eller att köra över styret i Budapest genom att påbörja bygget av ett museum i en park, vilket huvudstadens väljare kraftigt varit emot. Det här har varit en långsiktig taktik från regeringen för att vinna stöd för sitt agerande. Att blanda till synes irrelevanta frågor med grundläggande legala förändringar hjälper regeringen att framställa avvikande röster som radikaler, i otakt med vanliga ungrare.

Regeringen har också gett militär i uppgift att kontrollera ”nationella satsningar vid 84 strategiska företag”. Företag såsom Tesco, T-com, energi- och läkemedelsföretag finns bland dem. Regeringen antyder att det finns potentiellt ytterligare 60 företag på deras lista, men de släpper inte namnen på listan innan militären faktiskt dyker upp där.

Den politiska situationen i landet är verkligen dyster, men invånarna känner att deras liv påverkas av viruset – inte det politiska maktspel som pågår. Vårsolen kommer att gå upp också imorgon, ungrarnas oro kommer inte att vara borta och det kommer inte heller Orbáns förmåga att utnyttja krisen till sin egen fördel. Frihetsälskande ungrare kommer att tvingas utkämpa två parallella slag: ett mot viruset och det andra mot sin autokrat. Inget av dem kommer att vara lätt att vinna.