Det är tillsvidare- anställningarna som är problemet

Ofta lyfts turordningsreglerna och saklig grund-regeln fram som de främsta bekymren med LAS.

Egentligen är de bara symptom på det verkliga problemet: Att tillsvidareanställning är huvudregel enligt lagstiftningen och därmed blivit en norm för hur en ”riktig” anställning ska se ut. Övriga delar av anställningsskyddet syftar framför allt till att upprätthålla denna ordning, och det är också därför vänstern så ivrigt vurmar för dessa. När LO och Socialdemokraterna går till storms mot de tidsbegränsade anställningarna slåss de däremot för själva hjärtat av lagstiftningen – det allting annat kretsar kring.

Socialdemokraterna går nu till val på löften om en tryggare arbetsmarknad, bland annat med förslaget om att avskaffa allmän visstid. Det kommer ge rakt motsatt effekt. Människor med en utsatt position på arbetsmarknaden kommer ha ännu svårare att hitta ett jobb – tidsbegränsade anställningar är i dag den vanligaste vägen ut ur arbetslöshet. Enligt Arbetsmarknadsekonomiska rådet är erfarenheten från andra länder som begränsat flexibla anställningsformer att det inte skapat fler och tryggare jobb. Snarare har den totala sysselsättningen minskat.

Människor med en utsatt position på arbetsmarknaden kommer ha ännu svårare att hitta ett jobb.

Socialdemokraterna framhåller att Sverige har ett av de mest flexibla regelverken för tidsbegränsade anställningar bland OECD-länderna. Det är sant, men skälet till detta – och till att de i stor utsträckning behöver användas – är att tillsvidareanställningarna är så strikt reglerade. Vi har en av de största skillnaderna i regelverk mellan de två anställningsformerna i OECD. Om inte de långsiktiga kontrakten hade inneburit så stora risker för arbetsgivaren hade de varit betydligt mer attraktiva för företag. För de flesta är kontinuitet central för verksamheten.  

Intressant är också att det verkar finnas ett positivt samband mellan en sammanpressad lönestruktur och antalet tidsbegränsade anställningar. Det har säkerligen att göra med de höga kostnader det kan medföra att tillsvidareanställa människor med lägre kvalifikationer.

Ett strikt anställningsskydd verkar inte heller göra att de som har en tillsvidareanställning känner sig trygga. Sannolikt beror det på svårigheterna att få en ny tillsvidareanställning, vilket i sin tur gör att människor stannar kvar på arbetsplatser där de inte trivs. Fler anser också att kompetens snarare än anställningstid skapar trygghet. Även för arbetsmarknadens insider ter sig alltså dagens anställningsnorm förlegad och direkt skadlig.

LAS måste reformeras i grunden, men fokus bör vara att ändra bilden av vad en anställning innebär. Får vänsterns världsbild även fortsättningsvis dominera denna fråga, är risken att avskaffande av saklig grund-regeln eller turordningsreglerna endast ersätts med en annan lagstiftning som upprätthåller den nuvarande formen av tillsvidareanställning. Primärt handlar det naturligtvis om arbetsgivarens rätt att bestämma över vilka som ska arbeta i den egna verksamheten, men därigenom skulle också risken att anställa minska och möjliggöra fler långsiktiga kontrakt.

Även för arbetsmarknadens insider ter sig alltså dagens anställningsnorm förlegad och direkt skadlig.

Exempelvis publicerades nyligen en undersökning som visar att LAS hindrar fler än sju av tio företagare från att tillsvidareanställa. Bland småföretagen har villigheten att anställa ökat efter att undantaget från turordningsreglerna – som förändrar premisserna för en tillsvidareanställning – infördes för dem. Flera tusen jobb har skapats tack vare reformen.

Hade Socialdemokraterna varit uppriktiga med sin ambition om en tryggare arbetsmarknad hade partiet riktat in sig på att avskaffa dagens form av tillsvidareanställning. Får arbetsgivare större makt över sina verksamheter kan fler anställas på långsiktiga kontrakt. Då skulle trygghet i form av anställningar utan slutdatum kunna fördelas jämnare över befolkningen.