Det sjuka fusket

I mars 2017 dömdes en 44-årig man och hans fru till tre års fängelse för grovt bidragsbrott, misstänkta för att ha lurat till sig 14 miljoner kronor genom att mannen överdrivit sin MS-sjukdom. Mannen hävdade att han varken kunde stå eller gå, men Försäkringskassans kontrollanter filmade honom på ett byggvaruhus där han både kunde stå, gå och använda sina händer utan hinder. På bilder ses han hålla i både ölglas och tennisracket utan någon hjälp. Han var också på semester i Turkiet utan att boka ett handikappanpassat hotellrum.

En 40-årig kvinna från Västerås åtalades i december förra året vid Västmanlands tingsrätt för grovt bidragsbrott. Kvinnan hade då under åtskilliga år, i flera hundra dagar, anmält att hon varit hemma med sjukt barn. Försäkringskassan fattade misstankar och en kontroll med arbetsgivaren visade att hon vid åtminstone 200 tillfällen haft semester, varit ledig eller själv sjukskriven och alltså fått både semesterlön eller sjuklön och tillfällig föräldrapenning från Försäkringskassan.

Samma år dömdes en polis från Göteborg till dagsböter och villkorlig dom för bidragsbrott, sedan det visat sig att han jobbade som busschaufför när han var sjukskriven och fick sjukpenning. Han fick därefter sparken från polisen.

I början på 2018 begärdes 13 personer häktade efter en razzia mot ett assistansföretag i Malmö. De är misstänkta för att ha lurat till sig minst tio miljoner kronor sedan 2013.

I det så kallade assistansmålet i Södertälje 2015 fälldes 34 personer för att ha svindlat staten på 30 miljoner kronor. Rätten fann att det rörde sig om organiserad brottslighet, där ersättning för personlig assistans utbetalades till ett assistansbolag som i verkligheten bara hade haft de anställda på pappret och att bolaget aldrig hade levererat den assistans som Försäkringskassan betalade för.

I mars 2018 åtalades en kvinna i Markaryd, sedan det visat sig att hon var både sjuk och arbetslös. Hon hade alltså fått både a-kassa och pengar från Försäkringskassan.

Av de 20 000 misstankarna kan vi alltså räkna med att enbart 1,5 procent leder till fällande dom.

Detta är bara några exempel på fusk mot Försäkringskassan som har synts i medierna de senaste månaderna. De är, som det brukar heta, toppen av ett isberg. Hur mycket som finns kvar under ytan är omöjligt att veta. Det vi vet är att Försäkringskassan fattade misstankar om fusk kring 20 000 fall under 2016. De 130 specialutbildade kontrollanterna tog knappt 2 000 av dessa till polisanmälan. Vad hände sedan?

Försäkringskassan fick återkoppling från polis, åklagare och domstol på cirka 900 tidigare gjorda polisanmälningar under 2016. Av dem avskrev polisen 74 procent. Anmälningarna ledde till fällande dom i 131 ärenden, vilket motsvarar 15 procent av de återrapporterade besluten. I nio domar blev påföljden fängelsestraff, i de övriga villkorlig dom och böter.

Med andra ord: När Försäkringskassan misstänker fusk så anser den att tio procent av fallen är så allvarliga att de går vidare till polisanmälan. Polisen skriver av 74 procent, och av dem som återstår slutar drygt hälften med fällande dom. Av de 20 000 misstankarna kan vi alltså räkna med att enbart 1,5 procent leder till fällande dom. Av de polisanmälda misstankarna leder 15 procent till fällande dom.

Man kan alltså utan att överdriva påstå att det är ganska riskfritt att fuska med assistansersättning, sjukskrivning eller VAB.

Assistansersättningarna

Bedrägerierna runt assistansersättningarna upplevs som extra moraliskt förkastliga. För människor med funktionshinder handlar det ofta om ren överlevnad att få hjälp att klara sin vardag. Försäkringskassan bedömer hur många timmars assistans som krävs, medel tilldelas den som levererar dessa timmar, och brukaren ska själv kunna välja sina assistenter. Det kan vara anhöriga, kommunen eller privata anordnare. Balansgången mellan att klämma åt bedragare och att sätta funktionshindrade i kläm är dilemmat som ger begreppet målkonflikt ett ansikte.

Sedan förslaget till förändringar i LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, kom har det redan signalerats att det inte kommer att hamna i riksdagen utan rejäla omtag. Just nu pågår debatten för fullt. I synnerhet sedan det blev känt att Försäkringskassan redan har skärpt sin praxis, vilket har fått till följd att många redan har fått minskad eller indragen assistansersättning. Bengt Westerberg skrev 14 mars att 700 personer har förlorat sin assistansersättning efter att Försäkringskassan har satt nya etiketter på deras behov i samband med tvåårsomprövningar. Mer än fyra av fem nya ansökningar har avslagits.

Westerberg kräver att Försäkringskassans omprövningar stoppas. Det har de visserligen redan gjort, men det finns misstankar om att detta är ett sätt att begrava frågan över valrörelsen.

Balansgången mellan att klämma åt bedragare och att sätta funktionshindrade i kläm är dilemmat som ger begreppet målkonflikt ett ansikte.

Samtidigt har antalet brukare och genomsnittstimmar per brukare har stigit långt över vad som förväntades när LSS infördes 1993. Det har lett till en kostnadsökning på ungefär en miljard kronor varje år, räknat i fasta priser. Antal assistanstimmar i genomsnitt per vecka och brukare har sedan assistansreformens införande fördubblats.

Bidragsfusket handlar inte bara om att få ersättning från Försäkringskassan som man inte har rätt till. Fusk med assistansersättning har blivit en lukrativ verksamhet för organiserad brottslighet. I en myndighetsgemensam lägesbild som publicerades i november 2017 nämns exempel på att migranter utnyttjas i organiserade kriminella upplägg:

Personer med vårdbehov har hämtats till Sverige för att ansöka om assistansersättning tillsammans med personer som anställts som assistenter. I vissa fall har ingen assistans utförts alls eller i mindre omfattning än vad som rapporterats till Försäkringskassan.

Sjukförsäkringen

Fusk med sjukförsäkringen uppvisar ett annat mönster. Här finns inga externa aktörer som kan göra vinst (mer än möjligen läkaren som skriver intyget). I stället är det den enskilde som antingen lever på sjukpenning trots att han inte är sjuk, eller som får både sjukpenning och lön.

Den allmänna tendensen har varit att sjuktalet följt utvecklingen på arbetsmarknaden. Ökad arbetslöshet har tenderat att sänka sjuktalet och vice versa. Sjuktalet har också tenderat att öka när ersättningarna blivit mer generösa. Extra tydligt var det 1967 då antalet karensdagar minskade från tre till två och 1987, då den sista karensdagen togs bort.

Från 1973 låg sjuklönen på 90 procent, men genom kollektivavtal hade de flesta tjänstemän och offentliganställda i princip inget avdrag alls när de var sjuka. Eftersom de slapp kostnaden för arbetsresor och lunch så kunde det till och med vara bättre för privatekonomin att vara sjukskriven än att gå till jobbet. Sjuktalet slog i taket 1990. Sen började konjunkturen svaja och i den stora krisuppgörelsen mellan regeringen Bildt och oppositionen 1992 återinfördes karensdagen, samtidigt som ersättningsnivån sänktes till 80 procent. Arbetsmarknadens parter förbjöds att teckna avtal om högre nivåer, vilket ledde till starka protester från framför allt tjänstemannafacken. På sex år halverades sjuktalet.

Det finns många gärningsmän, många brottstillfällen och de flesta brotten klaras aldrig upp.

Det starka sambandet mellan ersättningsnivåer och sjukfrånvaro talar sitt tydliga språk: det finns människor som stannar hemma från jobbet trots att de är friska och det finns människor som går till jobbet trots att de är sjuka.

Det finns förstås ingen skarp gräns mellan de två perspektiven. När är man för sjuk för att gå till jobbet och när är man för frisk för att stanna hemma? Det alltmer utbredda bruket att ”jobba hemifrån” påverkar också situationen, så uppenbarligen beror fluktuationer i sjuktalet inte enbart på ökat eller minskat fusk.

Men att det förekommer fusk vet alla. Många har säkert träffat någon som har ”fixat” en sjukskrivning, många av oss har någon gång valt att sjukanmäla sig av tveksamma orsaker. Till skillnad mot fusket med assistansersättningar är detta vad som på polissvenska kallas ”mängdbrott”; det finns många gärningsmän, många brottstillfällen och de flesta brotten klaras aldrig upp.

Det finns dock två avgörande skillnader: Det finns oftast bara en målsägande och anmälningsbenägenheten är låg. Till skillnad från de stora härvorna kring assistansersättningarna handlar det om enskilda individer som lurar till sig relativt små belopp. I domarna varierar summorna mellan några tusen och ett par hundra tusen. Ofta har brottet upptäckts efter tips från allmänheten.

Det är relativt vanligt att sjukfusket kombineras med skattebrott, genom att de sjukskrivna jobbar svart, konstaterade Brottsförebyggande rådet Brå i en rapport från 2011. Ett exempel uppdagades 2015. En sjukskriven hantverkare hade tjänat 4,5 miljoner kronor på svartjobb, samtidigt som han hade lyft 360 000 kronor i sjukpenning. Det var Skatteverket som hittade de oredovisade pengarna på hantverkarens bankkonto.

Det har hänt att läkare kontaktat Försäkringskassan och sagt att intyget skrivits under hot.

För kriminella är det också praktiskt att vara sjukskriven, eftersom det är svårt att få hyreskontrakt och öppna bankkonto utan att ha kunnat visa att man har några inkomster. Ett exempel på det flöt upp till ytan förra hösten, när tre bussförare och 15 ”målvakter” dömdes för att olovligen ha fört in stora mängder sprit från Tyskland. Av de 15 målvakterna, som agerade köpare av sprit som i själva verket skulle säljas vidare, var flera sjukskrivna.

Nyckeln till i stort sett allt bidragsfusk är ett läkarintyg som inte stämmer med verkligheten. Ett sjukintyg för en frisk. Ett intyg om behov av assistens för en som inte behöver assistens. Hur uppstår de där intygen? Har vi en korrumperad läkarkår?

För tre år sedan släppte Brå rapporten ”Intyget som dörröppnare till välfärdssystemet”. Rapportförfattarna intervjuade personer som arbetar med kontroller på bland annat Försäkringskassan. De konstaterade att sjukintyg är svåra att förfalska. Däremot var det ganska lätt att förmå en läkare att skriva ut ett felaktigt intyg. Rapportförfattarna pekar på flera orsaker till detta:

Manipulation. ”Studien visar att vissa patienter lärt sig vad man bör säga till en läkare för att få ett önskvärt intyg. (…) Exempel finns på simulering av psykisk sjukdom, då dessa diagnoser beskrivs vara särskilt svåra att verifiera. Det finns även exempel på simulering av funktionshinder för att bli berättigad till assistansersättning.”

Effektivitets- och vinstkrav. ”Nöjda patienter genererar större inkomster till den enskilda mottagningen. Läkare kan känna press att skriva intyg som inte är riktigt sanningsenliga för att mottagningen ska behålla patienten som kund.”

Läkaren kan också ha mutats eller hotats att skriva intyg. De intervjuade på Försäkringskassan säger sig känna till läkare som misstänks sälja läkarintyg och det har hänt att läkare kontaktat Försäkringskassan och sagt att intyget skrivits under hot. I oktober förra året åtalades en 25-årig man som enligt åklagaren hotade att döda den kvinnliga läkaren på vårdcentralen i Marieberg när hon vägrade skriva ett sjukintyg åt honom.

Det är omöjligt att veta hur många gånger läkaren varit för rädd för att larma om hot. Men utredarna konstaterar att hot eller mutor förmodligen utgör en mindre del; i de flesta fallen har läkaren blivit lurad eller övertalad.

Sjuk av att gå till jobbet

Sedan 2014 är psykiska diagnoser den vanligaste orsaken till sjukskrivning. 2016 låg de bakom 44 procent av alla pågående sjukfall enligt Försäkringskassan. Inom de psykiatriska diagnoserna har den största ökningen skett i diagnoserna ”anpassningsstörningar” och ”reaktion på svår stress”, som ligger bakom ungefär hälften av alla nya sjukskrivningar på grund av psykisk sjukdom. Psykiska diagnoser är också vanligast vid konstaterade bidragsbrott.

På ren svenska betyder det att det blir allt vanligare att bli psykiskt sjuk av att vara på jobbet. Frågan är om det beror på att klimatet på arbetsplatserna har försämrats eller på en ökad benägenhet hos patienter att söka hjälp för sådana symptom och/eller en ökad benägenhet bland läkare att sjukskriva människor med sådana symptom.

Risken är stor att de verkligt sjuka drabbas av kollektiv bestraffning genom fler karensdagar, sänkta ersättningsnivåer och hårdare bedömningar.

Oavsett orsak hotar diagnosen ”sjuk av att gå till jobbet” att dra sjukförsäkringssystemet mot kollaps.

Läkarkåren försvarar ofta de sjukskrivna. Det är trots allt deras intyg som ifrågasätts när Försäkringskassan ber om överprövning. Så här sade distriktsläkare Margaretha Lööf-Johanson till Östersunds-Posten 17 mars: ”Med vilken rätt överprövar Försäkringskassan läkarintyg? Det finns ingen annan myndighet som gör det. Jag stöter på det här hela tiden.”

Pathric Hägglund, fil dr nationalekonomi och Per Johansson, professor i statistik presenterade 2016 ESO-rapporten ”Sjukskrivningarnas anatomi”. Enligt dem finns ingenting tyder på att upp- och nedgångar av sjukfrånvaron speglar några faktiska variationer i hälsa eller arbetsmiljö. För att minska risken för fusk föreslår de i en debattartikel i Dagens Nyheter att läkare ska kunna fråntas rätten att skriva sjukintyg:

Vi anser att Försäkringskassan ska kunna sätta upp kvalitetskrav för vårdgivare som skriver ut sjukintyg. (…) Vid upprepade anmärkningar eller avvikelser från det försäkringsmedicinska beslutsstödet, liksom vid rent fusk, ska vårdgivare kunna förlora rätten till utfärdande av sjukintyg.

I fallet med assistansersättningarna finns det hopp om att systemet kan räddas med bättre kontroller av såväl brukare som utförare. Sjukfusket är det svårare att råda bot på. De diffusa och lättsimulerade diagnoserna ökar och det är i princip omöjligt att skilja på äkta, inbillade och simulerade symptom. Risken är stor att de verkligt sjuka drabbas av kollektiv bestraffning genom fler karensdagar, sänkta ersättningsnivåer och hårdare bedömningar.

Björn Johnson hävdar till och med att rapporter om fusk är överdrivna och att prat om fusk, snarare än fusket i sig, hotar välfärdssystemen.

Frågan om bidragsfusk delar ofta debattörerna i två läger: de som anser att människor saknar moral och att myndigheterna är för släpphänta, och de som anser att problemet är medvetet överdrivet och att det automatiskt är synd om dem som helt eller delvis lever på bidrag. Är man sjukskriven så är man sjuk. Faktum är att det skrivs betydligt fler artiklar om hur Försäkringskassans kontroller drabbar sjuka människor än det skrivs om hur kontrollerna har avslöjat fusk.

Det finns en tydlig höger-vänsterskala här. Högerdebattörer tror ofta att beräkningar av skattefuskets effekter är överdrivna, medan de menar att bidragsfusket kostar stora belopp. På vänsterflanken är det i stället skattefusket som är det stora problemet, medan bidragsfusket är överdrivet. Den i vänstermedierna ofta citerade statsvetaren, vänsterliberalen och docenten i socialt arbete Björn Johnson hävdar till och med att rapporter om fusk är överdrivna och att prat om fusk, snarare än fusket i sig, hotar välfärdssystemen.

Lagskärpning föreslås från 2019

Fusket, i synnerhet det kring assistansersättningarna, har oroat regeringen, som ser en risk att medborgarnas förtroende för trygghetssystemen urholkas och att kostnaderna skenar iväg. 2016 tillsattes en ny utredning, som skulle se över bidragsbrotten generellt och föreslå en ny lagstiftning. Betänkandet, en nådig lunta på 366 sidor, landade på finansdepartementets bord i slutet av februari.

Utredarna föreslår höjda straffsatser, längre preskriptionstid och utvidgad anmälningsskyldighet vid bidragsbrott. Samtidigt vill utredarna ändra i vokabulären, så att ”bidragsbrott” blir ”bidragsfel”. På så vis blir det möjligt för utbetalarna att påföra ”administrativa avgifter” i lindrigare fall, i stället för att koppla in polis, åklagare och domstol. Samma förfarande som Skatteverket tillämpar när de beslutar om skattetillägg.

Det har ännu inte blivit någon debatt om förslagen. Det kanske inte ens blir någon. Ingen tycker väl om bidragsbrott? Vänstern brukar generellt anse att allt tal om fusk är överdrivet, att det bara är företag och rika som fuskar, men tycks inte ha några invändningar den här gången. Ska de fördöma förslaget och få det att framstå som om det borde vara fritt fram att fuska? Eller ska de gilla det och få det att framstå som om det är bra att ifrågasätta de sjukskrivna? Det ska bli spännande att se vilken fot de ställer sig på.